2010-11-30

Älskade lillebror

Jag och Love är nog så olika man kan bli. Han är till exempel lång, jag är kort. Hans hår är ljust och lockigt, mitt är mörkt och rakt. Han är rock, jag är pop. Han är lågmäld, jag härjar. Ibland kan man nog inte tro att han faktiskt är tre år yngre än mig eller att vi ens är släkt, men är det någon jag kommer sakna när jag väl sticker härifrån så är det just min lillebror.
 

Nu ska jag fortsätta städa för imorgon trillar raring in här, och lite ordning och reda är ju alltid trevligt. Håller tummarna för att vädret inte ställer till det på vägarna bara, blir alltid nojig när det ska resas den här tiden på året. Snö och kollektivtrafik går inte riktigt ihop. Han stannar dock bara till söndag, så risken finns att det blir lite si och så med bloggandet de kommande dagarna. Bara så att ni vet. Puss!

2010-11-29

Äntligen måndag

Om man kliver upp och det första man möts av är en strålande sol så gör det inte så mycket att det är tio minusgrader ute, att fötterna fryser till is, att man måste trängas på en sen buss med en massa skolbarn som knappt är två äpplen höga eller att njurarna börjar konstra igen. Får man dessutom kramas med fina vänner så är livet helt enkelt ganska bra.

2010-11-28

Skratta då

.



Sånt här får mig att skratta tills jag gråter, skojar inte. Vill ha katten. Igår slog det mig att hösten bara försvann. Har det ens varit höst? Läskigt. Hänger inte med, alls. Vadå advent? Åh.

Lycklig hästnörd

Mitt tv-tittande just nu vet inga gränser, men så är man ju inte alltför bortskämd med ridsport på en duglig sändningstid. För oss hästmänniskor är den här helgen nämligen alltid lite extra lyxig i och med stockholm horse show, även om jag själv numera nöjer mig med att följa spektaklet från soffplats. Vid såna här tillfällen är hästabstinensen nästintill olidlig.

Världens bästa murveldjur.

.

2010-11-27

Idag

  • har filip och jag varit tillsammans i tjugoen månader
  • saknar jag ovanstående såååååååååhäär mycket, som vanligt
  • har far min fixat ny bredbandsleverantör, så nu kan jag använda det trådlösa igen, woho!
  • har jag sovit grymt länge efter en natt med väldigt konstiga drömmar
  • har diskmaskinen gått sönder vilket innebär en massa diskande för hand
  • är jag söndagsseg trots att det faktiskt bara är lördag


Och såhär såg det ut igår med vänner, morötter (såklart), sockerkaka och kaffe. Har nog aldrig druckit så mycket kaffe på så få timmar, galet. Dessutom vill jag tacka för alla fina kommentarer till föregående inlägg, ni är så himla bra! Puss! Nu ska jag kolla på harry potter, hihihi.

2010-11-26

Det där håret

Väntar på att mina vänner ska pallra sig hit. Har nämligen lovat att bjuda på kaffe. Innan dess tänkte jag dock slänga upp en smått ocharmig bild på mitt gula hår, fantastiskt!


Ikväll ska min lillebror och hans två kompisar spela på någon bar och jag har lovat att följa med. Bara så att ni vet vad jag har för mig liksom.

2010-11-25

Månadens gnäll



Alltså, livet ger mig ångest. Äter lite mer, tränar lite mindre. Kroppen mår lite bättre. Huvudet mår lite sämre. December kommer bli en så jävla jobbig månad. Åh, vill bara sova. Mitt hår påminner om kattpiss. Svinkallt är det också. Bara blåser och snöar, inte alls okej. Har dessutom insett att jag inte kommer ha någonstans att bo om jag ska plugga i vår. Hopplöst. Behöver umgås och vara lite social. Behöver något, vad som helst. Gnäll. (Ska egentligen inte klaga för värre än såhär är det inte, men ibland är det jobbigt nog.)

