lillHurricane

Ett litet ljus

2012-03-02T12:32:00.001+01:00

Läkaren var snäll. En äldre herre med gråsprängt hår, kulmage och stora kunskaper om just mitt problemområde. Och det kändes tryggt och bra och när jag gick därifrån så kvittrade fåglarna trots att det var disigt och molnen låg tunga. Finns det liv finns det hopp.

Om lite mindre än fyra timmar kliver jag på tåget och om ytterligare fyra timmar är jag hemma på kära gamla ekgatan igen. Hemma hos världens bästa familjen lagom i den röda villan med ljusa knutar. Hemma på flickrummet med stjärnhimmel och rosa matta. Så himla bra.

Tre år av kärlek och en himlans massa längtan

2012-02-28T21:20:00.000+01:00

Igår: efter tre år är jag mer förälskad än någonsin och jag saknar saknar saknar och kan inte låta bli att snyfta lite för att han är så fin.

Idag: en vecka kvar tills jag återigen får borra in näsan i hans nacke så jag äter hallon och matchar pasteller för att stå ut.

Imorgon: besöker jag tant/farbror hjärndoktor och ber om mirakel eller åtminstone lite hopp om ett sådant.

Torsdag: packar, fixar, vattnar blommor och packar lite till.

Fredag: sätter mig på ett tåg hem till mamma och pappa för att skämmas bort och kramas med alla de som står mig närmast. går sönder lite av längtan.

.

I mitten av en hurricane

2012-02-26T18:45:00.000+01:00

Våren är så himla mycket av allt. Både i positiv och negativ bemärkelse. Fast mest bra, såklart. Som exempelvis sol, värme, fågelkvitter och nya fräknar. Torra asfaltsvägar och stjärnklara nätter. Vindar som blåser så hårt att man nästan lyfter och virvlar med. Sådant som är fint, helt enkelt.

I lurarna sjunger håkan om att vara nere men uppe på fem och jag är nog inte ens det. Trots att jag försöker. Om och om igen. Men så, under ett flyktigt ögonblick gör det plötsligt inte lika ont längre. Plötsligt kan jag stå på mina ben utan att det känns som att knäna ska ge vika. Plötsligt kan jag andas och till och med skratta från hjärtat. Och det är de där få timmarna, minutrarna eller sekundrarna som gör att man fortsätter. Att man står ut.

Den här helgen har jag bara varit. Kollat på melodifestivalen med fina vänner och förälskat mig i popkillen som lät som en ung hellström (vilket är bland det vackraste jag vet och oj vad sverige behöver sådant). Promenerat och sett hur isen på vattnet sakta smälter. Postat vykort, filat på kärleksbrev och saknat. Ätit choklad i sängen och spelat bort timma efter timma. Njutit av hur varm min lägenhet blir när solen ligger på och hur blåsten tar tag och nästan sliter med allt som kommer i dess väg. Man är ju inte en hurricane för intet, liksom.

Lite ur telefonen

2012-02-23T21:50:00.002+01:00

Min telefonkamera är under all kritik, men i brist på annat får den då och då dokumentera såna där småsaker som kan vara trevliga på sitt sätt (och om inte annat hålla bloggen vid lite liv). Här kommer ett litet smakprov på hur det sett ut den här veckan.

Hade en ytterst förvirrad föreläsare och kladdade hästar istället för att anteckna.

Var seriös/arg/stenhård på skoltoaletten.

Idag vaknade vi av att det var vår och jag vågade mig ut på skakiga ben. Det var värt för jag frös inte ens. Att frysa är ju bara så hemskt, och det var väl ungefär det. Imorgon flyr Filip landet i tio dagar och jag har haft separationsångest hela veckan, även om jag såklart är glad för hans skull för de lär ha det så himla fint. Åh, mitt hjärta.

Alltså åh,

2012-02-22T21:19:00.000+01:00

ni är fantastiska. Ville bara titta in och säga det. Så peppande och hjärtliga och fina som tar er tid och bryr er. Jag läser varenda liten kommentar och blir varm i själen. Tack och tack, vill bara krama om er allihopa.

Är det inte kroppen så är det själen

2012-02-20T22:44:00.000+01:00

Känner mig lite som en atombomb. Redo att implodera vid minsta snedsteg. Implodera explodera och gå upp i rök. Så snälla gör mig inte illa, ta det varligt för annars finns jag nog inte mer. Håller inte ihop mer. Febern är försvunnen men den där ständiga värken i bröstet/hjärttrakten/armarna som gör det så svårt att andas och leva tycks ha flyttat in permanent. Flyttat in, gjort sig hemmastadd och börjat äta upp mig inifrån medan jag desperat famlar efter potentiella livlinor. Famlar för att finna något slags hopp om en potentiell framtid. Ett potentiellt ljus. Ett potentiellt något. Men fan, ibland är det bara så jävla svårt.

/behöver färga håret.

Hade kunnat haft en roligare fredag

2012-02-17T20:57:00.000+01:00

Är så himla sjuk. Usch och fy. Ont i kroppen och febrig och snörvlig och hemskt ynklig. Har sovit i över ett halvt dygn och tycker väl att det borde räcka? Så kul är det faktiskt inte. Hoppas på att snart kunna få i mig lite näring utan att magen riskerar att vända sig ut och in, men tills dess får det duga med pepparmintsté ur finaste kaninmuggen.

Tacos, hultsfred och feber

2012-02-14T21:58:00.001+01:00

När man är upp över öronen förälskad i världens finaste människa är varje dag hjärtats dag, hur klyschigt det än må låta. För det gör det. Men så är det. Han sätter guldkant på min tillvaro bara genom att finnas till och vara den han är. Genom att älska och låta mig älska tillbaka. Och just därför är vareviga dag tillsammans med honom värd sitt firande. Men visst, har de officiellt satt ett datum för det så ska väl inte jag vara den som är den, så lite extra blev det dagen till ära. Tacos, hultsfredsbiljetter och febrig man. Världens bästa febriga man.

Och nu undrar jag såklart, vilka träffar man på?

När det bara faller på plats

2012-02-13T22:19:00.000+01:00

Det rullar på fint just nu. Idag har jag bland annat promenerat till affären med solen i ögonen och varit varm inpå skinnet. Lagat ypperligt god mat. Pratat med någon som skulle kunna bli min framtida chef. Bestämt tid och datum för en anställningsintervju. Planerat hemresa för att träffa saknade familjen. Och bara haft det bra, såklart. Imorgon är det ju dessutom kärlekens dag, och den blir med all sannolikhet lika fin som alla andra dagar tillsammans med honom, mitt hjärta.

Pastellfärger och regnbågar

2012-02-09T22:05:00.000+01:00

Triggar min längtan efter varmare väder och fortsätter samtidigt fylla på garderoben. Det gäller ju att vara redo liksom? Pastell är dessutom mitt hjärtas färg och jag tänker bara på fluffiga moln, spunnet socker och allt annat som är sött. Från topshop, om någon är nyfiken.

Plugg från sängplats

2012-02-08T12:04:00.002+01:00

Såhär ser min morgon ut och så även resten av dagen. Ordbajsning på universitetsnivå och som vanligt är jag ute i sista minuten. Men det tar sig. Till slut. Är ju dessutom inte helt fel att kunna spendera hela dagen i sängen, halvt påklädd och allmänt sunkig utan några som helst skuldkänslor. Siktar på att vara färdig innan midnatt, heja heja!

She is complex in all her complexions

2012-02-07T18:40:00.001+01:00

Min kära lilla bloggbebis, du ska veta att mitt hjärta ömmar för dig även om jag inte på långa vägar ger dig den uppmärksamhet du förtjänar. Man skulle kunna dra slutsatsen att jag är en upptagen människa. Och det är jag. Eller borde vara. För istället för att ägna mig åt sådant som är viktigt tenderar jag att fastna i något slags ingenting. Som att studera vädrets växlingar mellan sol och vår och snö och vinter och kanske kanske kan jag känna hur det pirrar lite i själen. Hur det tänds en liten gnista. För samtidigt som det varit så väldigt kallt så droppar det från taken och småfåglarna kvittrar optimistiskt.

Sen shoppar jag (kanske) lite för mycket också. Fast mest second hand och då känns det ändå helt okej. Älskar att inte veta historian bakom plagget och att kunna bygga upp vilka föreställningar som helst utan att någon kan ha några invändningar för ingen vet egentligen. Tänk vilka äventyr de kan ha varit med om och nu har jag möjligheten att få ta dem med på nya. Hur fint är inte det? Favoriten just nu är dock en blus från h&m. Rund krage och kaniner. Fantastisk kombination.

Annars drömmer jag. Dygnet runt och hela tiden. Längtar, trånar och vågar hoppas igen. Det är bra för drömmer jag så lever jag och lever jag så finns jag. Och jag vill finnas. Mer än allt.

En av alla de där dagarna

2012-02-04T01:46:00.000+01:00

Är så trött på att det ska vara så svårt. Så trött och frustrerad på denna ständiga kamp och på att känna att det är en vinst att ha klarat av ännu en dag. Trött på att behöva dalta med mitt eget psyke. Frustrerad för att det finns så himla himla mycket jag vill göra och det enda som hindrar mig är jag. Och jag är trött på att vara trött för det är ju väldigt tröttsamt och trist och tråkigt och åh, allt jag vill är ju bara att må lite bra.

Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss

2012-02-01T21:14:00.000+01:00

Jaa, här står jag och skakar rumpa som att det vore rena rama vardagssysslan. Inget konstigt alls, jag lovar. Tycker att det här med gif:ar är ganska roligt förresten (note to self, skaffa en hobby) och om det är någon mer som tycker det så hittar ni mig här. Puss!

Måndag med hallontopping

2012-01-30T13:40:00.000+01:00

För bloggare med brist på inspiration fungerar det ju så gott som alltid att fota sin fina och kreativa och mysiga och allmänt superbra frukost. Synd för mig då att min frukost inte är något av det jag nyss nämnde och att ni trots detta redan sett den ett antal gånger. Så himla tjatig alltså. Just idag var jag dock ovanligt äventyrlig och toppade min trogna yoghurt med en näve frysta hallon. Väldigt gott. Hallon är faktiskt mitt bästa bär. Nu ska jag ta mig en promenad i kylan för att mitt bleka lilla tryne ska få möta lite solsken. Helt okej start på veckan.

