Man vet att helgen varit bra när måndagen kommer och man fortfarande bara vill dra täcket över huvudet och stanna där i mörkret tills kroppen har kommit ifatt. Det är åtminstone vad jag försöker intala mig själv, för det är då inte nådigt hur sliten jag är. Fast sen var faktiskt lördagen ganska så fantastisk. Studsig, smågalen och allmänt fylld med kärlek. Kramades med fler folk än vad jag kan komma ihåg och dansade mig till träningsvärk. Förmodligen snudd på oanständig, men ibland behöver man få vara sådan också tänker jag. För den lilla själens skull. Festligheterna slutade i alla fall framåt morgontimmarna i armarna på raringen min, precis sådär som det ska vara. Slutet gott, allting gott liksom.
Du är så otroligt fin!
SvaraRadera