2010-11-24

Vill bara påminna


Med tanke på att det tillkommit en hel del läsare den senaste tiden så vill jag bara påminna om att det faktiskt finns en frågelåda här som det är fritt fram att använda. Nu är jag väl varken särskilt spännande eller mystisk, men man vet aldrig. Så har du något på hjärtat är det hit du ska vända dig (finns också i menyn till höger). Nu ska jag återgå till mitt hårprojekt, puss!

En kanin om dagen


Tänkte skriva ett djupt och deppigt inlägg om hur det är när hjärtat gör ont utan någon egentlig anledning, men så kom jag på att kaniner är mycket roligare. The daily bunny är grejen. Åh, vill ha. Snälla tomten?

2010-11-23

Vet inte om jag ska skratta eller gråta


Hata mig inte gullungar, det är tillräckligt jobbigt som det är. Ganska kul att se vilken skillnad hårfärg gör för ansiktet dock, mitt öga ser till exempel större och mer blått ut på den ljusa sidan. Och dreadsen sitter ju faktiskt kvar, så jag antar att det hade kunnat vara mycket värre. Just nu står det i alla fall mellan att ta sig ut i snön, kylan och stormen för att köpa mer blondering eller stanna inne. Stannar jag inne måste jag städa. Svårt val alltså.

2010-11-22

Bleker, bleker och bleker lite till

Har ägnat hela dagen åt att, som sagt, bleka håret. Ändå har jag bara kommit halvvägs, vilket innebär att halva huvudet skiftar i någon form av gulvit nyans och andra halvan är mörkbrun. Faktiskt ganska kul. Dreadsen verkar i alla fall ha klarat sig bra, men så ska man väl inte ropa hej innan man kommit över bäcken. Planerar att köra resten imorgon om jag kan ta mig till affären. Det är massa snö i vägen.

2010-11-21

Bästa bakismaten


Glöm kebaben, här är det pastasallad som gäller. Åt nästan tre portioner och min mage är nu på gränsen till att sprängas. Farligt gott. Vill egentligen bara sova men inatt är det skins. Ååh.

Ja må hon leva, och så vidare

Igår överträffade jag mig själv genom att sminka mig, baka och laga mat samtidigt. Så väldigt husmoderlig. Muffins får duga när man inte har någon tårta. Några bilder blev det nästan inte heller då kamerabatteriet bestämde sig för att sova, men det var nog lika bra.


Nu tänkte jag försöka promenera bort min huvudvärk och sen ta en låååång dusch. Förhoppningsvis är jag något mer människa efter det. Åh, så skönt. Är liksom lite ur form, skulle man väl kunna säga.

2010-11-20

Grattis världens bästa milla

Hon är en av dom som alltid gör mig glad i magen, och idag blir hon alltså tjugo bast. Inte alls så pjåkigt faktiskt! Väldigt fin tjej.


Ikväll blir det självklart diverse festligheter, men innan dess har jag en del som måste fixas. Med andra ord är det dags att sätta fart. Puss!

2010-11-19

Börjar bli långhårig


Och det är ju inte fel. Gav nyss mina hjärnspöken en käftsmäll och åt tre bitar marabouchoklad och en dumlekola. Det må vara ett obetydligt steg för mänskligheten men ett stort steg för mig. Klapp på axeln och sådär. Nu ska jag spela robot unicorn attack hela natten.

Kaffe och tjejsnack

Idag insåg jag hur mycket jag faktiskt saknat att umgås med mina finaste vänner. Höll nämligen på att få en mindre hjärtattack när jag såg dem. Kramkalas. Efter det drack vi kaffe med gratis påtår på mysigaste café kaka, där man bland annat har sällskap av en förevigad bob dylan. Hur fint är inte det på en skala? Är dock lite ledsen för att min kamera börjar gammal och sliten. Det där med att ta upp ljus på ett ganska okej sätt tycks vara ett minne blott.


Men jag har faktiskt inte bara druckit kaffe och ordbajsat, tro det eller ej. Passade på att kila in till tatueraren och boka tid för nästa grej också, den trettonde december närmare bestämt. Fyra timmar. Galet. Ni får dock vara nyfikna fram tills dess, för jag har inga planer på att avslöja något innan det är färdigt, hihih.

