Det här med att inte ha något mellanläge är onekligen ganska påfrestande, men ack så festligt. Trots allt. Går liksom från att ligga i fosterställning i timmar till att fnissa hejdlöst åt egentligen ingenting, bara vilja studsa och virvla och till att vara för taggad på livet för att ens kunna sova (men eftersom att energin aldrig sinar så gör det knappast något). Över en endaste natt. Plötsligt vaknar man upp och det bara bubblar i hela kroppen. Så himla knäppt. (Och jag måste tacka min fina älskade man som är så sanslöst tålmodig och står ut när jag knappt gör det själv. Du är bäst och det vet du att jag tycker.)
Och ni, mina kära läsare. Ni är så fantastiskt vackra och rara och jag skulle vilja krama om er allihopa om jag bara kunde! Tack tack tack. Nu ska jag dricka kaffe och försöka slå på koncentrationen för att få plugget gjort. Och städa. Och diska. Herreguuud.
Du är så fin! Och du skriver så fint! Beskriver så bra saker och ting!
SvaraRaderaDet är du som är vacker, fina du!
SvaraRaderaOch du skriver så fruktansvärt fint att det inte finns!
Du är en av de personer vars bloggar jag följer som jag verkligen ser fram mest emot att läsa.
För man blir så glad över att titta in här!
Åh, du gör mina dagar.
Kram fina!