Ni har väl förresten inte missat att musikhjälpen dragit igång? Himla bra syfte och då man både kan titta och lyssna är det även ett utomordentligt fint tidsfördriv. Idag kommer till exempel artister som little marbles, kristian anttila och daniel adams ray förbi för att spela live, och det gör i alla fall att mitt pophjärta klappar lite extra fort. Seså, passa på att önska en låt och skänk en slant! Mer information hittar ni här.
Pepparkakorna blev fina och min arm är så svullen att den knappast ser ut att tillhöra mig. Den har liksom anammat någon konstig s-form, vilket ser ganska lustigt ut (och gör att jag med nöd och näppe kan använda den). Men frukta icke, bilder kommer när det lagt sig, jag lovar.
Ahapp, hoppas att ni ätit massor av lussebullar dagen till ära. Är ju trots allt bara lucia en gång om året, så det gäller väl att passa på. Själv har jag befunnit mig i tatueringsstudion ungefär halva dagen, så nu är jag en lite fattigare men ack så lycklig människa. Men ah, pepparkakor var det ja!
Min kopp med bryggkaffe var så mesig i jämförelse att den inte ens fick vara med. Hmpft.
Har haft det så himla fint både igår, idag och nu på kvällen/natten och nu är jag så himla himla trött att jag skulle kunna somna sittandes. Ibland är det definitivt värt att stressa och pina sig lite i kylan, åh.
Försöker lugna mina exalterade nerver med lite kvalitativ nattläsning i hopp om att snart kunna somna. Det råkar nämligen vara så att jag har väldigt svårt med att hitta ett mellanläge, antingen är det inget eller så är det allt, helt enkelt. Kan dock tacka min entusiasm för att jag eventuellt redan fixat boende i växjö. Och det har inte ens gått ett dygn. Hah. Har så mycket i huvudet att jag knappast vet varken ut eller in, men oh, som jag har saknat detta. Att det händer något. Nu mår jag bra.
Imorgon bär det av till huvudstaden för att hälsa på gulligaste tjejen. Lär bli himla fint. Återvänder dock hem på lördag för att försöka svida om på snabbast möjliga vis och sticka iväg på inflyttningsfest hos en vän (även tidigare parallellklasskompis). Med andra ord kommer jag att vara på språng och antagligen inte hinna landa innan söndag. Hörs då!
Är trött och grinig men har åtminstone kokat risgrynsgröt för första gången idag. Duktiga jag. Annars brukar mamma stå för den biten, men jag lyckades som tur var på egen hand. Satsar stenhårt på det här med att skapa julkänsla alltså. Går sådär. Det var dock fantastiskt gott efter att ha traskat omkring i skogen med snö upp till knävecken och en glad ponny som sällskap. Just saying.
God gröt, lovar.
Litet och suddigt hagsällskap till ponnyn min.
Nu ska jag bädda ner mig i sängen för att lyssna på nattradio och spela tråkiga mobilspel. Håller tummarna för att humöret är bättre imorgon. Är så tråkigt att vara trist och tvär.
Trotsar chokladsuget och knaprar grönsaker istället (om nu champinjon kan räknas som grönsak, vilket jag tvivlar på men struntar fullkomligt i). Känns bra. Är stark osv. Eller ja, om man bortser från att jag gråter till ungefär allt, förstås. Det kan hända att jag förra veckan påstod mig uppskatta att vara född till kvinna, och om så är fallet så ber jag om ursäkt för ett så klumpigt uttalande. Älskling, jag hade fel.
De är helt underbara och alldeles lagom mycket för stora, vilket gör att jag får plats med både extra sulor, dubbla strumpor och raggsockor utan att mina tår far illa. Mina lilltår är nämligen inte helt nöjda efter misshandeln förra vintern (lite för mycket stoppning i lite för trånga skor). Men vad ska man göra när man råkar vara en väldigt frusen människa med ständigt kalla fötter, liksom.
Om ni bara visste hur mycket jag skriver. Ibland på datorn (antalet bloggutkast överskrider åtminstone antalet fingrar på två händer), men framförallt i huvudet. Halva nätterna består av ord och bokstäver som bildar historier och enmanskonversationer om allt mellan himmel och jord. Fullkomligt okontrollerat och omöjligt att lägga sig i. Så fort jag kryper ner i sängen börjar hjärnan jobba. Målar med ord. Det är inte alltid bara roligt, men nu sover jag i alla fall ordentligt när jag väl somnar och jag antar att man får vara glad för det lilla. Tack vare min avsaknad av grejer att sysselsätta mig med på vardagarna får jag dessutom mina sovtimmar, så för tillfället spelar det egentligen ingen roll att huvudet håller låda. För vad gör väl lite taskig sömn om hundra år? Om inte annat så hinner jag nog ta igen den då.
Men nu ska det inte bara pratas tokigheter, nejdå. Bjuder på en gammal goding som man kan fnissa lite åt såhär i natten också. Alldeles lagom roligt, och som inbiten p3-lyssnare så älskar jag såklart nanna och kringlan. Något annat som inte heller är ett dugg tokigt är att min kära moder påstår sig betala om jag tatuerar in typ 'mamma' och 'pappa' någonstans på kroppen. Haaaalå. Nejdå, inte tokigt. Inte alls. Fast jo.
Vaknade av ett meddelande om att mina kängor kommit (äntligen!) och att jag är välkommen att hämta ut dem, så det är precis vad jag ska göra nu. Sen ska det ätas mat för att fira att vår vän Joy kommit hem efter några månader på varmare breddgrader, så det är bäst att jag snor mig. Tidsoptimist, hej.
I helgen har vi haft smålandsfamiljen på besök och idag tog de med sig mitt hjärta hem. Hemskt ensamt, men hur ont det än må göra så är det som sagt värt det. Alla gånger. Livet blir så väldigt fint i hans närhet. Rosenskimmer och änglasång, ni vet. Åh. Nu ska jag kolla på julkalendern, har missat de senaste avsnitten och att sova känns inte aktuellt än på ett tag. Den är dessutom himla mysig, tycker jag.
Pappa har äntligen fixat sin gamla lp-spelare, så för tillfället lyssnas det flitigt på det här. Knastrar så fint att jag nästan snyftar lite. Otroligt blödig tjej, men det måste man ju få vara ibland. Det behövs lite lyckopiller i vinterkylan, tycker ni inte?
