 |
| #tryggutangarderob |
2012-12-20
Det här med att vara psykiskt sjuk
Mina rara små vänner, jag har fått flera förfrågningar angående om jag inte kan skriva lite om hur det är att vara sjuk och bipolär och allt där omkring. Och jag tycker ju att det här med psykisk ohälsa är något som är så väldigt viktigt att tala om. Något som vi behöver får mer kunskap och förståelse om. Som vi inte ska skämmas över och gömma undan. Därför har jag gång på gång försökt formulera en vettig text. En text som är informativ och enkel och som inte är för lång men som ändå får med allt. Men det är ju så himla svårt. Och att vara just bipolär är ju att vara mycket av allt och allt får liksom inte plats. Så nu tänkte istället överlåta detta till er, vad vill ni egentligen veta? Fråga på så svarar jag efter bästa förmåga och kunskap. Utifrån egna erfarenheter och perspektiv. Och allt från vad själva diagnosen innebär till hur vården och medicinering fungerar till vad man tar sig till när allt är allmänt grått och trist och tråkigt är välkommet. Vill ni bara lätta hjärtat eller dela tankar går det såklart också bra. Så kom igen nu och fråga på. Ingen är någonsin ensam.
Kategorier:
hurricane,
sockervadd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ska försöka att inte skriva en uppsats nu...Jag "lider" av panikångest sedan sex år tillbaka. Jag vill egentligen inte använda ordet "lider" för det låter som om det är illa och hemskt hela tiden. Men det går i vågor. Ibland är livet som en dans för att tre sekunder ändras till att jag får en attack. Jag tror inte att jag ska dö eller något, men min mage gör uppror, fingrarna domnar, det svartnar för ögonen, det sticker i kroppen, lite olika saker beroende på hur "stark" attacken är. Samtidigt som jag diagnostiserades med panikångest visade det sig att jag hade "kraftig" social fobi. Jag har haft medicin sen fyra-fem år tillbaka. Medicinen är mina kryckor i livet. Jag hade en jättebra period i mitten av året, så vi sänkte medicineringen med 25 mg men märkte snabbt att det inte funkade och fick gå upp till samma dos som innan. Nu är det på bättringsvägen och min sociala fobi är näst intill bortblåst. Nu är jag bara mitt gamla vanliga småblyga jag. Men när allt var som värst kunde jag inte beställa mat, kunde inte gå in i en affär, att åka bil/t-bana/tåg var inte ens att tänka på. Efter en station kunde jag gå av för att åka hem igen. Det gick inte att lita på mig, eller snarare, jag kunde inte lita på min sjukdom. Det slutade med att jag satt hemma och gjorde ingenting. Vilket inte gjorde det hela bättre. Men jag känner att jag får den hjälpen jag behöver och den hjälper verkligen!
SvaraRaderaHär kommer en hel drös med frågor! Haha förlåt, men är så nyfiken på hur andra upplever sin bipolära sjukdom!
SvaraRadera1. Hur ser just din bipolära sjukdom ut, alltså hur många/långa skov har du? Är du lika ofta deprimerad som hypoman? Är det typ 2 du har?
2. Hur påverkar sjukdomen din vardag? Klarar du av att leva ett drägligt liv, dvs. när du är deprimerad så klarar av att plugga någorlunda (dvs. gå på föreläsningar men inte nödvändigtvis orka skriva tentor/inlämningsuppgifter), träffa vänner ibland, gå upp ur sängen och så? Och när du är hypoman, hur påverkar detta ditt liv? Blir du ex. skuldsatt/gör pinsamma saker eller klarar du av att ha kontroll fastän du är hypoman?
3. Har du behövt vara inlagd nångång pga din bipolära sjukdom?
4. Hur gjorde du för att få reda på att du var bipolär och hur lång tid tog utredningen?
5. Vad får du får hjälp? Medicinering (vad isf), kbt, samtalsterapi m.m?
6. Har du nån samsjuklighet som hör samman med din bipolära sjukdom (är ju relativt vanligt att man har det, typ social fobi, ätstörning m.m.)
7. Hur länge har du mått dåligt? Misstänkte du nångång att du kunde vara bipolär?
8. Hur är din sjukdomsinsikt? Eller liksom kan du se vad som är ett "normalt" beteende hos dig och vad som är "bipolära beteenden"?
Hoppas det inte är alltför jobbigt att svara! :)
Jag har nyss fått min diagnos bipolär, såhär i efterhand känns diagnosen rätt självklar och så, men så himla jobbig och svårhanterlig. Hur gör du när du är så exalterad att du svävar eller när du är så låg att du egenltigen skulle kunna vara död? För enligt min vård så menar de på att man inte ska låta någonting ta överhand. Samt, har du provat många mediciner/tog det lång tid att hitta det rätta? Jag har nämligen provat omkring 20 mediciner för bipolär, depression, ångest och sömn, men ingenting hjälper och nu har jag liksom förlorat hoppet och vill inte längre.
SvaraRadera/Jag vet hur ont det gör när hoppet dör osv.
Har du behövt gå till massor av olika psykologer, och hur var det i så fall? Tyckte du att de var bra/vettiga eller inte? När (vid vilken ålder typ) började du känna att något var "fel"? Vet alla du hänger med att du har denna diagnos, hur påverkar det dina relationer?
SvaraRaderaJag skulle veta vad som skiljer bipolaritet från andra psykiska sjukdomar, t.ex. manodepressivitet, ADHD, etc. Det känns som att många av dem diagnoserna liksom går in i varandra (och det är ju egentligen inte konstigt med tanke på att man är mer människa än diagnos, och alla är ju olika, liksom). Sen så skulle jag även vilja veta vilket samband som finns mellan din bipolaritet och din ätstörning (vilket du har/har haft, om jag förstått det rätt) och hur det yttrade sig. Mest av eget intresse.
SvaraRaderaJag skulle bara vilja upplysa dig om att ADHD inte är en psykisk sjukdom - det är en funktionsnedsättning.
RaderaVar köper man hårbandet du har? Så himla sött
SvaraRadera