Jag skulle kunna dö nu, med kinden mot din hals

Fem år senare. Fem hela år. Tänk vad mycket som kan förändras men samtidigt vara nästan precis samma. För sjutton eller tjugotvå, det spelar liksom ingen roll. Fjärilarna är ändå samma. Fladdret i maggropen är samma. Kolsyran i blodet är samma. Jag är vimmelkantig och fnittrig och svag i knäna men hjärtat slår hårdare än på mycket mycket länge. Slår ihjäl all form av tvivel. Dunkar högre än rädslan för katastrof. 

Och, han är min.