2011-09-30

Livets ytterst små dilemman


Mitt största bekymmer just nu är att jag inte alls kan bestämma mig för vilken färg på naglarna jag vill ha. Rött eller godis. Godis eller rött. Eller varför inte kattungegult? Eller miamiblått? Åh, dessa valmöjligheter! Annars ter sig tillvaron tämligen angenäm, och mer därtill om jag ska vara helt ärlig. Hoppas att ni har en fantastisk helg ni fina. Med allt vad det innebär. Puss!

2011-09-28

Raggsockor och skins

Hade faktiskt tänkt att vara produktiv idag. Det vill säga, ta mig in till stan för att spendera pengar på ytterst livsnödvändiga saker. Typ skor och dylikt. Och saft till kvällens kalas, såklart. Dessa planer gick dock i stöpet i samma stund som jag vaknade. Kallt, blåsigt och allmänt grått och jag är inte den som frivilligt lämnar min hemtrevliga boning under sådana omständigheter. Fy sjutton. Då känns raggsockor och skins (andra generationen för kanske femhundrade gången) som ett mycket trevligare alternativ. Bra liv.

Svar på kommentarer och lite veganism

Fick bland annat en kommentar angående huruvida jag är vegetarian eller vegan, och då det är en hyfsat frekvent fråga tänkte jag att jag lika gärna kunde svara på bloggen. Reda ut det en gång för alla, råda bot på förvirringen och sådär.


a sa...
tack för recept! bara en fråga: är du vegan eller vegetarian? tyckte du postade bilder på ost och sånt innan så undrade bara :)

Svar:
Tack själv! Och ja, jag är alltså vegetarian i grunden. Lakto-ovo till och med, för att vara exakt. Försöker dock utesluta alla animaliska produkter i så lång utsträckning som möjligt (hobbyvegan, brukar det även kunna låta) då det tar emot att bidra till att djur far illa på grund av oss som konsumenter. Så även om jag inte skulle köpa hem exempelvis quorn (som innehåller ägg) så kan jag äta det om jag blir bjuden. Det handlar helt enkelt om kompromisser och prioriteringar. Och att göra sitt bästa efter egen förmåga.


Min nuvarande favorityoghurt. Vareviga morgon.


Alexandra sa...
Kan inte du lägga ut lite favoritrecept på soppor? Vegetariska eller veganska! Det skulle vara väldigt kul.

Svar:
Absolut! Det dyker med all säkerhet upp så snart jag börjat komma igång ordentligt med kokandet, håll utkik vetja.

2011-09-26

Och så blev det måndag

En fin helg och ett par trasiga klackar senare så är det plötsligt måndag. Måndag. Ny vecka. Redan? Det är inte klokt hur fort dagarna går, knappt så att man hänger med. Fast det är ändå på ett bra sätt. På ett tiden går fort när man har roligt sätt. Och då är det väl himla dumt att klaga!


Den här veckan är det dock plugg för nästan hela slanten som gäller, precis som de flesta andra veckor. Så galet mycket. Tänkte säga att jag drunknar i det fast det vore att ljuga. Jag kan ju faktiskt simma. Hmm.

2011-09-24

Dör typ sötdöden alltså



Helt galet. Vill också ha en sån här unge! Finns det fler?! Och i så fall, var hittar man dom? Vet åtminstone vad jag ska sjunga för godnattvisor till mitt (eventuella) framtida barn, det ska ju liksom börjas i tid. Hehehu.

2011-09-22

Som natt och dag och ingenting däremellan

Det här med att inte ha något mellanläge är onekligen ganska påfrestande, men ack så festligt. Trots allt. Går liksom från att ligga i fosterställning i timmar till att fnissa hejdlöst åt egentligen ingenting, bara vilja studsa och virvla och till att vara för taggad på livet för att ens kunna sova (men eftersom att energin aldrig sinar så gör det knappast något). Över en endaste natt. Plötsligt vaknar man upp och det bara bubblar i hela kroppen. Så himla knäppt. (Och jag måste tacka min fina älskade man som är så sanslöst tålmodig och står ut när jag knappt gör det själv. Du är bäst och det vet du att jag tycker.)


Och ni, mina kära läsare. Ni är så fantastiskt vackra och rara och jag skulle vilja krama om er allihopa om jag bara kunde! Tack tack tack. Nu ska jag dricka kaffe och försöka slå på koncentrationen för att få plugget gjort. Och städa. Och diska. Herreguuud.

2011-09-20

Halvkassa spegelbilder i brist på annat

Ibland ser jag ut såhär när jag ska till affären och bestämmer mig för att posera stenhårt i hallspegeln. Som tur är så händer det inte allt för ofta. Fnizz.


