I'm just a dreamer but i'm hanging on

När man har varit sängliggande i mer än ett dygn så tar de vackra tingen om möjligt ännu större proportioner och det krävs inte mycket för att den där tinglande känslan ska infinna sig i maggropen. Det kan till exempel räcka med en sidenrosett i håret trots att man bara ska till banken och sen en kort sväng till apoteket för att fylla på sjukvårdslådan.

Eller att den till synes vissna orkidén helt plötsligt börjat blomma eller att han man är så kär i promenerar förbi i samma stund som man öppnar balkongdörren för att ta en nattcigarett och man spricker nästan lite för att det är så galet.

Och att hitta nya teer i fina förpackningar är ju egentligen alltid en fin grej. När det sedan visar sig smaka lika gott som det ser ut är lyckan nära på fullkomlig.

Fast allra bäst är det nog när man helt sonika bestämmer sig för att trotsa allt vad sjukdom heter och istället svida om till sin för stunden bästa klänning, snöra på sig klackskorna för en debut på dansgolvet och möta upp vänner man saknat i sisådär tre långa månader. Och där och då är allt liksom precis så som det ska vara. Helst hela tiden, jämt och alltid.