En annan typ av lördagsäventyr

2012-01-29T22:25:00.001+01:00

Igår var det ju lördag vilket betyder helg vilket på studentspråk betyder ännu en anledning till att samlas och skåla i allehanda drycker. Åtminstone brukar det vara så. Vi var dock ett tappert litet gäng som bestämde oss för att revoltera mot detta och istället ta oss in till stan för lite bowling.

Jag är förmodligen sämst i världen på att bowla men tycker att det är en ganska trevlig sysselsättning ändå. Främst för att man får ha så fräsiga skor och sen är det så himla roligt att kolla på människor som faktiskt kan. Förstår inte hur de får sådan fart på kloten?! *hon som på riktigt lyckas få det att rulla bakåt*

Sen kilade vi till condeco som alldeles precis öppnat här i växjö. Alltså, sjukt mysigt ställe och nu vet jag vart alla svåra tonåringar med långt okammat hår och svart läppstift hänger. Hur som helst så har de veganskt på menyn vilket man inte är bortskämd med häromkring. Blev lite till mig och firade med en sojalatte. Lyx!

Fin alkoholfri helg måste jag säga, och på bussen hem fick jag dessutom sällskap av ett pratglatt gäng som skulle till campus för att hemmafesta. Ett par pojkar i sotarmössor och kängor berömde min fina Armand Mirpour-tygpåse och sen var popdiskussionen igång. Kände att jag för en gångs skull passade in. Kul när man inser att de knappt är äldre än ens egen lillebror. Äsch, orka växa upp.

Som tuggummi utan smak

2012-01-26T23:44:00.000+01:00

Går liksom på sparlåga. Är kreativ på insidan men det hittar inte riktigt ut. Fantastiska bilder och vackra texter som inte existerar någon annanstans än på min egen näthinna. Men ja. Visst är det väl svårt när man helst bara vill sova sig igenom livet. Tack för att ni är så fina.

Våra fötter är en meter över marken

2012-01-23T01:04:00.000+01:00

Ni vet det här med att fixa det men ändå bara knappt och nästan. När man liksom är alldeles ensam och fast i något slags ingenmansland där allt är dimmigt och går i ultrarapid och det går inte. Går inte. Kan inte stiga av, inte komma ikapp eller sakta ner. Och det gör så ont. I varenda liten cell i varenda del av kroppen. Ont i märgen och hjärtat och fingerspetsarna. Och man tänker att fan varför lägger jag inte bara av. Lägger av och ner och slutar här och nu. För visst vore det så himla mycket lättare och jag vill ju bara vila lite. Bara inte känna för en stund. Bara inte vara. (Fast så orkar man ändå. Alltid lite till.)

Så fint att man rodnar lite

2012-01-20T23:07:00.000+01:00

Fick förresten den här fina skickad till mig igår. Känner mig alldeles hedrad och blev till och med lite röd om kinderna. Det är duktiga Hickan som gjort den och hennes blogg hittar ni här. Tack så hemskt mycket!

En onsdag med guldkant

2012-01-19T22:52:00.001+01:00

Igår var så himla bra. Halvdag i skolan där samtalsövningar stod på schemat, vilket faktiskt kändes grymt roligt trots att jag fick kliva upp i ottan. Det här med att leka kurator är min grej alltså. Blir peppad och vill typ jobba nu nu nu. Sedan hem för att återigen krypa ner hos en varm pojkvän som ännu inte vaknat till, innan det var dags att korka upp vinet och välkomna de nya studenterna. Full fart men ack så härligt. Folk var taggade och jag har blåmärken på diverse olika ställen. Så ja, bra igår. Sängläge idag. Puss!

Ett evigt trassel men fint ändå

2012-01-17T21:58:00.000+01:00

Försöker liksom mest komma i fas. Med livet i allmänhet och mig själv i synnerhet. Går väl sisådär. Behöver struktur och rutiner och en fungerande vardag och gärna lite lagom med äventyr. Typ. Stressen över att inte ha kontroll gör att jag istället blir helt handlingsförlamad och ingenting blir ju ett dugg lättare. Ett jävla nystan det där, minst sagt.

Fast det är ju såklart en hel del silkestrådar inblandat i det hela. Idag firar vi exempelvis ett år på socionomprogrammet och imorgon nalkas nollning för nya studenter. Känns fint och bra och himla roligt. Inatt får jag dessutom sno åt mig lite kroppsvärme från den bästa jag vet. Så ja, när jag tänker efter så är jag nog ganska bortskämd ändå. Åh.

För att ni är så himla bra

2012-01-13T19:11:00.000+01:00

Ska spendera min fredagskväll med att kolla på spåret, dricka jordgubbsaft och spela the sims. Wild and crazy alltså. Hoppas att ni får en fin helg och tar er igenom denna ödesdigra dag med hälsan i behåll, mina små kattungar.

Med drömmar om en annan årstid

2012-01-12T14:39:00.002+01:00

Utanför är det kallt, regnigt och blåser halv storm. Jag är hemkommen efter att ha skrivit en tenta vars största utmaning var att ens ta sig dit, vilket jag är nöjd över att jag lyckades med. Resultatet får bli som det blir, det ordnar sig alltid. Det var åtminstone värt en chans. Har även hunnit med att tvätta bort allt smink, hoppat i pyjamasen, tagit igen lite sömn och är med andra ord så gott som tillbaka på banan igen. Borde ta mig till affären för att köpa hårfärg men stannar hellre inne och drömmer om lite sånt här:

Allt annat än plugg och svar på kommentarer

2012-01-09T21:15:00.000+01:00

Såhär seriös såg jag ut idag när jag sysselsatte mig med allt annat än tentaplugg (så himla motigt och jag vill men det gåååår ju bara inte). Var till exempel inne i stan och köpte veganost och vin + en pastellig skjorta.

Fast så himla allvarlig var jag ju egentligen inte, ville bara skoja lite. Halsduken är förresten den bästa och bilden gör den inte rättvisa. Finaste gula färgen någonsin och så himla mjuk och varm och mysig och allt som en halsduk bör vara. Köpt på topshop. Synd bara att den luddar så mycket.

.
Och så svar på några kommentarer då:

Vilken fantastisk krage! Har varit på jakt efter en i flera månader vilket slutade med att jag gjorde en egen. Men måste ändå fråga, har du köpt din? (och i sånna fall var?!)
Så pysslig är då inte jag, även om jag önskar! Den är från romwe.

Hur gör du när du tvättar dina dreads?
Har skrivit om det här.

.

Från vitt till grått till svart

2012-01-06T22:57:00.003+01:00

Hatar att vakna själv, äta frukost själv, slökolla på hjärndöda tvprogram själv, dricka kvällsté själv och att bara ha mig själv att umgås med om dagarna. Har mått så himla bra de senaste veckorna när det hela tiden varit folk i närheten att jag nästan förträngt allt annat. Slog mig dessutom att det enda jag har att se fram emot i vår är att de från vuxenpsyk ska ringa så att jag får tid till en tredje utredning. Tragiska jävla liv.

Strayed above the highway aisle

2012-01-03T23:15:00.000+01:00

Alltså, oanständigt nyår. Minst sagt. Fast himla fint tills mitt medvetande svek mig. Säger då det, opålitlig rackare det där. Till nästa gång lovar jag härmed att medverka vid tolvslaget och att hålla hårt i min fantastiska karl. Herregud, det finns inga ord för hur bra den killen är.

Nu är jag i alla fall tillbaka i vardagen. Dunderförkyld och med ett berg av tentaplugg att ta mig igenom. Kunde varit mer peppad, men är å andra sidan glad att vara vid liv. Nu kör vi!

Tack och hej tjugohundraelva

2011-12-30T12:57:00.000+01:00

Tjugohundraelva. Herrejisses vilket år. Så mycket på alla sätt och vis och bra och dåligt och bäst och sämst och allt däremellan. Så istället för att göra någon slags sammanfattning, som ändå skulle blivit mest kaos, så tänkte jag punkta upp lite av det jag är stolt över att ha åstadkommit under året. Sådant är liksom alldeles för lätt att glömma bort när det är mycket som snurrar, och vi kan dessutom behöva klappa oss själva på axeln emellanåt. Komma ihåg att vi gör fint också. Så, here we go:

Jag flyttade hemifrån. Trettiosju mil från tryggheten, till en stad där jag aldrig satt min fot och inte kände en människa. Och jag har inte ångrat mig en sekund.

Jag har fixat ett års universitetsstudier bättre än förväntat, trots att jag förmodligen varit mer instabil än någonsin. Såhär i efterhand kan jag inte förstå hur det gått till.

Jag har gått till en pizzeria, beställt en pizza och ätit upp hela jävla pizzan alldeles själv. Kan låta som en petitess, men det har kanske varit min största skräck sedan jag gav mig själv det som nyårslöfte. Elva månader tog det, men jag gjorde det.

Jag har äntligen tagit mitt vuxenansvar och sett till att det blir förändring. På vilket sätt vet jag inte riktigt än, men det händer åtminstone saker. För min omgivnings och inte minst min egen skull.

.
Och med det i bagaget så ser jag fram emot det nya året med en rejäl dos tillförsikt och en gnutta spänd förväntan. Jag tror att det kan bli bra. Hoppas att det blir bra.

Tionde april tjugohundraelva, tillika min tjugoårsdag.
Första grillningen med fina människor, åh denna längtan.

It's about the keys to my heart you hold

2011-12-29T20:35:00.000+01:00

God fortsättning och så

2011-12-25T18:10:00.000+01:00

Som vanligt blir det en hel del farande och flängande under de få dagarna jag vistas hemma, och att det är juletider gör liksom inte det hela mindre kaosartat. Men det är ju mycket man vill hinna med. Vänner man vill träffa, släkt som man inte sett på nästan ett år och inte minst mat som ska ätas. Tänkte i alla fall titta in och önska er en god fortsättning på julen. Är så himla glad att ni faktiskt hänger kvar här trots att det blivit en aning tradigt. Glöm inte att ni är vackra, varenda en. Nu ska jag bli full och odräglig, puss!

Som balsam för en trasslig själ

2011-12-22T23:52:00.004+01:00

Att få värma fingrarna i en mjuk kattpäls, gömma ansiktet i en rufsig ponnyman, pussa på en alldeles len mule, mocka ut kärror med hästskit, pulsa genom vinterlandskap som aldrig tycks ta slut och inte befinna sig någon annanstans än just i nuet är förmodligen det allra bästa med att vara hemma.

