Igår var jag och min vindrickande vegetarian till pojkvän, tillika bättre hälft, ute på dejt. Man kan liksom aldrig ha varit tillsammans för länge för att dejta. Så himla fint och mysigt och nu ligger han fortfarande och trynar i sängen. Förstår för allt i världen inte hur jag ska klara mig ett helt veckoslut utan hans närhet, kommer att bli traumatiskt för lilla hjärtat. Åh.
 |
På min gata hemma i stan såg det ut såhär vid ungefär den här tiden förra året.
Kan man knappt tro nu, galet. |
Som tur är har jag ju så många som ska hinna kramas på där hemma att det där med närhet inte tycks vara några problem. Så många fina människor, så mycket kärlek. Jösses vad jag längtar och om tre timmar går tåget. Kom igen nu sj, vi klarar det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar