Lite roar småbarnen och de gamla tanterna

Jag har världens bästa fönsterplats. Inte bara för att eftermiddagssolen är fantastisk och för att jag kan följa den hela vägen ner bakom husen, utan framförallt för att man ser så himla mycket människor. Nog för att jag känner mig som en liten tant där jag sitter, men att kolla på folk är kanske mitt mest givande tidsfördriv. Det blir liksom aldrig trist, inte sant? I och med att jag bor på andra våningen kan jag dessutom ägna mig åt denna milda form av spioneri utan risk för att bli upptäckt. Fenomenalt, med andra ord! (Även om det med allra största sannolikhet finns fler som roas av detta och att jag då är precis lika utsatt som alla andra. What comes around goes around, typ.) Mvh, eder främsta stalker.