Hatar att vakna själv, äta frukost själv, slökolla på hjärndöda tvprogram själv, dricka kvällsté själv och att bara ha mig själv att umgås med om dagarna. Har mått så himla bra de senaste veckorna när det hela tiden varit folk i närheten att jag nästan förträngt allt annat. Slog mig dessutom att det enda jag har att se fram emot i vår är att de från vuxenpsyk ska ringa så att jag får tid till en tredje utredning. Tragiska jävla liv.
usch. jag vet hur det känns att gå och vänta, jag väntar på det där jävla brevet som säger att dom tänker berätta vad som är fel. och jag hatar att vara själv, eller nej, jag hatar att vara ensam.
SvaraRaderaStyrkekramar till dig finfina tjej!
SvaraRaderavarför pratar du med vuxenpsyk? jag förstår självklart ifall du inte vill berätta det. men ifall du vill och känner att du vågar så får du gärna berätta :) kram, älskar din blogg!
SvaraRadera