2014-07-22

jag hamnar alltid här



Det är nästan mörkt och vi springer. I skydd av träden är det bara fötterna mot gruset och våra andetag som hörs. Hundarna hack i häl och de vet inte varför vi springer men lämnar aldrig någonsin min sida. 

Starkare mediciner för att krampaktigt hålla fast vid det liv som finns kvar. Bedövar men hjälper inte mot hålet i bröstet. Hjälper inte mot ensamheten i en säng som är bredare än vad jag är lång.

Knäna mot hakan och jag gråter. Blöder och räknar timmarna till ljuset. Sjufemåtta och en siluett som etsat sig fast på min näthinna. Drömmar i gropen där axlar blir till hals och jag flyr innan klockan slagit åtta. Det har gått mer än två minuter och jag vet inte varför men jag hamnar alltid här.

.