Smuts, svett och eufori

Vet knappt hur eller vart jag ska börja.. men siesta var minst sagt fantastiskt. Precis sådär varm, skitig och fin som en festivalvecka ska vara. Bildade dessutom camp med ett gäng sjuka och grymt underbara människor, vilka lätt stod för halva upplevelsen. Att grabben med högtalare hade samma musiksmak som mig gjorde inte saken sämre, allsång till mumford & sons halva nätterna är ju typ fint som snus. Och ja, fick som sagt gråta till håkan och studsa lite till bob hund, men konstigt nog var det billie the vision som blev höjdpunkten på hela festivalen. Nog för att jag sett dem förut och såg fram emot att göra det igen, men där och då visste verkligen inte lyckan några gränser. Slog ungefär allt, åh. Det enda som egentligen var negativt var det fattiga utbudet av mat för oss som inte tuggar kadaver. Visst, vegansoppan och smålandsrullen går inte av för hackor, men det var också det enda jag kände var värt att ens betala för. Som tur var är jag ju så fattig att jag bunkrat upp med en hel massa bönor och knäckebröd innan, just för att slippa lägga pengar på dyr mat. Inte så lyxigt men det duger. Äta bör man liksom. Annars var allt så himla fint, underbart och bra.

Att jag sov sammanlagt nio timmar på fyra dygn, varav sista natten inget alls, märktes när jag kom hem vid klockan tio på morgonen i söndags. Duschade och stupade sedan i säng och hade nog sovit hela natten om inte mamma ringt och väckt mig tolv timmar senare. Kanske bra det då jag inte fått i mig någon mat på nästan thugofyra timmar, så efter att den biten var avklarad kunde jag somna om igen. Nästintill ett dygn i koma med andra ord, lite sliten tjej. Imorgon ska jag ta tag i att packa upp och allt det där, fifan. Ah juste, har förresten sommarlov nu.