Get me away from here I'm dying

2011-12-18T22:27:00.000+01:00

Den senaste veckan har varit minst sagt omvälvande och energin har mest gått till att bara orka. Vardagen fortsätter ju däremot ändå, även om man egentligen bara vill ligga kvar under täcket och låtsas som att det vore annorlunda. Som tur är så finns det ju alltid något att glädjas över. Ta till exempel det här med löskragar, så himla genialiskt? Piffar upp vilken klänning som helst och man känner sig lite som en blomma. Använder typ varje dag.

Att hitta kanske världens skönaste skor i exakt rätt storlek för bara en femtiolapp är också något som får det att pirra lite i magen på mig. De bara stod där och väntade på att bli funna, och jag som just lagt mina nästan sista pengar på julklappar blev smått exalterad över denna uppenbarelse.

Har även haft lägenheten full med fina klasskompisar, däribland dessa damer som styrde upp kökshäng trots bristen på riktigt kök. Allt går om man vill och ni är så väldigt väldigt bra, puss!

Nu väntar en ny vecka i samma anda som den förra och jag vet inte riktigt hur det ska gå men går gör det väl. Måste det väl. Längtar efter fina familjen som jag får träffa igen på onsdag, äntligen. Då bär det nämligen av hem till spökstaden för att fira jul. Åh. Galet.

I used to wander these streets when my head was about to explode

2011-12-13T23:44:00.001+01:00

Idag har jag varit liten, svag, hjälplös och totalt ärlig. Jag har sänkt garden och sagt snälla hjälp mig för jag orkar inte inte orka mer. Snälla hjälp mig jag gör vad som helst för att få leva istället för att bara överleva. Och det kanske var det läskigaste någonsin men samtidigt så fruktansvärt skönt.

And I will try harder to be all that I can be

2011-12-12T20:25:00.000+01:00

Kan inte skriva. Det går liksom inte. Det är som att varje ord blir till en sanning som gör alldeles för ont och som jag inte riktigt kan hantera. Lägger istället den lilla energi jag har på att varsamt samla ihop alla skärvor, försöka rädda det som räddas kan och försiktigt plåstra om såren som rivits upp på vägen. Är osäker på utgången och osäker på om jag ens vill veta.

Jul, jul så himla mycket jul

2011-12-08T23:41:00.000+01:00

Enligt nyheterna är det tydligen vinter nu, på grund av att folk googlar kräks (som i vinterkräksjuka) och det förväntade snö-/regnovädret som ska dra in över landet inatt. Man ba okej. Hinner inte med.

Har dock beställt julskinka utan rumpa som jag ska kalasa på när övriga släkten envist gnager på sina kadaver. Ett och ett halvt jävla kilo väger den. Kommer vara en nöjd veggie fram till midsommar, typ. Så sjukt bra? Taggar julsittning på lördag också. Och She & Him's fina julskiva. Och julkalendern som jag ska kolla ikapp nu. Jul, jul så himla mycket jul. Fniss.

Första snön och äppelringar

2011-12-05T22:51:00.002+01:00

Efter en helg i horisontellt läge vaknade jag idag till ett blygt vinterland och med ens kändes allt en smula ljusare. Och tänka sig, det mesta ligger faktiskt kvar trots att temperaturen är strax över nollan. Annars torkar jag äpplen, tar ett andetag i sänder och intalar mig att det kommer en dag efter denna. Går kanske inte alltid bra men det går.

Så snurra min jord igen

2011-12-04T00:39:00.000+01:00

Och det är när jag ligger där. Halvvägs under ytan i en pöl av självförakt blandat med saltvatten. När jag hör mig själv kvida högt av smärta och när jag förgäves vrider mig i ett desperat försök att komma upp och undan. Det är när jag ligger där som jag undrar varför varför varför det är värt denna misär och för allt i världen inte kan komma ihåg svaret. (Är tillbaka när jag hittat facit.)

Abstinens och en gnutta avundsjuka

2011-11-30T22:19:00.000+01:00

Igår var min fagra man iväg till kalmar för att addera lite bläck, och jag fick äran att föreviga slutresultatet. Väldigt tjusigt må jag säga. Är så fruktansvärt sugen själv och ska egentligen bara bestämma mig för vad jag ska göra först, sen är det även min tur. Alltså åh, abstinensen! Dör typ lite.

And there was a kid with a head full of doubt

2011-11-28T22:22:00.000+01:00

Vädret är ungefär som jag känner mig. Från storm och spöregn till strålande sol och runt och om igen. Kan fnissa hejdlöst och ändå vara sekunder från att bryta ihop och det känns som att åka bergochdalbana mest hela tiden. Och ändå mår jag nog bättre än på länge. Tror jag. Så himla tvetydigt. Borde kanske bryta min isolering och börja umgås med folk men den förmågan är som bortblåst. Vill ha en katt, alternativt en redig spade så att jag kan gräva en riktigt djup jävla grop. Fast helst en katt. Tack.

Den som väntar på något gott

2011-11-26T12:28:00.000+01:00

Sitter och väntar på lilla familjen som borde vara på väg ner hit till småland i detta nu. Vi ska gå på julbord och bara ha det så ruskigt mysigt. Har bunkrat upp med glögg och julnötter och ska tvinga lillebror att spela kort med mig medan mina vänner är ute i dimman och skakar loss till någon kändis-dj. Och vet ni vad? Det känns så himla bra.

Jag har åtminstone blivit kysst av Nobel

2011-11-25T23:48:00.000+01:00

Hahaha alltså, var tvungen. Så himla gullig och stilig på samma gång. Att spreja all ansiktsbehåring var nog dessutom det roligaste på länge och jag har förmodligen fyllt skrattkvoten för resten av året. Hujedamig!

Svar på frågestunden del II

2011-11-23T23:12:00.000+01:00

Här kommer andra och sista delen med svaren på era frågor!

Hej! Älskar din blogg, och måste bara fråga, hur redigerar du dina bilder så de får sån där härlig kännsla? De är så himmla fina! Älskar dina dreads med, blir riktigt sugen på att skaffa själv haha :) Ha det bäst!
Tack så mycket, det värmer! Jag jobbar mycket i olika lager med färgjusteringar, ljus och filter beroende på vilken känsla jag är ute efter. Det finns många jättebra guider på nätet, så googla bara om det är någon särskild stil du är ute efter så ska du se att du hittar en mer utförlig beskrivning!

Hej, jag är en liten människa som är himmlans förtjust i din blogg! Har följt den ett tag men varit för feg/blyg för att kommentera. Du både skriver fint och är fin! Du har gjort mig sjukt sugen på att skaffa dreads haha. Måste bara ställa en fråga, vart brukar du innhandla dina kläder? Var bara tvungen att fråga, är förälskad i din stil, speciellt i den stickade tröjan jag såg en bild på längre bak i arkivet. (2010-12-22)
Ha det bäst!
Men gulliga du, tack så hemskt mycket! Som sagt så kommer de flesta av mina kläder från typ h&m, second hand och asos.com. Topshop och monki är också ett par favoriter. Jag får liksom passa på att handla lite efter säsong, svårt att få tag på blommiga klänningar i fina färger mitt i vintern.. haha.

Vad lyssnar du på för musik/band? :)
Indie, pop och folk. Gärna kombinerat! För tillfället låter det mest såhär.

tänkte passa på att fråga hur du upptäckte ditt intresse till mat? i och med att du startat en separat matblogg och sådär :) och kanske hur du sminkar dig samt tar hand om din hud, du är ju alltid så himla himla fin ju!
Intresset för mat har jag förmodligen ärvt av min käre fader, som alltid varit väldigt kreativ i köket. När jag dessutom bestämde mig för att sluta äta kött var det som att få upp ögonen för en ny värld. Älskar att laga mat, så himla roligt!
Och tack och tack, gulliga du! Sminkar mig inte särskilt mycket eller avancerat, tycker mest att det är segt. Foundation + ett matt puder, målar ögonbrynen med penna, på med mascara och läppstift och så är det klart! Min hud är väldigt enkel och förhållandevis problemfri, men jag ser till att tvätta ansiktet med särskild ansiktstvätt och att aldrig sova med smink.

Dreadsbebisar, sisådär fyra månader gamla.
Ganska så mycket längre och smalare än nu.
Längden beror dock mest på att de är friserade, plus slitet löshår.

Hur länge har du haft dina dreads och hur sköter du de?
De fyller två år i december! Jag tvättar med dreadstvål ungefär en gång i veckan, rullar dem medan de är blöta, virkar utväxten efter behov och ibland även längderna när jag tycker att de behöver lite struktur. Sprayar även med särskild balsamspray om de känns spröda. Mer att läsa om dreadsen finns här.

Ungefär nio månader gamla.

en liten önskan bara som egentligen inte har med detta att göra: skulle du kunna posta bilder (om du har några) på hur dina dreads såg ut i början och hur de förändrades allteftersom? skulle vara himla fint!
Varsågod! Har inte jättemånga bilder, men letade upp några.

Elva månader, alltså för exakt ett år sedan och halvvägs in i blonderingen.
Herrejissus så fort tiden går!

Det var allt för den här gången mina vänner, puss!

It's like nothing in this world ever sleeps

2011-11-22T19:03:00.002+01:00

Efter mycket flängande och farande är jag nu tillbaka i kära växjö igen. Anlände visserligen redan i söndags men schemat har varit minst sagt fullspäckat sedan dess. Tur att det finns kaffe säger jag bara. Har hur som helst haft en himla fin helg. Fika med bästa flickorna, massvis av ponnypussar, sällskapsspel med lillebror och mer mat än vad jag rimligtvis borde kunna äta. Energidepåerna är påfyllda. Längtar dock redan till nu i helgen då hela familjen kommer ner och hälsar på!

Att komma hem och upptäcka att man har ett par paket som väntar gjorde dock det hela lite lättare. Innehållet var bland annat dessa skor och enhörningströjan som synes på bild. En enhörningströja liksom, hallå? Man måste ju ha. Fnizz. Jaja, nu ska jag ge mig på att både skriva en mindre uppsats och att få ihop andra delen med svaren på frågestunden. Kan bli bra, kan bli ingenting alls. Olidligt spännande.

