Solen skiner och det är så himla varmt. Vi är barbenta och förväntansfulla och har hällt över vinet i petflaskor för att inte bli upptäckta. Små och gudomligt söta jordgubbar för tjugofem kronor är nerpackade tillsammans med picknickfilten och kängorna skaver lite sådär som de gör en molnfri sommardag. Bussen tar oss mitt ut i ingenstans och en liten endagars festivaloas och förfestar gör vi mitt ute på en äng i sällskap av andra glada och fina personer. Lite längre bort går ett gäng hästar och betar rofyllt medan flugorna surrar omkring utan att det gör något. Där på filten på ängen diskuteras bara sådant som är livsviktigt. Som kärlek, feminism och att få vara den man vill. Eller den man är. Till exempel. När eftermiddagen blir till kväll dansar vi till musik av skiftande kvalitet, bråkar med mansgrisar, äter mozzarellaburgare, röker flera cigaretter på raken och är bara så himla lyckliga över att äntligen få vara i varandras sällskap. Över att få ha det så bra.
När jag väl landar hemma i min egen säng och natten övergår till gryning är jag så tacksam. Tacksammast av alla kanske. Över att jag har världens bästa vän. Över vilka fina personer jag får chansen att möta. Över att jag får uppleva dessa äventyr. Tacksam över vad varma sommarnätter i juni har att bjuda på och över hur fint livet kan vara.
(Tack småland för en av mina bästa helger denna sommaren.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar