Och även om det alltid ser olika ut så är det mycket som är samma. Samma botten och samma himmel. Förra sommaren gjorde jag mig av med så mycket smärta. Så många spöken. Den här sommaren har jag blivit medicinfri. Fri. Smaka på ordet. Jag är fri och jag känner det i kroppen. Känner det i själen och i hjärtat och i huvudet. Och vad som kommer hända nu vet jag inte, precis som med allting annat här i livet, men jag vet att jag ska ta mig tillbaka. Tillbaka från den skada som en försvunnen livsgnista, lite hjärtesorg och inte alltid så snälla mediciner kan göra. Jag står i startgroparna på riktigt nu. Och det får väl bära eller brista. Jag tänker inte vara rädd något mer.
Hej!
SvaraRaderaJag vet att man egentligen inte ska kommentera andras bloggar för att göra reklam, men min blogg är ingen "vanlig" blogg som jag bara vill ha massa besökare så att jag kan tjäna pengar. Anledningen till att min blogg finns är för att jag vill att man ska veta att det är okej att må dåligt ibland och att man inte är ensam. Jag själv lever med både depression och ätstörning, men det handlar inte om att aldrig falla utan det handlar om att resa sig efter varje fall. Jag vill så gärna att flera ska förstå hur viktigt det är att prata om psykiska sjukdomar, för det är ofta något som göms eller att man känner skam och så ska det inte behöva vara. Så snälla, sprid min blogg eller gå bara in och lämna ett litet avtryck. Det är ett så viktigt ämne och jag vill inget hellre än att hjälpa andra som också mår dåligt! Tack på förhand!
Kram