En liten del av ekgatan

2011-11-19T22:03:00.000+01:00

Frosten i marken blir ett försvar

2011-11-17T09:55:00.000+01:00

Igår var jag och min vindrickande vegetarian till pojkvän, tillika bättre hälft, ute på dejt. Man kan liksom aldrig ha varit tillsammans för länge för att dejta. Så himla fint och mysigt och nu ligger han fortfarande och trynar i sängen. Förstår för allt i världen inte hur jag ska klara mig ett helt veckoslut utan hans närhet, kommer att bli traumatiskt för lilla hjärtat. Åh.

På min gata hemma i stan såg det ut såhär vid ungefär den här tiden förra året.
Kan man knappt tro nu, galet.

Som tur är har jag ju så många som ska hinna kramas på där hemma att det där med närhet inte tycks vara några problem. Så många fina människor, så mycket kärlek. Jösses vad jag längtar och om tre timmar går tåget. Kom igen nu sj, vi klarar det här!

Svar på frågestunden del I

2011-11-15T23:09:00.001+01:00

Kul att ni var så många som ställde frågor, blev nästan lite förvånad. Svaren kommer i två omgångar för att det inte ska bli så himla mycket på en gång, och första delen har ni här. Puss!

Kollade lite längre bak i ditt arkiv och såg att du hade en väldigt fin ponny. Kan inte du berätta lite mer om honom/henne? Hästar är verkligen ett underbart djur.
Åh, skulle kunna skriva en hel roman om henne, min själsfrände i en ponnykropp. Helt fantastiskt hur man kan klicka så med ett djur, även om jag inte tycker att det är så konstigt egentligen. Hon är i alla fall en sextonårig new forest som varit min i snart sju år. Vi har tävlat på skapligt hög nivå i både hoppning och dressyr, främst i det senare. Mest av allt är hon dock min bästa vän med en enorm personlighet som jag inte skulle byta ut mot något i världen. Nu när jag pluggar är hon dock min mammas (det är henne jag har att tacka för mitt hästintresse från början) vilket jag är evigt tacksam för. Hade det inte fungerat att ha det så skulle jag förmodligen gått under.

Brukar du skriva dikter? Vad för slags böcker tycker du om? Hur ofta fixar du din "utväxt" när dreadsen vuxit ut? Känns som jag skulle kunna fråga så mycket mer men det är det enda jag kommer på för tillfället xD
Skrev mycket dikter när jag var yngre, nu blir det mer sådant som ni ser på bloggen. Mycket ligger som utkast och publiceras aldrig. I bokväg slukar jag faktiskt det mesta så länge det är skrivet på ett intressant eller vackert sätt. Språket är ofta viktigare än innehållet, hah. Utväxten färgar jag ungefär en gång i månaden!

Vart brukar du köpa dina kläder/skor? Förälskat mig i den här tröjan: http://lillhurricane.blogspot.com/2010/12/lite-smakyligt-sadar.html#comments
vart köpte du den? Vilken är din favoritfärg? Blir dreads tjockare/större ju längre man har dem eller är det bara om man virkar i hop dem? (Känns som dina dreads är tjockare än de var förr, eller har jag fått det helt om bakfoten?) Tuperar man håret innan man virkar det till dreads? Blev massa frågor nu haha hoppas du orkar svara, ha det bäst!
Flest plagg har jag nog från H&M, asos.com eller second hand. Har fått många frågor om den där tröjan som tyvärr är just ett second hand fynd och antagligen mitt bästa köp någonsin. Tre tjugolappar på myrorna och den tycks aldrig kunna slitas ut, så himla bra! Favoritfärgen är någon sval, ljus och lite dimmig tror jag. Må vara lite diffust men jag kan liksom inte bestämma mig.
Du har så rätt i att mina blivit tjockare. Vet faktiskt inte om det är något generellt, men i och med att de "satt sig" har de även blivit grövre. Har inte virkat själva dreadsen speciellt mycket. Ja, det gör man!

Fröken Hurricane under en fotolektion, februari 2009.

Hej! kan du posta en gammal bild på dig? typ före du skaffade dina dreads, sånt e kul :D hur ser din vinter ut, några planer?
Hahah, åh! Har så roliga bilder från när jag var femton år svart och svår, men hittar dem inte för tillfället. Får duga med några helt okej gamla. Min vinter består av någon veckas ledighet i jul, då jag ser fram emot att umgås med min familj, mysa och pyssla med sådant som hör högtiden till. Nyår firas tillsammans med min raring och sen är det full rulle i plugget som gäller, precis som vanligt. Är dock taggad!

Maj, samma år.

Hej lilla pärla:) kan inte du berätta lite om utbildningen som du går? lite mer om vad det är du läser, lite kurser du gått/går/ska gå osv. vad det är du vill jobba med sen, något speciellt område? & hur det går för dig nu. är så nyfiken =) peace!! 
Jag pluggar på socionomprogrammet vid Linnéuniversitetet i Växjö och är inne på andra terminen av sju, den är alltså tre och ett halvt år lång. Hittills har vi läst om vad socialt arbete innebär i praktiken, politik, historia, grundläggande juridik och nu är vi inne på psykologidelen vilket jag tycker är allra roligast. Utbildningen är alltså oerhört bred och det är många gånger man funderar på varför man till exempel ska läsa om vem som får bilen vid en bodelning eller hur eu-parlamentet är uppbyggt (även om det självklart är nyttig allmänbildning), men det behövs för att kunna gå vidare. Senare har vi även praktik i ett halvår och dessutom chans att fokusera mer på ett särskilt område, exempelvis kriminalvård eller barn och ungdomar. Jag vill helst jobba med ungdomar och då i förebyggande syfte. Kanske starta upp ett eget projekt för att fånga upp dem som riskerar att fara illa innan de hamnar på botten. Tiden får utvisa! Än så länge går det bara bra, men jag ska inte säga för mycket innan vi får tillbaka juridiktentan.. hah.

Jag undrar lite angående din skola och ditt pluggande, för som jag förstått så pluggar du i en annan stad?
Hur gick du till väga, hur gör man med pengar,
kan man söka bidrag, hur ska man gå vidare?
Jag själv vill plugga på annan ort fast gymnasiet.
Men det kanske fungerar ungefär likadant att gå till väga på så vis.
Sen vill jag säga att du är hur fin som helst och jag älskar din blogg!
Tack gullet! Ja, jag gör ju det. Har dålig koll på hur det går till på gymnasiet, men jag vet att det finns goda möjligheter att plugga på annan ort om staden man bor i inte kan erbjuda samma utbildning. Eftersom att jag läser på universitetet har jag möjlighet att ta studielån från csn, och det är det tillsammans med studiebidraget som gör att jag klarar mig.
Tror dock att det är dina vårdnadshavares plikt att försörja dig under tiden du studerar på gymnasienivå, men du borde kunna vända dig till socialstyrelsen för att ta reda på mer.

Love sings a song as she sails through the sky

2011-11-14T01:14:00.000+01:00

Och så står du där. I min hall. Med dina mjuka läppar och varma hud och glasögon som immar igen. Och jag tänker att jag vill ge dig allt och att det inte spelar någon roll att jag snart ska upp och iväg och göra måndag. För när du står där är det bara du. Du och blodet som rusar. Hjärtan som slår ikapp. Hjärtan som slår i takt. Och ingenting annat är egentligen så rätt. Aldrig så rätt som du. Som vi.
.

Hey babe, what's up with your despair?

2011-11-13T18:55:00.001+01:00

Det var ett lyckligt popsnöre som i fredags fick kramas med den här mannen, efter en spelning som kanske var en av de bästa på länge. Å andra sidan kan det ju knappast bli annorlunda när de där mörka vackra ögonen möter ens egna rödgråtna och gränsen mellan publiken och bandet är närmast obefintlig. Så genuint och så mycket hjärta. Fantastiskt.

När det skaver lite i hjärtat

2011-11-10T22:45:00.000+01:00

Drabbades plötsligt av en sådan saknad att jag helt enkelt var tvungen att boka en resa hem. Hem till eskilstuna. Hem till mamma och pappa. Hem till den röda villan. Så på torsdag bär det av och återresan sker söndag samma vecka. Ååååh. Ska pussas med min ponny, retas med lillebror, njuta av ett överfullt kylskåp och att bli passad på till den grad att det egentligen är för mycket men okej ändå. Så, mina fina älskade underbara vänner där uppe i landet, jag längtar efter er så mycket och hoppas verkligen att ni har lite tid över för mig då. Annars går nog hjärtat mitt itu. Faktiskt.

Tjusig bild från något av alla parkhäng för längesedan. Ändå bra.

En sån där frågestund

2011-11-09T23:23:00.000+01:00

Har under en tid samlat på mig en del frågor från er läsare som jag tänkte ta ett inlägg för att svara på, men innan jag gör det vill jag ge alla som känner sig hågade en chans att fylla på den listan lite. Köra en så kallad frågestund liksom. Så, undrar ni något? Och vad undrar ni i så fall? Ris, ros och alla frågor mellan himmel och jord är välkomna. Kommentarsfältet står till ert förfogande, kära ni.

Sometimes the blues is just a passing bird

2011-11-07T22:40:00.001+01:00

Hej min älskade lilla blogg, trodde du att jag lämnat dig? Att jag stupat i slaget om att bli en fullvärdig socionom eller att jag helt enkelt avslutat mitt internetliv för att jobba på något kanske lite mer verklighetsförankrat? Nejdå, frukta icke vännen min, dig överger jag inte i första taget och nog är jag fortfarande vid liv. Tvivlade dock starkt på det sistnämnda när jag denna morgon fick för mig att jag skulle ut och springa. Ja, ni läste rätt. Herremingud. För det första är jag vanligtvis mer eller mindre ett livlöst kolli innan jag fått min frukost och för det andra så springer jag inte (med undantag för sena lördagsnätter när det känns som att livet hänger på att komma med sista bussen hem). Men efter att ha mött både krumma små tanter och medelålders svulstbullar som tappert kämpat på ute i spåret så kände jag att det minsann fick vara slut på maskandet även för min del. Och så sprang jag. Och inte var det jobbigt heller. Kände mig frälst, oövervinnerlig och redo att ta mig an vilken utmaning som än kunde tänkas komma i min väg. På ett ungefär. Typ. Annars då? Dödade en enormt stor mygga igår. Det är liksom november? Sjuka värld. Aja, slut på vardagsbetraktelser.