(Extra tack till Aleeks som hängde med mig runt halva stan i kylan, puss!)

2010-11-18

Längtar bort lite

Upprört fruntimmer


Inte alls smutsig spegel, nejdå. Har pms och drömmer till och med arga drömmar. Som häromnatten, drömde att jag var gravid och att en tant sa åt mig att jag aldrig skulle bli en bra mamma om jag inte tog ut ringen ur näsan. Satan i gatan, rage typ. Blir fortfarande arg när jag tänker på det, hahah. Måtte hormonerna lugna ner sig snarast, för allas trevnad.

2010-11-17

Fina saker

Vi fortsätter i samma spår som innan, för vad är väl (förutom kärlek) bättre att värma sig med än en kopp té? Jag har en liten förkärlek till friggs téer, kanske mest tack vare de fina förpackningarna, men också för att det är ekologiskt och sådär. För det är ju bra, ahadå. Vad jag egentligen vill komma till är att deras Chai är så god att jag blir knäpp, och doftar om möjligt ännu finare. (Äppelpajen också. Liksom, äppelpaj.. kan inte vara dåligt.) Seså, prova nu!


Och vet ni vad? Jag skulle kunna vara oerhört bortskämd och ha världens bästa mamma som betalar kängorna jag skrev om igår. Säger inte att det är så, men det skulle kunna vara. Det skulle kanske till och med kunna vara högst troligt att det är så. Kanske.


(Ljuvliga mösstider) Anonym sa...
Sjukt bäst färg på mössan, förlåt men.. vart hittar man den? ;$

Sv: Bäst färg och mössan är lovely. Köpt på Indiska förra året, om jag inte minns helt fel. Har dock sett att de haft liknande den här hösten också, gogo!

Vintermorgon och varma frukostvanor

Omelett med bland annat majs och soltorkade tomater. Kaffe ur finaste pappamuggen.
Gröt på havrekli. Toppat med hallon, valnötter och en klick honung + sojamjölk.

Idag är hela världen vit och täckt av frost, så jag kände att jag behövde uppdatera mina frukostvanor lite. Varmt på varmt på varmt. Perfekt om man är grymt morgonfrusen. Känner mig dock hemsk när jag äter ägg, det är så mycket mer påtagligt när man äter det rakt upp och ner liksom. Kan trösta mig med att jag vet precis vart de kommer ifrån. Alltid något.

2010-11-16

Bara ge mig




Funderar på att klicka hem men vet inte om jag egentligen borde. Åh, ångest.
(Du hittar dem här)
.

Ljuvliga mösstider

Den här mössan kan vara min favoritgrej just nu. Mitt trassel till hår får nämligen plats, och så är den alldeles varm och go. Bra skit. Skulle druckit kaffe med Ellen idag, men det blev aldrig av. Funderar på att påbörja operation bleka dreads istället.


Ser ni kakbrukarna på golvet? Min brors klass ska tydligen sälja såna. Man ba nom.

2010-11-15

Vid ett nedbränt stadshotell

Är tillbaka i eskilstuna nu, lite hastigt och lustigt sådär. Hade egentligen tänkt att stanna till imorgon, men varken bussar eller tåg gick riktigt som beräknat. Vintertid är ganska sämst. Saknar redan mitt hjärta och räknar dagarna tills han kommer hit, för jag får aldrig nog och det är antagligen den härligaste känslan som finns.


En plats i solen gick på repeat under hela resan, fantastiskt bra åka-tåg-musik. Speciellt när man är lite mulen. Och kanske har det aldrig varit lika passande som nu. En gång var du min stad, nu finns inget av mig kvar.



För det är så. När tåget äntligen stannar vid rätt station så är det helt utan lättnad från min sida, och jag kliver ut i kylan med en känsla av att resan inte är över. Rotlös och rastlös. Förlåt eskilstuna, men vi gör helt klart bäst på distans.

