Och så står du där. I min hall. Med dina mjuka läppar och varma hud och glasögon som immar igen. Och jag tänker att jag vill ge dig allt och att det inte spelar någon roll att jag snart ska upp och iväg och göra måndag. För när du står där är det bara du. Du och blodet som rusar. Hjärtan som slår ikapp. Hjärtan som slår i takt. Och ingenting annat är egentligen så rätt. Aldrig så rätt som du. Som vi.
.
så fint.
SvaraRaderaJag fick gåshud och en tår i ögat.
SvaraRaderaUnderbart vackert skrivet.
Du är så fin.
du skriver alltid så vackert.
SvaraRaderaen liten önskan bara som egentligen inte har med detta att göra: skulle du kunna posta bilder (om du har några) på hur dina dreads såg ut i början och hur de förändrades allteftersom? skulle vara himla fint!
så väldans fint skrivet!
SvaraRadera