Nähmen okej, ber om ursäkt för det stundtals dåliga bloggandet. Anledningen är så enkel som att jag mest glider omkring och är oförskämt nöjd med livet, vilket medför att kreativiteten slumrar gott för tillfället. Tråkigt kan man tycka, men å andra sidan är det ganska skönt att få sova ostört på nätterna och att kunna koncentrera sig på skolan mer än korta perioder i taget. Försöker liksom få så mycket som möjligt uträttat medan det varar. Styra upp tillvaron medan jag är kapabel till det. Och njuta lite, såklart.

Det handlar om timmar

2011-11-04T01:31:00.000+01:00

Evighetslyssnar på nattradio och det känns lite som att jag är den enda vakna i hela huset. Så knäppt. Kan egentligen bara tänka på imorgon vid den här tiden och det finns nog inget jag längtar efter mer just nu. Släppa pressen och se fram emot en ny kurs med desto mer intressant innehåll. Snart snart snart. Kan behöva alla hållna tummar i världen, på ett ungefär.

Hurricane lagar mat

2011-11-01T22:43:00.000+01:00

Inatt bestämde jag mig för övrigt för att starta en matblogg. Gillar nämligen såna. Främst för min egen kreativitets skull men även för att jag vet att det finns ett intresse och på så sätt slipper den här bloggen fyllas med en massa recept. Än så länge är den förstås bara barnet, men med kärlek och lite arbete så blir det nog himla bra. Nyfikna? Då hittar ni den här.

Det var ju det där med att prioritera

2011-11-01T21:33:00.000+01:00

Det är förvånansvärt vad saker man hinner med när man egentligen inte alls har tid.

Typ som att snöra på sig träningsskorna och ge sig ut på en rask promenad.

Eller varför inte skura köket?

Eller lägga ett par timmar till att pyssla om och tvätta dreadsen?

.
/Hon som kommer kugga tentan på fredag.

Tjuv, polis eller mittemellan

2011-10-30T19:04:00.000+01:00

Förmodligen bästa halloweenfesten någonsin och jag vill ta mig tusan alltid vara kalv. Kändes lite som att jag hittade mig själv någonstans där på dansgolvet när jag studsade runt och svängde med svansen som att det gällde livet. Tänk er lilla kalven i bregottreklamen så förstår ni!

Filip var ju såklart tvungen att testa lyckan även han. Vad skulle kunna vara så fantastiskt liksom? Och jodå, jag tror minsann att han upplevde lite samma euforiska känsla. Dessutom är han ju himla gullig, med ring i näsan och allt. Hur som helst, kodräkten får definitivt fem av fem toasters. Kanonkul!

Kom atombomb, om vi nån gång nånsin blir som dom

2011-10-27T23:53:00.000+02:00

Två år och åtta månader och jag är så hopplöst förälskad. Upp över öronen och knäsvag. Pirrig i magen och lite fumlig. Klyschig så det förslår men så himla fantastiskt hejdlöst lycklig. Det finns ingen som du.

Plötsligt händer det

2011-10-26T20:01:00.000+02:00

Onsdagen den tjugosjätte oktober. Dagen med stort D. Dagen som går till historien som den dagen då lilla jag inte behövde visa legitimation på systemet. Förstår ni grejen?! Det känns som en milstolpe i livet, som att jag gått från flicka till kvinna och som att jag äntligen kan räkna mig själv som vuxen. På ett ungefär. Filip (som minsann inte kom undan på samma vis) hävdade dock att det berodde på den till synes unga killen i kassan och mina fladdrande ögonfransar, men jag vägrar låta mig nedslås.

Dessutom passade jag på att kila in till hälsokostaffären vägg i vägg, vilket visade sig vara ett himla lyckat drag. Blev minst sagt positivt överraskad av deras utbud av veganprodukter med allt från choklad, tofu i olika former och varianter, otaliga ingredienser till bakning och diverse torrprodukter från goodsoy. Man ba mums. Typ som julafton och födelsedag på samma gång, och efter mycket velande kom jag därifrån med ett paket tofukorv. Hutlöst dyrt men värt, vill jag nog påstå.

Sist men inte minst har jag härmed även fixat utstyrseln till vår halloweensittning på fredag, som för övrigt lär bli galen på alla vis. De flesta kan säkert gissa sig till vad jag ska föreställa, men för övriga kan jag hinta om att det varken är sexigt eller läskigt (inte riktigt min kopp te liksom). Mest gulligt. Fnizz.

.

Uppsnärjd i det blå

2011-10-24T23:29:00.000+02:00

Man vet att helgen varit bra när måndagen kommer och man fortfarande bara vill dra täcket över huvudet och stanna där i mörkret tills kroppen har kommit ifatt. Det är åtminstone vad jag försöker intala mig själv, för det är då inte nådigt hur sliten jag är. Fast sen var faktiskt lördagen ganska så fantastisk. Studsig, smågalen och allmänt fylld med kärlek. Kramades med fler folk än vad jag kan komma ihåg och dansade mig till träningsvärk. Förmodligen snudd på oanständig, men ibland behöver man få vara sådan också tänker jag. För den lilla själens skull. Festligheterna slutade i alla fall framåt morgontimmarna i armarna på raringen min, precis sådär som det ska vara. Slutet gott, allting gott liksom.

Mot nya äventyr

2011-10-22T19:13:00.001+02:00

Svidar om till klänning och snörar på dansskorna, för nu bär det iväg på inflyttningsfest och efterföljande äventyr. Så himla fint och så himla peppad! Ta hand om er fina, puss.
.

Sju stycken idag har jag

2011-10-20T20:49:00.001+02:00

Idag har jag alltså:

studsat upp ur sängen och gått en lång promenad innan frukost medan höstsolen fortfarande var framme och vädret var allmänt underbart. Kanske för att lätta lite på det dåliga samvetet som infunnit sig sedan jag försov mig igår. Till klockan tolv. Missade en halv skoldag. Vem gör ens så?
kommit hem från promenaden och upptäckt att varken varmvattnet, internet eller tv:n fungerar. Agerade som en handelskraftig kvinna och värmde vatten på spisen för att kunna 'duscha', läste tidningen istället för att hänga på facebook osv. Kändes som att förflyttas ut på landet tio år tillbaka i tiden. Ändå fint.
betalat tv-licensen. Kände mig ruinerad men duktig. Vill ju vara en god medborgare och public service är bra.
ringt försäkringskassan och pratat med en kvinna med så kraftig brytning att jag nära på inte förstod någonting. Blev om möjligt ännu mer förvirrad än innan samtalet.
ringt världens bästa pappa som fick lotsa sin tillfälligt väldigt trögtänkta dotter genom blanketter och bidragsbestämmelser. Allt löste sig.
varit på ett tämligen intressant seminarium och äntligen börjat koppla saker och ting. Mycket bra.
trotsat dödens träningsvärk i benen och gått i decimeterhöga klackar. Livin' on the edge liksom. Obs, prova inte detta hemma. Aj.

.

Och så var det med det. Borde egentligen tvätta men efter denna produktiva dag tar jag nog helg istället. Har vin och ett bra liv. Mmmm.
.

Dimmiga dagar och morgonförvirring

2011-10-17T23:17:00.001+02:00

Man vet att man är förvirrad när man glömt bort hur dags man brukar gå upp på morgonen och därför ställer klockan en timma tidigare än vanligt, masar sig upp och sen inte förstår ett dugg när ingenting riktigt stämmer. Lätt hänt när man är tankspridd och haft självstudier i två veckor.

Kallt var det i alla fall. Och dimmigt. Ändå ganska mysigt att ha en extra timma till att filosofera och piggna till i lugn och ro samtidigt som solen sakta men säkert värmer upp världen där utanför fönstret.

Kokade brun gröt gjorde jag också. Eller gröt med en massa kakao kanske låter lite godare. Sådant som fungerar när man är alldeles för lat (snål?) för att handla. En deciliter rågflingor/havregryn/andra gryn, en och en halv deciliter vatten, en deciliter sojamjölk för sötma och konsistens, en nypa salt och så kakao efter smak. Duger en dimmig måndagsmorgon om inte annat!

Den där eviga längtan

2011-10-15T23:28:00.002+02:00

Jag är en obotlig drömmare och romantiker, och att jag lever i någon slags hittepåvärld är ingen hemlighet (fast varför skulle egentligen min verklighet vara mindre verklig än någon annans?). Detta dagdrömmeri och fantiserande medför även så himmelens mycket längtan. Jag längtar ständigt och alltid. Längtar tillbaka och bort och hem och efter framtiden. Efter filip, min ponny, mina vänner och familjen. Efter snö och värme och våryra småfåglar. Efter spänning och äventyr och allt fint som livet kan tänkas bjuda på. Men det är en härlig sorts längtan. En sån där som pirrar lite i magen ni vet. Och jag tror att det är mycket tack vare detta som jag gång på gång orkar ta mig upp ur sängen och igenom vardagen med hopp om att imorgon kan vara den där dagen då allt händer. Den där dagen då jag slipper befinna mig här ensam. I min del av verkligheten. Och tills dess tänker jag fortsätta drömma. Och längta.

Pluggångest och lasagnerecept

2011-10-13T23:44:00.001+02:00

Jag liksom känner hur den kommer krypande längs med ryggraden. Sticker och kliar och skapar ett allt mer påträngande obehag. Klibbig och hemsk är den. Den där tentaångesten som tar allt större proportioner. Herrejösses, någon som har lite självdisciplin som ligger och skräpar i ett hörn? Jag skulle betala dyrt, för med några hundra sidor av sociallagar att plöja igenom krävs det en hel del sådan. Mmm, ljuva studentliv.

Men över till något helt annat då. Två fina flickor frågade efter receptet på lasagnen som gjordes häromdagen, och även om jag mycket sällan går efter sådana kan jag ju åtminstone avslöja vad den innehöll och hur utförandet gick till. Just den här är med färs men det fina med lasagne är ju att man kan göra precis hur man vill, principen är ungefär densamma oavsett vad man har i. Våga experimentera, gott folk.

