Ett litet ljus

Läkaren var snäll. En äldre herre med gråsprängt hår, kulmage och stora kunskaper om just mitt problemområde. Och det kändes tryggt och bra och när jag gick därifrån så kvittrade fåglarna trots att det var disigt och molnen låg tunga. Finns det liv finns det hopp.

Om lite mindre än fyra timmar kliver jag på tåget och om ytterligare fyra timmar är jag hemma på kära gamla ekgatan igen. Hemma hos världens bästa familjen lagom i den röda villan med ljusa knutar. Hemma på flickrummet med stjärnhimmel och rosa matta. Så himla bra.