2011-11-28
And there was a kid with a head full of doubt
Vädret är ungefär som jag känner mig. Från storm och spöregn till strålande sol och runt och om igen. Kan fnissa hejdlöst och ändå vara sekunder från att bryta ihop och det känns som att åka bergochdalbana mest hela tiden. Och ändå mår jag nog bättre än på länge. Tror jag. Så himla tvetydigt. Borde kanske bryta min isolering och börja umgås med folk men den förmågan är som bortblåst. Vill ha en katt, alternativt en redig spade så att jag kan gräva en riktigt djup jävla grop. Fast helst en katt. Tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är så otroligt vacker!
SvaraRaderaOch jag hoppas det blir bättre snart, fina du!
du är så fin att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
SvaraRaderadu är bra (:
SvaraRaderaJag älskar din blogg