Vegansk lasagne med sojafärs

- Sojafärs (jag använder mig av goodsoy's grova)
- Gul lök
- Färska champinjoner
- Krossade tomater
- Lasagneplattor (gärna fullkorn)
- Sojamjölk + grädde
- Olja att steka i/smörja formen med
- Diverse kryddor

Fräs lök och champinjoner i en stekpanna. Häll på färsen när löken blivit mjuk och lite genomskinlig. Krydda efter behag. Ha sedan i tomatkrossen och låt puttra en stund. Smörj under tiden en ugnsfast form och varva sedan lasagneplattorna med färsen. Se till att avsluta med ett lager färs. Häll på en lagom mängd mjölk. Alltså inte för mycket för då blir lasagnen alldeles blöt och tråkig men inte heller för lite. Då blir den torr och plattorna förblir hårda. Gå på känsla och häll hellre på mer vätska under tiden den tillagas om ni märker att så är fallet. På med sojagrädde på toppen och ställ in i mitten av ugnen. 225° i ungefär 30 minuter kan nog vara lagom. Lasagnen är färdig när plattorna är mjuka. Servera med en god sallad och låt smaka!

En liten kärleksförklaring

2011-10-11T23:56:00.001+02:00

Jag älskar dig. Allt med dig och allt som är du och jag kan liksom inte säga det för många gånger för ofta är det så gott som allt jag tänker på. Jag älskar att gömma min hand i din och hur varm din hud är mellan mina ljusa lakan. Jag älskar när du talar engagerat om sådant som jag egentligen inte alltid förstår även om jag försöker och gör mitt bästa för att det ska framstå som så och jag älskar hur du ser mig som ingen annan och ändå tycker att jag är fin. Jag älskar hur du doftar precis där nyckelbenet blir till hals och sättet du kisar på när du skrattar och när jag får krypa innanför din jacka för att jag ständigt är så väldigt frusen. Jag älskar dig. Dig, dig och dig. Min fina och mitt hjärta. Älskar dig så mycket att det ibland känns som att hela jag liksom ska gå sönder. Alla timmar på dygnet vareviga vecka oavsett om det blåser storm eller är strålande solsken och jag hoppas så innerligt att jag alltid får göra det. Alltid och hela tiden.

Vardag är inte så dumt ändå

2011-10-10T18:08:00.000+02:00

Skön sovmorgon och regnet som smattrar mot rutan. En rask promenad ensam i spåret och en lång, nästan för varm dusch. Mer lasagne än man orkar äta men man gör det ändå bara för att det blev så gott. Raggsockor, tända ljus och måndag känns inte alltför dumt trots allt.

En tidig lördag i några bilder

2011-10-09T23:09:00.000+02:00

Halleluja vilken helg! Full rulle från morgon till kväll och nu är jag helt slut, precis som det ska vara. Igår förmiddag fick även kameran följa med på lite äventyr och då såg det bland annat ut såhär:

Älskade gubbskorna.
Nu letar jag bara efter de perfekt pumpsen och sen är skosamlingen komplett.
För tillfället, åtminstone.

För övrigt har jag nog inte varit uppe så tidigt på en lördag på hur länge som helst.
Anledningen var dessa glada flickor, och det gör det ju liksom värt.

Skulle tro att vi cyklade runt halva växjö, åtminstone kändes det så.
Första stoppet var Ö&B där man till exempel kan köpa billig festis.

Staden visade sig från sin bästa sida med höstkyla och strålande solsken.
(Där fick jag för att jag gnällde på vädret, hah.)
Så himla härligt och ingen ville hem.


Fast hem måste man ju förr eller senare, vilket egentligen inte gjorde så mycket. På mitt schema stod nämligen både parmiddag och andra festligheter, men då var det tyvärr sängdags för kameran så den fick stanna hemma

.
Sen måste jag återigen bara säga att ni är så himla fina att jag smäller av lite, och att det är grymt kul när ni lämnar så härliga kommentarer och galna komplimanger. Får ju nästan hybris här bakom skärmen! Bäst är ni hur som helst, puss i mängder.

Nu måste det väl snart vara nog

2011-10-06T18:39:00.000+02:00

Alltså, vädret. Jag tycker inte om när det regnar. Inte heller när det formligen vräker ner och särskilt inte när det blåser halv storm samtidigt. Det är bara blött och kallt och trist och tråkigt. Inget man utsätter sig för frivilligt med andra ord. Istället har jag vistats inomhus så mycket som möjligt. Blekt mitt stackars hår (vilket är svårt att undgå såhär dagarna efter), spelat brädspel med fina vänner, ätit fruktsallad, målat naglarna (de blev röda), kollat på serier och andra mer eller mindre stillsamma aktiviteter. Fast ja, förr eller senare tröttnar man ju på det med, så idag trängde jag och my love ihop oss under ett paraply och for in till staden. Slutade med ett par skor och en flaska rödvin. Det ska vara gott att leva, liksom.

Lite roar småbarnen och de gamla tanterna

2011-10-04T22:52:00.000+02:00

Jag har världens bästa fönsterplats. Inte bara för att eftermiddagssolen är fantastisk och för att jag kan följa den hela vägen ner bakom husen, utan framförallt för att man ser så himla mycket människor. Nog för att jag känner mig som en liten tant där jag sitter, men att kolla på folk är kanske mitt mest givande tidsfördriv. Det blir liksom aldrig trist, inte sant? I och med att jag bor på andra våningen kan jag dessutom ägna mig åt denna milda form av spioneri utan risk för att bli upptäckt. Fenomenalt, med andra ord! (Även om det med allra största sannolikhet finns fler som roas av detta och att jag då är precis lika utsatt som alla andra. What comes around goes around, typ.) Mvh, eder främsta stalker.

Du sätter höstsolen i eld

2011-10-02T20:26:00.000+02:00

Igår var det första oktober och således även vegetariska världsdagen, vilket såklart är värt att uppmärksammas. Lägligt nog hade mannen och jag bestämt oss för att gå ut och äta på favoritstället som vi vanligtvis hänger på under de lite senare timmarna. Samla några vuxenpoäng och så.

Filip valde en höstburgare med svamp och pumpaketchup och jag en ljummen sallad som förmodligen är den godaste jag någonsin ätit, gjord på närodlade råvaror efter säsong. Tillsammans med varsitt glas vitt var det så fint att vi nästan storknade båda två. Minst sagt.

Och där satt vi tills det blev mörkt och så en stund till. Kedjerökte, drack vin och njöt av att inte frysa trots tunna kläder. Må vintern aldrig komma.

Livets ytterst små dilemman

2011-09-30T23:45:00.008+02:00

Mitt största bekymmer just nu är att jag inte alls kan bestämma mig för vilken färg på naglarna jag vill ha. Rött eller godis. Godis eller rött. Eller varför inte kattungegult? Eller miamiblått? Åh, dessa valmöjligheter! Annars ter sig tillvaron tämligen angenäm, och mer därtill om jag ska vara helt ärlig. Hoppas att ni har en fantastisk helg ni fina. Med allt vad det innebär. Puss!

Raggsockor och skins

2011-09-28T14:33:00.000+02:00

Hade faktiskt tänkt att vara produktiv idag. Det vill säga, ta mig in till stan för att spendera pengar på ytterst livsnödvändiga saker. Typ skor och dylikt. Och saft till kvällens kalas, såklart. Dessa planer gick dock i stöpet i samma stund som jag vaknade. Kallt, blåsigt och allmänt grått och jag är inte den som frivilligt lämnar min hemtrevliga boning under sådana omständigheter. Fy sjutton. Då känns raggsockor och skins (andra generationen för kanske femhundrade gången) som ett mycket trevligare alternativ. Bra liv.

Svar på kommentarer och lite veganism

2011-09-28T00:57:00.001+02:00

Fick bland annat en kommentar angående huruvida jag är vegetarian eller vegan, och då det är en hyfsat frekvent fråga tänkte jag att jag lika gärna kunde svara på bloggen. Reda ut det en gång för alla, råda bot på förvirringen och sådär.

a sa...
tack för recept! bara en fråga: är du vegan eller vegetarian? tyckte du postade bilder på ost och sånt innan så undrade bara :)

Svar:
Tack själv! Och ja, jag är alltså vegetarian i grunden. Lakto-ovo till och med, för att vara exakt. Försöker dock utesluta alla animaliska produkter i så lång utsträckning som möjligt (hobbyvegan, brukar det även kunna låta) då det tar emot att bidra till att djur far illa på grund av oss som konsumenter. Så även om jag inte skulle köpa hem exempelvis quorn (som innehåller ägg) så kan jag äta det om jag blir bjuden. Det handlar helt enkelt om kompromisser och prioriteringar. Och att göra sitt bästa efter egen förmåga.

Min nuvarande favorityoghurt. Vareviga morgon.

Alexandra sa...
Kan inte du lägga ut lite favoritrecept på soppor? Vegetariska eller veganska! Det skulle vara väldigt kul.

Svar:
Absolut! Det dyker med all säkerhet upp så snart jag börjat komma igång ordentligt med kokandet, håll utkik vetja.

Och så blev det måndag

2011-09-26T18:13:00.000+02:00

En fin helg och ett par trasiga klackar senare så är det plötsligt måndag. Måndag. Ny vecka. Redan? Det är inte klokt hur fort dagarna går, knappt så att man hänger med. Fast det är ändå på ett bra sätt. På ett tiden går fort när man har roligt sätt. Och då är det väl himla dumt att klaga!

Den här veckan är det dock plugg för nästan hela slanten som gäller, precis som de flesta andra veckor. Så galet mycket. Tänkte säga att jag drunknar i det fast det vore att ljuga. Jag kan ju faktiskt simma. Hmm.

Dör typ sötdöden alltså

2011-09-24T02:27:00.000+02:00

Helt galet. Vill också ha en sån här unge! Finns det fler?! Och i så fall, var hittar man dom? Vet åtminstone vad jag ska sjunga för godnattvisor till mitt (eventuella) framtida barn, det ska ju liksom börjas i tid. Hehehu.

Som natt och dag och ingenting däremellan

2011-09-22T20:00:00.001+02:00

Det här med att inte ha något mellanläge är onekligen ganska påfrestande, men ack så festligt. Trots allt. Går liksom från att ligga i fosterställning i timmar till att fnissa hejdlöst åt egentligen ingenting, bara vilja studsa och virvla och till att vara för taggad på livet för att ens kunna sova (men eftersom att energin aldrig sinar så gör det knappast något). Över en endaste natt. Plötsligt vaknar man upp och det bara bubblar i hela kroppen. Så himla knäppt. (Och jag måste tacka min fina älskade man som är så sanslöst tålmodig och står ut när jag knappt gör det själv. Du är bäst och det vet du att jag tycker.)

