Abstinens och en gnutta avundsjuka

 

Igår var min fagra man iväg till kalmar för att addera lite bläck, och jag fick äran att föreviga slutresultatet. Väldigt tjusigt må jag säga. Är så fruktansvärt sugen själv och ska egentligen bara bestämma mig för vad jag ska göra först, sen är det även min tur. Alltså åh, abstinensen! Dör typ lite.

Gråsparven när hon sjunger

Om någon undrar vad inspirationen till mina sparvar kommer ifrån så sitter svaret och kvittrar strax utanför altandörren. En hel liten familj bestående av flera generationer dunbollar, som numera är så tama att de plockar brödsmulor från händerna. Eller stjäl mat från grillen och nyper en i tårna när man solar. Tur att de är så fina, de små liven.

Har annars slitigaste veckan framför mig och är redan slutkörd. Känns stabilt. Men tack så hemskt mycket för alla era fina och uppmuntrande ord. Har sagt det förut och säger det igen, ni är så himla bra!

Pippifåglarna

Nästan helt läkt, äntligen. Lever förresten i den där tröjan, blir lätt så när man bor i en trävilla med konstant drag.

Är smått handikappad

Pepparkakorna blev fina och min arm är så svullen att den knappast ser ut att tillhöra mig. Den har liksom anammat någon konstig s-form, vilket ser ganska lustigt ut (och gör att jag med nöd och näppe kan använda den). Men frukta icke, bilder kommer när det lagt sig, jag lovar.

Brb, baka pepparkakor

Ahapp, hoppas att ni ätit massor av lussebullar dagen till ära. Är ju trots allt bara lucia en gång om året, så det gäller väl att passa på. Själv har jag befunnit mig i tatueringsstudion ungefär halva dagen, så nu är jag en lite fattigare men ack så lycklig människa. Men ah, pepparkakor var det ja!

Tatueringar och tjafs

Börjar komma tillbaka nu, eller mitt medvetande börjar komma tillbaka. Är nämligen lite uppe och svävar i det blå i perioder. Nu ska jag väl inte säga för mycket, men för tillfället står jag ganska stadigt med i alla fall en fot på jorden. Pappa hittade förresten en Ipod häromdagen som han lämnade in till polisen, och om ingen hämtar ut den så går den till upphittaren. Om så är fallet skulle han ge den till mig, för det var så pundig musik på den. Tack papi. Nog med tjat, här kommer de utlovade bilderna på tatueringarna.

Första och den som kanske ligger mig varmast om hjärtat. En ständig påminnelse till mig själv.

Den andra, som gjordes tätt efter första.

Och den senaste, som förhoppningsvis ska slippa känna sig så ensam snart.