Idag åt jag alldeles nyplockade och färska blåbär till frukost samtidigt som jag pratade i telefon med någon krake från sj. Självklart hade all elektricitet slagits ut på just den stationen jag skulle till så inga tåg gick såklart. Inga ersättningsbussar heller, för den delen. Det slutade med att världens finaste pappa ställde upp och körde mig första biten för att jag över huvud taget skulle kunna komma iväg idag. Utan knussel eller ens en suck, så himla fin är han.
Och jag älskar att resa. Tåg eller buss spelar egentligen ingen roll. Att sitta där och se hur landskapet förändras, liksom bli mjukare och lummigare och mer och mer bullerby ju längre in i småland man kommer är oerhört rogivande. Rogivande och vackert och jag trivs. Njuter av att faktiskt inte kunna göra något mer än att just bara sitta. Fundera, drömma och filosofera. Man tänker så bra i en ensamhet delad med tjugo stycken andra människor.
 |
| Hej hej småland! |
.
Och samtidigt tänker man på det fasansfulla som inträffat i vårat grannland. Och allt det fasansfulla som hela tiden pågår och alla gnistor som slocknar och förgås vareviga dag och varje sekund överallt i hela världen. Tänker och mår illa på alla sätt som går. Livet är så skört.
.
Du är så fin!
SvaraRaderaOch blåbär är gott.
Jag har nog aldrig varit i Småland, inte där man ser sånadär mysiga ställen i alla fall!
Och jag håller med dig, tåg och buss är helt underbart. Så vi är två om den saken att gilla att resa.
Och det som hänt i Norge är bara hemskt,
jag blir så förbannat arg och illamående.
Jag äcklas av mänskligheten.