2010-11-14

Det kallas höst

 

Och det är mörkt. Mörkt vid fyra. Alldeles för deppigt om jag får säga det själv. Regnet tycks aldrig lägga av heller. Fantastiskt. Inte ens femtioelva koppar kaffe gör en pigg. Bara kissnödig.

2010-11-13

Ännu mer vin


Har kommit på att jag överanvänder vissa ord. Typ himla och fint. Gärna tillsammans. Ber om ursäkt till de som eventuellt stör sig på det. Men det är så himla fina ord. Och snart blir det efterrätt. Himla fint. Hoppas förresten att ni har det himla fint ni med. Ni är i alla fall himla fina som orkar läsa och kommentera. Blir så himla glad. Vin är himla fint. Så, nu är jag färdig.

Lite regn och glatt humör

Igår var himla fint. Började kvällen med kantarell- och quornfärslasagne och fantastiskt gott vin, för att sedan traska runt på stan i regnet bland alla fjortonåringar. Att jag var kall och lite blöt om fötterna gjorde inte så mycket, allt tack vare tidigare nämnd dryck och en snygg man (som är min min min, hihih). Mötte upp lite folk och hamnade till slut i Adams lägenhet där vi drack kaffe och kollade på film till klockan nästan slog två. Mycket bra.


Och så över till en läsarfråga; vart askar matilda? I kaffekoppen, såklart.

2010-11-12

Graceful in the morning light

Filip besökte arbetsförmedlingen på förmiddagen och trillade sen in alldeles lagom för att äta frukost tillsammans med mig. Behövde bara tre stycken larm för att komma upp ur sängen utan honom, stabilt. Nu lyssnar vi på det här och jag nöter spindelharpan. Myspys.


Ikväll är det kulturnatt här i lilla staden och vi ska ut och äta allesammans. Vad som händer sen har jag faktiskt ingen aning om, men det finns ju en charm i det med.

2010-11-11

Att göra i november

eller åtminstone innan året är slut, jag är lite slö. I alla fall:

1. Töja färdigt öronen.
Har haft en svart och en vit töjspiral i öronen hela det här året typ, och det var verkligen inte meningen från början. Får bara inte tummen ur.

2. Köpa nya piercingar.
Har fortfarande läkstavarna kvar i brösten, hehe. Också gått ett år. De har dessutom största kulorna som gör att jag fastnar överallt. Sa jag att jag var slö?

3. Färga håret.
Var faktiskt ganska mörkhårig när jag gjorde dreadsen, men det har blekts något så in i bomben. Nu vet jag inte riktigt om jag ska göra det ljusare eller gå tillbaka till det mörka, hmm. Något måste göras i vilket fall som helst. Jobbigt.

4. Boka tatueringstid.
Har lite pengar som jag sparat för just det här ändamålet, och vet egentligen vad jag ska göra. Behöver bara leta upp lite bra bilder.

5. Hålla tummarna för att jag blir antagen till utbildningen jag sökt.
Vill, vill, vill och vill. Det behöver liksom hända något.

.

2010-11-10

Damm i näsan och anonym pojkvän

Det händer inte ofta, men det händer. Att vi är produktiva alltså, och inte bara ligger i en hög och pratar om viktigt, oviktigt och allt annat som skulle kunna falla in däremellan. Vi har nämligen städat tvättstugan. Dammat väggar och skurat golv, ganska duktigt ändå. Mina tappra försök att fånga mannen på bild verkade tyvärr inte uppskattas, vet ej riktigt varför, så det blev inte bättre än såhär. Puss!


Dreads (del fyra)

Jag tänkte att eftersom alla envisas med att klaga på vädret (okej, har hört att det är snöstorm på vissa platser så det kanske är befogat, men ändå) så skulle det sitta fint med något helt annat, typ ett nytt dreadsinlägg. Den här gången handlar det om material, dock bara det jag själv använder och har erfarenhet av.

