Jag vill svara att jag känner fan allt

Och jag tänker att det enda jag egentligen vet är att jag faktiskt aldrig kan veta. Jag kan inte veta vad någon annan tänker. Kan inte veta vad någon annan tänker sig veta. Vad någon annan tänker sig inte veta. Och jag tänker att det kanske ändå finns något fint i allt det där som är så läskigt. Något fint i den där skräckblandade förtjusningen som hör till. Som hör till när man kommer på sig själv med att snubbla över kanten. När man plötsligt faller utan att veta om det finns någon där som fångar upp en. När man faller utan livlina. Utan försäkran om ett lyckligt slut. Och jag tänker att jag inte kan veta men jag kan åtminstone känna och jag känner väl fan allt. Allt det där som går att känna i mig.