2011-09-19

Halstabletter, honungsvatten och svt

När jag är krasslig och vill ha något att sysselsätta mig med brukar jag bland annat rota runt i svt's webbarkiv. Det blir liksom aldrig tråkigt och även om jag själv är lite utav en nörd så vågar jag ändå påstå att det finns något för alla (eller åtminstone de flesta). Just nu kan man bland annat se mia skäringers fantastiska show "dyngkåt och hur helig som helst", vilket typ är ett måste. Sannerligen en beundransvärd kvinna som dessutom skrivit en bok med samma namn som showen. Läs, titta eller gör bägge delarna. Gärna nu.

Ett annat tips är landet brunsås, en serie i åtta delar där de granskar det svenska folkets matvanor. I de två första avsnitten har det exempelvis talats om denna köttkonsumtion som håller på att eskalera och statens inflytande över vår kost. Jag tycker personligen att de hanterar dessa ganska tunga ämnen grymt bra och det blir inte alls så traggligt som det kanske kan låta.

Summan av kardemumman, tummen upp för public service (och för att det känns som att jag äntligen är på väg att bli frisk, peppar peppar). Heja livet!

2011-09-17

Here comes a feeling you thought you'd forgotten

Gårdagskvällen var minst sagt fantastisk. Vin, kärlek, allsång och ett helt gäng med härliga människor och något mer kan man ju knappast önska. Så himla bra och så himla bubbligt. Att det var mindre angenämt att vakna upp idag är något jag är mer än villig att ta. Vissa kvällar är liksom värda de där smällarna, ni vet. Jobbigast är väl kanske att min trasiga mage inte riktigt uppskattar fullt så mycket vin och att jag därför har tillbringat mer eller mindre hela dagen under täcket. Fast med handen på hjärtat hade man kunnat haft det ganska så mycket värre. Faktiskt.


2011-09-15

Svenska höstäpplen och värmande soppor

Det här med att hösten har kommit är svårt att undgå vare sig man vill det eller inte, och man kan ju fråga sig vart sommaren egentligen tog vägen. Personligen känner jag mig då rakt inte färdig med sol, värme, barfotafötter och långa ljumma nätter. Så himla vemodigt. Men det finns trots allt sådant som hindrar en från att deppa ihop totalt, och här är två av mina favoriter:

 

En av de allra bästa sakerna är att man numera kan hitta svenska äpplen i sin vanliga mataffär. Jag älskar äpplen och saknar verkligen att kunna plocka hur många som helst precis när som helst, och därför är lyckan lite extra stor när man åtminstone kommer åt den fina smaken. Att det dessutom är billigt, närproducerat och utan en massa onödiga medel och tillsatser är såklart ett stort plus i kanten!


Och så soppa. Åh, älskade soppa. Efter att knappt ha ätit soppa på ett halvår (förutom när magkatarren var som värst, men hur kul var det?) börjar det där välbekanta suget infinna sig. För inte finns det väl något bättre än en het linssoppa med rotfrukter i fina färger när man är allmänt frusen och ynklig? Eller dessa höstiga grytor med champinjoner och allt annat som är gott. Jag liksom dånar av bara tanken. Mmmm.

2011-09-13

Små knoppar och dagdrömmeri

Jag vill ha en katt. Verkligen vill. Gärna en hårlös, mjuk och varm liten krabat som kunde agera sovsällskap åt mig vareviga natt och som jag kunde föra trevliga små konversationer med när det blir lite väl trist att vara ensam. Som tur är har jag blivit förärad en gnutta förnuft och förstår därför att det tråkigt nog inte är direkt hållbart i nuläget. Tyvärr. Vad jag däremot har och kan ha är krukväxter. De är kanske inte av den mest sociala sorten men ska inte underskattas för den sakens skull, ty de ska ha vatten och kärlek och flyttas runt och pysslas med. Och jag kanske är knäpp, men det finns liksom få saker som ger så mycket hopp om framtiden som en alldeles ny och späd liten knopp kan göra. Och dessutom är det ju himla fint att ha något att vila ögonen på alla de där timmarna man bara sitter framför fönstret och dagdrömmer. För den är ju bra fantastisk, den där naturen.


Och apropå dagdrömmeri så gick jag in i en lyktstolpe idag. Första gången någonsin. Pang sa det och jag blev så överrumplad att jag inte ens hann med att bli generad. Ett rött märke i pannan fick jag dock. Som bevis liksom. (Kan tillägga att jag endast var i sällskap av mig själv och lyckades pricka in den enda stolpen inom en tillräckligt stor radie för att det lätt skulle kunnat undvikas.) Så det kan bli.

2011-09-12

Mordvapen eller kurslitteratur?


Ja, det är frågan. Med dryga fyratusen sidor och nästan tre kilo inger den i alla fall respekt (och ger träningsvärk i armarna). Vi håller för tillfället på att lära känna varandra för fullt och hänger ihop i vått och torrt. Imorgon ska vi bland annat hälsa på i tingsrätten trots att jag måste kliva upp hemskt tidigt på min annars lediga dag, men vad gör man inte för sina vänner?


