Lite som i leksaksaffären

Det finns väl otaliga saker att roas av. Paddla kajak, klättra i berg eller simma bland hajar är några exempel. Själv älskar jag att gå till optikern. Inte för att köra en synkoll utan främst för att kunna frossa i snygga, fula, tantiga, lustiga, stora eller små bågar. Jag har dock inget synfel. Inte ens lite. Spelar ingen roll hur många undersökningar jag går igenom, de hittar ingenting och jag förblir glasögonlös. Tur då att en kan snylta på sina blindstyren till vänner ibland, så när Emma skulle till optikern idag hade jag satt upp mig som sällskap för längesedan. Ni må tro den lyckan alltså. Lite som ett barn i en leksaksaffär och för en stund kunde jag åtminstone drömma om att vara stolt ägare till ett par fräsiga bågar.

Nu är drömmarna tyvärr inte i närheten av verkligheten, men jag har åtminstone en nödfalls-vinflaska på kylning. Utifall att det hastigt och lustigt skulle bli dags för äventyr, menar jag. Det beror lite på min rödhåriga vän och om jag ens orkar förflytta mig från min plats vid köksbordet. Just nu är jag för trött för att koka en kopp kaffe. Så mycket för att vakna sådär onödigt tidigt som jag av någon anledning gjorde idag. Dåligt tänkt, du lilla orkanhjärna. Annars har jag ju åtminstone fått min portion roligheter för denna dag. Tacktack.