En välkommen sovmorgon

Ibland orkar jag hålla igång så mycket att jag till och med förvånar mig själv. Som igår till exempel. Gick upp klockan åtta, traskade med ponnyn hela förmiddagen, promenerade när jag kom hem, tränade på eftermiddagen, handlade på kvällen och cyklade till Aleeks mitt i natten. Detta trots att jag bara fått tre timmars sömn. Kan dock erkänna att jag var mer död än levande när jag kom hem igen.

Att jag ens åkte till Aleeks berodde på att jag var oerhört rastlös och hon ville till kyrkogården. Kunde ju vara mysigt tänkte vi, men tyvärr gick det inte riktigt som tänkt. Bilar som först kör sakta förbi, vänder, kör efter och parkerar några meter ifrån är verkligen inte okej. Särskilt inte när kyrkogården är kolsvart sånär som på alla gravljus. Vi skyndade ganska fort därifrån och intog en säker position där vi kunde se dem men de kunde inte se oss. Efter ett tag åkte de igen och vi slog oss ner under en gatulampa, kedjerökte och diskuterade vilka kläder man borde ha på sig om man dog. Mycket passande.

Nu har jag sovit länge och ätit min frukost som egentligen är väldigt ointressant och alltid består av samma saker. Svart kaffe, yoghurt med antingen frukt eller müsli och gurkmacka med extra gurka. Jag är vild. Funderar på att inte alls göra något av värde förutom att packa, men skulle behöva en ny halsduk. Tuna park stänger dock vid fem och jag tvivlar på att jag orkar skynda mig.