Askan är den bästa jorden

Det har varit en minst sagt omtumlande helg med tårar tillräckliga för att fylla ett mindre hav och mer smärta än vad jag trodde kunde få plats i en enda kropp. Men det är kanske så, att när det väl brister så brister det med besked. Och kanske var det också just vad som behövdes, ett riktigt gråtkalas och ett ordentligt uppvaknande. En påminnelse om att försöka tänka om, tänka rätt. Tänka på vad som är viktigt och vad som är värt att kämpa för. Vad som är värt att leva för. För lika viktigt som det är att våga vara svag, lika viktigt är det att orka resa sig och slå tillbaka. (Det sägs ju att askan är den bästa jorden och härifrån kan det bara bli bättre.)