Och ni, mina kära läsare. Ni är så fantastiskt vackra och rara och jag skulle vilja krama om er allihopa om jag bara kunde! Tack tack tack. Nu ska jag dricka kaffe och försöka slå på koncentrationen för att få plugget gjort. Och städa. Och diska. Herreguuud.

Halvkassa spegelbilder i brist på annat

2011-09-20T20:06:00.000+02:00

Ibland ser jag ut såhär när jag ska till affären och bestämmer mig för att posera stenhårt i hallspegeln. Som tur är så händer det inte allt för ofta. Fnizz.

Halstabletter, honungsvatten och svt

2011-09-19T23:45:00.001+02:00

När jag är krasslig och vill ha något att sysselsätta mig med brukar jag bland annat rota runt i svt's webbarkiv. Det blir liksom aldrig tråkigt och även om jag själv är lite utav en nörd så vågar jag ändå påstå att det finns något för alla (eller åtminstone de flesta). Just nu kan man bland annat se mia skäringers fantastiska show "dyngkåt och hur helig som helst", vilket typ är ett måste. Sannerligen en beundransvärd kvinna som dessutom skrivit en bok med samma namn som showen. Läs, titta eller gör bägge delarna. Gärna nu.

Ett annat tips är landet brunsås, en serie i åtta delar där de granskar det svenska folkets matvanor. I de två första avsnitten har det exempelvis talats om denna köttkonsumtion som håller på att eskalera och statens inflytande över vår kost. Jag tycker personligen att de hanterar dessa ganska tunga ämnen grymt bra och det blir inte alls så traggligt som det kanske kan låta.

Summan av kardemumman, tummen upp för public service (och för att det känns som att jag äntligen är på väg att bli frisk, peppar peppar). Heja livet!

Here comes a feeling you thought you'd forgotten

2011-09-17T20:23:00.000+02:00

Gårdagskvällen var minst sagt fantastisk. Vin, kärlek, allsång och ett helt gäng med härliga människor och något mer kan man ju knappast önska. Så himla bra och så himla bubbligt. Att det var mindre angenämt att vakna upp idag är något jag är mer än villig att ta. Vissa kvällar är liksom värda de där smällarna, ni vet. Jobbigast är väl kanske att min trasiga mage inte riktigt uppskattar fullt så mycket vin och att jag därför har tillbringat mer eller mindre hela dagen under täcket. Fast med handen på hjärtat hade man kunnat haft det ganska så mycket värre. Faktiskt.

Svenska höstäpplen och värmande soppor

2011-09-15T22:30:00.000+02:00

Det här med att hösten har kommit är svårt att undgå vare sig man vill det eller inte, och man kan ju fråga sig vart sommaren egentligen tog vägen. Personligen känner jag mig då rakt inte färdig med sol, värme, barfotafötter och långa ljumma nätter. Så himla vemodigt. Men det finns trots allt sådant som hindrar en från att deppa ihop totalt, och här är två av mina favoriter:

En av de allra bästa sakerna är att man numera kan hitta svenska äpplen i sin vanliga mataffär. Jag älskar äpplen och saknar verkligen att kunna plocka hur många som helst precis när som helst, och därför är lyckan lite extra stor när man åtminstone kommer åt den fina smaken. Att det dessutom är billigt, närproducerat och utan en massa onödiga medel och tillsatser är såklart ett stort plus i kanten!

Och så soppa. Åh, älskade soppa. Efter att knappt ha ätit soppa på ett halvår (förutom när magkatarren var som värst, men hur kul var det?) börjar det där välbekanta suget infinna sig. För inte finns det väl något bättre än en het linssoppa med rotfrukter i fina färger när man är allmänt frusen och ynklig? Eller dessa höstiga grytor med champinjoner och allt annat som är gott. Jag liksom dånar av bara tanken. Mmmm.

Små knoppar och dagdrömmeri

2011-09-13T23:05:00.000+02:00

Jag vill ha en katt. Verkligen vill. Gärna en hårlös, mjuk och varm liten krabat som kunde agera sovsällskap åt mig vareviga natt och som jag kunde föra trevliga små konversationer med när det blir lite väl trist att vara ensam. Som tur är har jag blivit förärad en gnutta förnuft och förstår därför att det tråkigt nog inte är direkt hållbart i nuläget. Tyvärr. Vad jag däremot har och kan ha är krukväxter. De är kanske inte av den mest sociala sorten men ska inte underskattas för den sakens skull, ty de ska ha vatten och kärlek och flyttas runt och pysslas med. Och jag kanske är knäpp, men det finns liksom få saker som ger så mycket hopp om framtiden som en alldeles ny och späd liten knopp kan göra. Och dessutom är det ju himla fint att ha något att vila ögonen på alla de där timmarna man bara sitter framför fönstret och dagdrömmer. För den är ju bra fantastisk, den där naturen.

Och apropå dagdrömmeri så gick jag in i en lyktstolpe idag. Första gången någonsin. Pang sa det och jag blev så överrumplad att jag inte ens hann med att bli generad. Ett rött märke i pannan fick jag dock. Som bevis liksom. (Kan tillägga att jag endast var i sällskap av mig själv och lyckades pricka in den enda stolpen inom en tillräckligt stor radie för att det lätt skulle kunnat undvikas.) Så det kan bli.

Mordvapen eller kurslitteratur?

2011-09-12T21:39:00.001+02:00

Ja, det är frågan. Med dryga fyratusen sidor och nästan tre kilo inger den i alla fall respekt (och ger träningsvärk i armarna). Vi håller för tillfället på att lära känna varandra för fullt och hänger ihop i vått och torrt. Imorgon ska vi bland annat hälsa på i tingsrätten trots att jag måste kliva upp hemskt tidigt på min annars lediga dag, men vad gör man inte för sina vänner?

De kan kalla oss fula men aldrig för grå

2011-09-10T15:04:00.001+02:00

En av mina största rädslor är att inte synas. Att liksom försvinna. Bli en i mängden. Syns man inte så finns man inte. Det där enorma bekräftelsebehovet finns där hela tiden och det är inte hur det sker. Det är att det sker. Och egentligen är det väl ganska tragiskt. För jag menar, att vara beroende av andra människors reaktioner för att existera känns kanske inte helt sunt. Och när man dessutom vissa dagar knappt klarar av att ta sig utanför dörren för att något inte riktigt stämmer och för att jag inte känns som jag och tryggheten därmed är som bortblåst så blir det onekligen ett hinder i vardagen. Förmodligen är det den risiga självkänslan som spökar. Och kanske går det över med åldern. Kanske försvinner det av sig själv eller kanske måste det helt enkelt jobbas bort. Hur eller hur så är jag övertygad om att jag inte är ensam. Långt ifrån.
.

Så himla mitt i prick

2011-09-09T23:44:00.000+02:00

Ett litet privat jävla moln

2011-09-07T19:35:00.000+02:00

Pluggar juridiska formler på dagarna, krisar på kvällarna, hostar halva nätterna och är på det stora hela allmänt sliten och ynklig. Fick jag välja skulle jag gömma mig under täcket och inte komma fram förrän solen behagar värma lite (växjö ska tydligen vara en av sveriges regnigaste städer och oavsett om det är sant eller inte så är det definitivt inte svårt att tro). Men det går ju liksom inte riktigt. Tröstar mig istället med tanken på att det mer eller mindre bara kan bli bättre och litervis med jordgubbssaft. Mmmm, jordgubbssaft.

Drömmar om att kanske våga

2011-09-07T00:55:00.019+02:00

Ganska ofta fantiserar jag om att enbart packa det allra mest nödvändiga och bara ge mig iväg. Över en helg, en vecka eller ett år. Kissar dessvärre nästan ner mig av blotta tanken på att lilla jag ska rumla runt ensam i en okänd stad i ett okänt land bland okänt folk och där jag förmodligen knappt ens kan göra mig förstådd. Vem ska blåsa luft under mina vingar när jag klappar ihop? Och vem ska hålla ett öga på mig när jag virvlar iväg okontrollerat eller sitta bredvid och hålla utkik efter bilar när jag plötsligt bara måste lägga mig ner på asfalten för att studera regnmolnen och träden och fåglarna och allt annat som ter sig så vackert i stunden? (Jodå, en vacker dag ska nog även jag bli vuxen men bara inte precis just nu.)

Fast så tänker jag att folk i min närhet tycks försvinna ut i vida världen helt obrydda och verkar faktiskt fixa det galant (och klarar dessutom livhanken, kanske det viktigaste ändå). Kan de så kan väl jag. När jag samlat på mig lite mer mod. Tills dess nöjer jag mig med att kolla på gamla bilder från andra platser och drömmer mig bort och tillbaka.

And now your feet just poke around to feel the ground

2011-09-05T23:33:00.000+02:00

Lyssnar på the tallest man on earth medan regnet smattrar mot rutan och försöker intala mig själv att det går över det går över det går över. För det gör det ju, förr eller senare. Det gäller bara att överleva också.

Söndagsbrunch för både kropp och själ

2011-09-04T21:44:00.000+02:00

Att äta pannkaksbrunch på söndagar är en högst angenäm syssla och definitivt en blivande tradition i min enmansfamilj. För förutom att det är så väldigt gott är dessa även snälla mot både djuren och magen. Precis som det ska vara. Servera gärna tillsammans med äppelmos, skivad banan och en gnutta kanel för mesta möjliga gastronomiska välbehag. Ganska så fenomenalt, om jag får säga det själv.

Veganska snällpannkakor

3 dl sojamjölk
0,5 dl fullkornsvetemjöl
0,5 dl grahamsmjöl
2 msk vetekli
2 msk sojamjöl
1 msk pofiber
0,5 tsk bakpulver
1 krm salt

Blanda de torra ingredienserna och vispa sedan ner mjölken till en jämn smet. För tunn? Ha i mer mjöl. För tjock? Mer mjölk. När detta är gjort kan man med fördel låta smeten vila i kylskåp i ungefär trettio minuter. Det gör nämligen att pannkakorna håller ihop bättre vid tillagning. Stek i lite olja eller mjölkfritt margarin och låt sedan väl smaka!

