Att vända ut och in på sig själv

Började morgonen med att år för år gå igenom hela mitt maniska respektive depressiva liv. En och halv timma med att gå igenom varje händelse och känsla, orsak och verkan. En förmiddag med skalor tabeller och diagram. Med att vända ut och in på sig själv. Som en liten trasa. Och det mest konstiga är att det är mig vi pratar om. Mig och min felfungerande hjärna. Att det är jag som säger att jag inte vågade gå ut av rädsla för att ta livet av mig. Att det är jag som svimmat för att allting snurrat så fort. Att det är jag som ber om nytt receptet på medicinen för att den snart är slut. Att det är jag som faktiskt sitter där jag sitter. Som psykiskt sjuk. Med en mental funktionsnedsättning. Och hur skevt det än må vara så är jag så jädra stolt över att vara där jag är idag. Att jag står här. Att jag överlevt.

Nu är jag således alldeles mör i huvudet fast på ett positivt vis. Jag gick trots allt därifrån en gnutta starkare. Förväntansfull och med ytterligare hopp om framtiden. Den nya framtiden. Och om några få timmar tar jag helg och kanske dör en smula. Det märker vi. Ta hand om era hjärtan tills dess fina ni.