2011-09-10

De kan kalla oss fula men aldrig för grå

 

En av mina största rädslor är att inte synas. Att liksom försvinna. Bli en i mängden. Syns man inte så finns man inte. Det där enorma bekräftelsebehovet finns där hela tiden och det är inte hur det sker. Det är att det sker. Och egentligen är det väl ganska tragiskt. För jag menar, att vara beroende av andra människors reaktioner för att existera känns kanske inte helt sunt. Och när man dessutom vissa dagar knappt klarar av att ta sig utanför dörren för att något inte riktigt stämmer och för att jag inte känns som jag och tryggheten därmed är som bortblåst så blir det onekligen ett hinder i vardagen. Förmodligen är det den risiga självkänslan som spökar. Och kanske går det över med åldern. Kanske försvinner det av sig själv eller kanske måste det helt enkelt jobbas bort. Hur eller hur så är jag övertygad om att jag inte är ensam. Långt ifrån.
.

2011-09-07

Ett litet privat jävla moln


Pluggar juridiska formler på dagarna, krisar på kvällarna, hostar halva nätterna och är på det stora hela allmänt sliten och ynklig. Fick jag välja skulle jag gömma mig under täcket och inte komma fram förrän solen behagar värma lite (växjö ska tydligen vara en av sveriges regnigaste städer och oavsett om det är sant eller inte så är det definitivt inte svårt att tro). Men det går ju liksom inte riktigt. Tröstar mig istället med tanken på att det mer eller mindre bara kan bli bättre och litervis med jordgubbssaft. Mmmm, jordgubbssaft.

Drömmar om att kanske våga


Ganska ofta fantiserar jag om att enbart packa det allra mest nödvändiga och bara ge mig iväg. Över en helg, en vecka eller ett år. Kissar dessvärre nästan ner mig av blotta tanken på att lilla jag ska rumla runt ensam i en okänd stad i ett okänt land bland okänt folk och där jag förmodligen knappt ens kan göra mig förstådd. Vem ska blåsa luft under mina vingar när jag klappar ihop? Och vem ska hålla ett öga på mig när jag virvlar iväg okontrollerat eller sitta bredvid och hålla utkik efter bilar när jag plötsligt bara måste lägga mig ner på asfalten för att studera regnmolnen och träden och fåglarna och allt annat som ter sig så vackert i stunden? (Jodå, en vacker dag ska nog även jag bli vuxen men bara inte precis just nu.)


Fast så tänker jag att folk i min närhet tycks försvinna ut i vida världen helt obrydda och verkar faktiskt fixa det galant (och klarar dessutom livhanken, kanske det viktigaste ändå). Kan de så kan väl jag. När jag samlat på mig lite mer mod. Tills dess nöjer jag mig med att kolla på gamla bilder från andra platser och drömmer mig bort och tillbaka.


2011-09-05

And now your feet just poke around to feel the ground

Lyssnar på the tallest man on earth medan regnet smattrar mot rutan och försöker intala mig själv att det går över det går över det går över. För det gör det ju, förr eller senare. Det gäller bara att överleva också.

2011-09-04

Söndagsbrunch för både kropp och själ


Att äta pannkaksbrunch på söndagar är en högst angenäm syssla och definitivt en blivande tradition i min enmansfamilj. För förutom att det är så väldigt gott är dessa även snälla mot både djuren och magen. Precis som det ska vara. Servera gärna tillsammans med äppelmos, skivad banan och en gnutta kanel för mesta möjliga gastronomiska välbehag. Ganska så fenomenalt, om jag får säga det själv.


Veganska snällpannkakor

3 dl sojamjölk
0,5 dl fullkornsvetemjöl
0,5 dl grahamsmjöl
2 msk vetekli
2 msk sojamjöl
1 msk pofiber
0,5 tsk bakpulver
1 krm salt

Blanda de torra ingredienserna och vispa sedan ner mjölken till en jämn smet. För tunn? Ha i mer mjöl. För tjock? Mer mjölk. När detta är gjort kan man med fördel låta smeten vila i kylskåp i ungefär trettio minuter. Det gör nämligen att pannkakorna håller ihop bättre vid tillagning. Stek i lite olja eller mjölkfritt margarin och låt sedan väl smaka!

2011-09-02

Den där värdefulla vardagen


Ibland måste jag nypa mig själv lite i armen, bara sådär för att påminna mig själv om att jag faktiskt inte drömmer. För det kan man ju tro. Från trettiosex mil till tolv mil till tvåhundra meter och så gott som grannar är ju nästan så bra som det kan bli. Och att få ha den där vardagen tillsammans är så himla mycket värt. Att kunna säga att vi ses imorgon eller att kunna kila över mitt i natten efter en utekväll med lite för mycket vin bara för att man helt enkelt inte vill sova själv. Eller som idag, strosa på stan och dricka kaffe och ha det allmänt fint och bra. Man behöver det med.