Virknål:
Det mest grundläggande för den dreadsburne måste helt klart vara virknålen. Den går att köpa på de flesta affärer som har med garn och liknande att göra, jag köpte min på åhléns till exempel. Vilken storlek man ska ha beror på hur dreadsen ser ut och vad man själv trivs med. Jag kör med 0.75 mm och tycker att det är väldigt lagom.

Schampo: 
Kan du läsa om här.


Balsamspray:
Detta kan vara en bra grej om dreadsen är torra och sköra. Jag använder det emellanåt men då bara på längderna och i liten mängd, och det verkar fylla sin funktion. Håret blir mjukare mer hållbart utan att det för den skull känns att man haft något i det. Sprayen jag använder ska dessutom lukta kokos men jag är inte helt säker på att den faktiskt gör det. I själva verket luktar den till och med ganska äckligt precis när man applicerar, men det är inget som sitter i någon längre tid. Tummen upp i alla fall.

Vax:
Personligen säger jag nej, nej och åter nej. Dålig idé. Detta trots att jag faktiskt äger en burk med vax. Den införskaffades nämligen i hopp om att få lite kontroll över mina toppar som var ganska slitna och allmänt ostyriga, men det var uppriktigt sagt som att kasta pengarna i sjön. Resultatet blev bara äckligt och det hjälpte inte alls som förväntat. Risken med att fixa dreadsen med vax är att de dels upplevs dra åt sig smuts på ett annat sätt och att de kan börja mögla och lukta äckligt. Inte att rekommendera med andra ord, och det man vill åstadkomma (t.ex. att dreadsen ska bli tighta) görs lika bra med endast virknål. Det tar tid för dreads att mogna och enligt mig är vax en genväg som man kommer att få ångra senare.

Pärlor/dekorationer:
Kostar inte mycket, finns i alla möjliga utföranden och är först och främst ett sätt att pryda dreadsen, men de fyller faktiskt en annan funktion också. Jag brukar trä på en pärla om det på något ställe blivit lite tuffsigt eller när jag någon gång virkat ihop två dreads, för att på så sätt hjälpa till med dreadsprocessen och göra dem tightare.
 
Kom ihåg att om ni har frågor eller åsikter så är det bara att lämna en kommentar, var inte blyga!

2010-11-08

Färdigpackad och pirr i magen

Nu är det bara datorn kvar att packa ner, sen tar jag mina fjärilar och sätter mig på tåget. Framme strax efter sju ikväll, åååh. Blir alltid så exalterad när jag ska iväg och måste verkligen kolla allting hundra gånger extra för att inte glömma något. Så himla virrig. Kallt är det också.

2010-11-07

En välkommen sovmorgon

Ibland orkar jag hålla igång så mycket att jag till och med förvånar mig själv. Som igår till exempel. Gick upp klockan åtta, traskade med ponnyn hela förmiddagen, promenerade när jag kom hem, tränade på eftermiddagen, handlade på kvällen och cyklade till Aleeks mitt i natten. Detta trots att jag bara fått tre timmars sömn. Kan dock erkänna att jag var mer död än levande när jag kom hem igen.


Att jag ens åkte till Aleeks berodde på att jag var oerhört rastlös och hon ville till kyrkogården. Kunde ju vara mysigt tänkte vi, men tyvärr gick det inte riktigt som tänkt. Bilar som först kör sakta förbi, vänder, kör efter och parkerar några meter ifrån är verkligen inte okej. Särskilt inte när kyrkogården är kolsvart sånär som på alla gravljus. Vi skyndade ganska fort därifrån och intog en säker position där vi kunde se dem men de kunde inte se oss. Efter ett tag åkte de igen och vi slog oss ner under en gatulampa, kedjerökte och diskuterade vilka kläder man borde ha på sig om man dog. Mycket passande.


Nu har jag sovit länge och ätit min frukost som egentligen är väldigt ointressant och alltid består av samma saker. Svart kaffe, yoghurt med antingen frukt eller müsli och gurkmacka med extra gurka. Jag är vild. Funderar på att inte alls göra något av värde förutom att packa, men skulle behöva en ny halsduk. Tuna park stänger dock vid fem och jag tvivlar på att jag orkar skynda mig.

