Om att hitta tillbaka

Just nu är jag i full färd med att ta tillbaka vardagen. För ni vet, när man är sådär långt under ytan att man tror att dagsljuset är borta för gott så är det inte bara där och då som det är hemskt svårt och jobbigt. Allt annat ska ju skötas också. Post ska hämtas, tallrikar ska diskas och räkningar ska betalas. Världen stannar ju liksom inte upp och väntar på att jag ska komma på fötter igen, hur gärna man än vill. Och ju mer tiden går, desto högre växer berget av "saker-att-göra" och desto tyngre känns det att komma tillbaka. Såklart.

Därför skriver jag upp allt. Stort som smått. Prioriterar, sållar ut och bockar av. Vad behöver jag göra nu och vad kan vänta? I måndags tvättade jag till exempel kläder och dammsög lägenheten. Igår var jag i skolan hela dagen och idag ska jag ta ner julbelysningen och slänga sopor. Imorgon ska jag äta glass och måla naglarna. Det behöver faktiskt inte vara mer än så, och dag för dag så kommer jag lite mer i fas. Blir lite mer tillfreds och kan till och med bara vara och andas emellanåt. Obefintliga steg för mänskligheten, sjumilakliv för mig.