Lördagsnätter och orkanvindar

Jag vet inte. Jag kan inte. Eller jag kanske kan. Men min separationsångest kan inte. Och det är därför jag säger tack men nej tack nio gånger av tio. I förebyggande syfte. Utifall att jag vet inte men kanske just därför. För att jag inte står ut med att för en liten stund vara allt och i nästa ingenting. För att jag inte är bekväm med att låta någon komma nära. För att människor försvinner. För att någon har gjort mig så himla illa. För att någon för längesedan tog allt.

söndagskurering

Men ja. Hursomhelst. Igår skulle vi dvs Kajsa och jag plus sällskap "dricka lite vin" och "gå på spelning" då "det ju snart är valborg" men en kan ju "ha det lite trevligt ändå". Och jodå. Visst gjorde vi allt det där. Och nog hade vi det trevligt. Upphöjt med hundra, ungefär. Och ja alltså min bakfylla idag. Den är ungefär också lika bra. Men åh, det är verkligen helt galet hur precis varje kväll med den där bruden blir helt fantastisk, oavsett vilka planerna egentligen är. Livet med henne är förmodligen det bästa jag har, och kanske speciellt när det handlar om att släppa allt till de sista låtarna innan stängning eller gå hand i hand genom ett hav av folk när någon säger där är ju de där två jag ser dem överallt. Och jag är så stolt. Över henne, över mig, över oss. Min finaste trasdocka.

Och ja, nu ser resten av veckan ut lite såhär:
Måndag: Praktik.
Tisdag: Läkarbesök och valborgsfirande
Onsdag: Ledighet
Torsdag: Praktik och påhälsning från hemstaden
Fredag: Sista praktikdagen!
Lördag: HÄMTAR VALPISEN!!
Söndag & vidare: Valpmyyyys....!