Den där värdefulla vardagen

2011-09-02T21:10:00.000+02:00

Ibland måste jag nypa mig själv lite i armen, bara sådär för att påminna mig själv om att jag faktiskt inte drömmer. För det kan man ju tro. Från trettiosex mil till tolv mil till tvåhundra meter och så gott som grannar är ju nästan så bra som det kan bli. Och att få ha den där vardagen tillsammans är så himla mycket värt. Att kunna säga att vi ses imorgon eller att kunna kila över mitt i natten efter en utekväll med lite för mycket vin bara för att man helt enkelt inte vill sova själv. Eller som idag, strosa på stan och dricka kaffe och ha det allmänt fint och bra. Man behöver det med.

Nästan som smågodis

2011-08-31T18:55:00.005+02:00

Häromdagen införskaffade jag ett helt gäng med nya nagellack och det kändes ungefär som att plocka smågodis. Så himla fina färger att man nästan blir lite fnittrig (det gula heter dessutom yellow kitty och bara det är ju fantastiskt). Upptäckte dessutom att det är precis samma färger som på ballongerna som pryder mina väggar. Börjar ana ett tema.

Annars är dagarna ganska fullbokade och det ska hinnas med föreläsningar, plugg och nollning av de nya studenterna. Fest hela tiden och studentlivet i ett nötskal.

Tillbaka i skolbänken

2011-08-29T21:22:00.001+02:00

Idag hade jag min första skoldag efter sommarlovet och vår föreläsare presenterade kursen som ett steg in i en fantasivärld. Tanken är nämligen att vi ska lära oss förstå hur jurister tänker. Och vad de pratar om. På deras eget påhittade språk. Spännande kände jag som är mycket för det här med låtsasvärldar. Hur kan det inte vara kul, liksom?

I'm just a dreamer but i'm hanging on

2011-08-27T03:26:00.000+02:00

När man har varit sängliggande i mer än ett dygn så tar de vackra tingen om möjligt ännu större proportioner och det krävs inte mycket för att den där tinglande känslan ska infinna sig i maggropen. Det kan till exempel räcka med en sidenrosett i håret trots att man bara ska till banken och sen en kort sväng till apoteket för att fylla på sjukvårdslådan.

Eller att den till synes vissna orkidén helt plötsligt börjat blomma eller att han man är så kär i promenerar förbi i samma stund som man öppnar balkongdörren för att ta en nattcigarett och man spricker nästan lite för att det är så galet.

Och att hitta nya teer i fina förpackningar är ju egentligen alltid en fin grej. När det sedan visar sig smaka lika gott som det ser ut är lyckan nära på fullkomlig.

Fast allra bäst är det nog när man helt sonika bestämmer sig för att trotsa allt vad sjukdom heter och istället svida om till sin för stunden bästa klänning, snöra på sig klackskorna för en debut på dansgolvet och möta upp vänner man saknat i sisådär tre långa månader. Och där och då är allt liksom precis så som det ska vara. Helst hela tiden, jämt och alltid.

Kärlek är förmodligen den bästa medicinen

2011-08-24T20:19:00.000+02:00

Har på något vänster lyckats dra på mig något ganska så hemskt. Hemskt på så sätt att spyhinken varit min bästa vän och värsta fiende, och där det mest ansträngande jag förmått mig att göra är att byta kanal på fjärrkontrollen. Som tur är har jag världens finaste man som kommer med vatten, kokar makaroner, pussar på pannan och allt annat man kan behöva när man är sjuk. Bästaste. Nu är jag dock nästan bra igen och med andra ord snart redo för alla äventyr som väntar, tack och lov!

Varje dag blir ett kalas

2011-08-22T13:00:00.000+02:00

I april fyllde jag tjugo och de som hängde här redan då vet att jag firade det genom att anordna ett barnkalas för mig själv. Eller ja, tillsammans med vänner då. Det var tårta, bullar och vuxensaft precis som sig bör. Och så ballonger, såklart. De där ballongerna fick sitta kvar tills jag var tvungen att lämna lägenheten, helt enkelt för att det är så himla festligt. Därför ägnade jag mig inatt åt att blåsa och knyta upp en ny omgång och det var typ det sista som behövdes för att det skulle kännas hemma på riktigt. Så enkelt. Och kalas varje dag? Jaa, varför inte.

Tre frukostvarianter

2011-08-21T14:54:00.001+02:00

Jag är en ytterst konservativ människa när det kommer till att äta frukost och kan äta samma sak varje morgon i ett halvår om jag inte verkligen går in för att förändra mina morgonvanor. Det är ganska tråkigt då frukost ju är typ det godaste. Därför gör jag mitt bästa för att åtminstone variera mig så gott det går och då kan det se ut ungefär såhär.

Naturell sojayoghurt med skivad banan, hallon, solroskärnor, gojibär och torkade blåbär.

Hembakat lingonbröd med lingonsylt, banan och örtpastej plus gurka.
Skivat äpple.

Röd grapefrukt, helt enkelt.

Två timmar, tolv mil eller en halv bok

2011-08-18T22:45:00.000+02:00

Igår packade jag väskan och vattnade mina blommor för att drygt två timmar senare landa i armarna på han med skägget som jag tycker allra mest om. Det är ju lite så när längtan blir för stor, man bara måste helt enkelt. Nöden har ingen lag, ni vet. Att vi sedan blir grannar om mindre än en vecka spelade just då ingen större roll. För vem orkar egentligen vänta när hjärtat värker? Inte jag, uppenbarligen.

Ibland är det ändå rätt okej att vara ytlig

2011-08-17T02:21:00.000+02:00

Tassar annars mest omkring i dessa skönheter (egentligen är de nog ganska fulfina, men det finns ju onekligen en charm i det också) och är allmänt nöjd. Inte bara för att de gör mig dryga handen längre, utan även för att de sitter som en smäck. Beställde nämligen dessa tidigare tillsammans med de två klänningarna och alla vet vi väl nog hur det är med storlekar över internet och så vidare. Klänningarna var för övrigt lika fantastiska dom, vilket ni antagligen kommer att kunna skymta framöver. Mmm, prisa ytligheten!

När allt annat får vara för en stund

2011-08-16T14:28:00.000+02:00

Hemma hos mig behöver man inte kliva upp ur sängen för att spela tv-spel. Det är himla bra tycker jag, utifall att man inte skulle känna för det liksom.

Äntligen på plats

2011-08-15T19:38:00.000+02:00

Sådärja, mina vänner, hoppas att ni haft en fin helg! Jag har mest åkt bil, skruvat ihop möbler, plockat och gjort fint, suttit i telefon med myndighetspersoner, ätit den godaste vegoburgaren på evigheter och sagt hejdå till min familj för en förmodligen ganska lång tid framöver. Äntligen äntligen äntligen är jag på plats och äntligen är jag färdig med allt som ska göras i och med flytten och skolstarten. Bara några smågrejer kvar och sen är det dags att börja peppa. Helt lovely.

Typ en avskedsmiddag för två

2011-08-11T23:31:00.002+02:00

Idag mötte jag upp min fina Aleeks på stan för att äta sen lunch. Det blev grekisk sallad, sojalatte och prat om allt mellan himmel och jord. Plugg, boende och arbete för att nämna några samtalsämnen. Herregud så vuxet kan man tycka.

Fint var det i alla fall och sen fick vi dessutom hejdåkramas ordentligt. Imorgon beger jag mig nämligen tillbaka till växjö igen och det är med minst sagt blandade känslor. För samtidigt som det skär lite i hjärtat att lämna alla här hemma så längtar jag ju så himmelens mycket efter mina fina campusvänner och allt annat som hör studentlivet till. Home is where the heart is, eller vad säger man?

En stackars bortglömd äppelkaka

2011-08-10T23:16:00.000+02:00

När regnet står som spön i backen och äppelträden på gården är överfulla med frukt så finns det antagligen inget som är mer passande än att baka äppelkaka. Det gäller ju att passa på när man har folk omkring sig som uppskattar det, för hur kul är det att baka till sig själv egentligen?

Äppelkaka är ju dessutom så himla enkelt. Allt som behövs är två ägg, 150 gram smör, tre deciliter socker och lika mycket vetemjöl. Och såklart kanel, en nypa salt och lite kardemumma. Mest för att det doftar så underbart.

Äpplena kan med fördel skalas och skivas för att sedan få ligga och dra i socker och kanel medan de övriga ingredienserna blandas ihop. Sockret och äggen ska nämligen vispas pösiga innan man blandar i mjölet, saltet och kardemumman. Sist har man i smöret som fått smälta i en kastrull. När smeten är klar vänder man ner den i en ströad form och trycker sedan ner äppelklyftorna så att de täcks ungefär halvvägs.

Sen är det bara skjuts in i ugnen som gäller. Sisådär 175 grader i 40 minuter blir lagom, lite beroende på ugnen man använder. Själva kakan blir snäppet fastare än kladdkaka, hur gott liksom?

Jag lyckades dock glömma min i ugnen några minuter för länge, fast det verkade inte göra så mycket då lillebror åt upp halva i ett nafs. Utsidan är väl inte allt och så vidare. Nåväl, tanken var god!

Att köpa lycka för småpengar

2011-08-09T23:51:00.002+02:00

I brist på annat fortsätter jag kompensera en annars ganska trist tillvaro med ytterligare materiella ting. Fast det behöver ju inte vara särskilt dumt alls, i alla fall inte när man hittar små fynd som någon annan inte längre behöver men som man själv knappt skulle kunna leva utan. Nåja, åtminstone känns det så för stunden.

Men är det något jag verkligen inte kan få nog av så är det porslin. Har samlat på mig koppar och skålar i alla möjliga färger och utföranden och mitt största bekymmer i nuläget är hur alla ska få plats på det begränsade utrymmet som en studentlya ger. Och igår utökade jag alltså denna samling. Billigt, begagnat och så himla bra. Går ju bara inte att motstå.

Fick nämligen sex stycken koppar med fyra tillhörande assietter och så två skålar för ynka tre tjugolappar. Helt klart överkomligt kände jag. Tack och bock. Nu ska jag fortsätta dricka vad som förmodligen räknas som ohälsosamma mängder lightcola och göra mitt bästa för att njuta av de sista nätterna här hemma i villan. Hujedamig.