För det måste vara bra

Är nere på en av fyra. Nästan färdig, nästan fri. Stackars kroppen repar sig förhoppningsvis snart men hjärtat exploderar så fort jag tänker. Så fort jag råkar känna efter lite för mycket. Så jag låter bli. Orkar inte riktigt. Inte nu. Orkar inte behöva utstå allt det där som väller fram på insidan. Det där orkanliknande känsloregistret jag knappt vet vad jag ska göra med. Så när jag svarar att allt är helt okej. Att det är bra. Då är det bra. Det är bra det är bra för det måste vara bra.