Så skriver jag ändå

"Nu tycker jag allt att du bloggar lite dåligt" och "ja jag vet men jag gör ju inget annat än sitter på en buss, jobbar/pluggar eller tar vara på tiden med er" och "men skriv om det då!" Så nu gör jag det. Skriver ändå. Trots att det inte finns så mycket eller kanske egentligen för mycket att skriva om. Ty ack så innehållsrikt livet kan vara när det egentligen kanske inte händer så mycket. Och så många tankar som kan sättas igång men som inte får tid att omvandlas till ord. Det är lite synd men ibland är det annat som får lov att gå före. Som liksom får ta platsen. Typ som att spendera alla hjärtans med first aid kit och de man håller allra närmast eller som att leka charader och skratta sig halvt fördärvad en helt vanlig men ändå ovanlig lördag. Eller som att gå på våffelkalas hos någon man egentligen inte känner men det är ju himla fint ändå så varför säga nej och sedan skynda vidare på inflyttningsfest med alltid lika härliga klassisar. Som nya varma kramar och vänskap man undrar hur man kunnat existera utan och ett hjärta som slår och slår för livet så som det är värt att leva. Jag är så himla privilegierad.