Tröja på tröja mot midnattsgatorna

Skriver, raderar, skriver, raderar och skriver igen. Ingenting blir bra och allting känns obekvämt. Luften gör ont att andas men jag lever och ibland undrar jag om det är allt som betyder något.

2010-11-06

Finaste ponnybus

Ponnytävling idag då, det blir ju sådant ibland. Mina stjärnor startade två klasser varav de precis som förra gången vann den ena, på exakt samma poäng som senast till på köpet. Domaren var överväldigad och jag lika stolt som vanligt. Det enda negativa var att jag frös hemskt mycket, trots ungefär femtio lager kläder och en sol som värmde ganska skönt. Dessutom tycker jag att folk som måste slå och sparka fram sina hästar kan stanna hemma, eller i alla fall sluta bråka med domaren när de blir tillsagda. Historian bakom kvittar, det är vad du gör där och då som gäller och på en tävlingsplats (utanför också visserligen, men då är det ingen som ser dig) gäller vissa regler. Idioter. Hoppas att ni skäms för det gjorde jag, å era vägnar. Här har ni i alla fall en häst som är nöjd med livet, och har jättelånga öron.



Vill även passa på att förvarna mina vänner; om ni får oförståeliga sms eller skumma telefonsamtal så är det antagligen bara jag som håller på att lära mig hur det här med touchscreen fungerar. Ingen fara på taket alltså. Filip kan intyga.

2010-11-05

Livet är fult, du är fager

På måndag flyr jag verkligheten och försvinner iväg till the love of my life. Eller försvinner och försvinner, kommer finnas här nästan som vanligt, på hedersord. Men i vilket fall som helst så behöver jag nog inte ens påpeka att jag typ längtar ihjäl mig. Fy bubblan så fin han är.


Dagens inaktivitet beror på att jag äntligen släppt taget om min gamla skruttmobil och skaffat mig en lite häftigare sådan. Det där med telefoner kan uppenbarligen vara ganska fascinerande, och jag råkade fastna lite. Förresten, apropå föregående inlägg om mitt brännskadade ben, syndromet heter tydligen toasted skin eller något liknande. Ganska coolt.

2010-11-04

Besatthet och lite naket

Kära dagboken, idag insåg jag att mitt morotsberoende gått till överdrift. När jag skulle laga mat upptäckte jag nämligen till min fasa att någon ätit upp de sista morötterna, som jag efter moget övervägande sparat till idag just för att slippa uppleva detta. Min första reaktion var något i stil med "det kan inte vara sant". Men det var det. I panik ropade jag på mamma, och när jag skulle förklara min olycka var tårarna inte långt borta. Min hjärna började febrilt arbeta för att hitta en lösning samtidigt som jag kände pulsen stiga. Nu gällde det liv eller död, det visste jag. Att bara strunta i morötterna var otänkbart och att vänta i flera timmar hade jag inte tid med. Skulle jag svälta? Hungerstrejka för att någon varit så fräck och tagit dem utan att förvarna mig? Nä, min stackars kropp skulle inte tolerera detta. Istället slängde jag på mig jackan och for med skakiga ben iväg till mataffären, grep tag i första bästa påse, betalade och skyndade hem igen. Som kompensation fyllde jag halva tallriken med omsorgsfullt skurna morotsbitar och nu är de nästan slut igen. Ack, livet är hårt.

Och som att det inte vore nog med hemskeheter så får ni här en bild på mitt brännskadade ben. Nej, det kanske inte ser så mycket ut för världen, men fan vad det gör ont ibland. Allt tack vare min laptop. (Det är alltså mitt lår, om någon inte skulle se det.) Hihihih hud.

Torsdagshöst

2010-11-03

Så himla sleten


Haha alltså, ser ut som ett lik. Orkar inteee. Har en spricka i läppen som gör att jag knappt kan öppna käften också. Så illa säger jag bara.