Multiplicera det med tusen

Om någon skulle fråga när jag är som allra mest mig själv skulle jag inte behöva tänka så mycket som en sekund. Om någon skulle fråga när jag är som allra mest mig själv så är svaret bara så himla självklart. Om någon skulle fråga skulle jag säga att jag är som allra mest mig själv precis när lördag övergår till söndag, på ett trångt och svettigt dansgolv eller egentligen vart som helst med en delad box vin i kroppen. Om någon skulle fråga skulle jag svara att det är i ett hörn på det där caféet, där inga samtalsämnen är dåliga samtalsämnen och där det inte spelar någon roll vilka som hör. Om någon skulle fråga skulle jag också kunna svara att det är på balkongen, rökandes flera cigaretter på raken i kyla eller blåst eller regn eller strålande skolsken. Så om någon skulle fråga när jag är som allra mest mig själv skulle jag inte behöva tänka så mycket som en sekund. Om någon skulle fråga är svaret bara så himla självklart. För det är överallt närsomhelst och hursomhelst så länge det är med dig. (Och nu, när jag på fyrtio mils avstånd säger att jag saknar dig kan du multiplicera det med tusen. Och ändå skulle det knappt vara i närheten.)