Som bomull

Ibland slår det mig hur små vi faktiskt är. Små stoft i en oändlig rymd. Jag gillar den tanken, den ger mig en slags utomkroppslig känsla. En del av allt. Jag blir så lätt att mina fötter knappt vidrör marken. Ibland tror jag att jag kan flyga trots att jag inte vet hur man gör. Som en vingklippt gråsparv ungefär.