Som att regnet inte vore nog

När jag slog upp ögonen idag möttes jag åter av det kaos som råder i mitt rum för tillfället. Att se alla grejer lika utslängda överallt suger verkligen energin ur en innan den ens infunnit sig. Suckade och rullade över på rygg, bara för att upptäcka att min sänghimmel numera hänger på trekvart. Låg och funderade på vad som fått ena kroken att lossna just inatt, när den suttit där i tio år, och skickade några tacksamma tankar till högre makter för att de andra tre trots allt fortfarande satt kvar. Dammtussarna som samlats i det genomskinliga tyget är inga jag skulle vilja strida mot. Och ja, jag är fortfarande nio år och mamma säger faktiskt att jag är en prinsessa. Elefanten som jag delar säng med heter Pelle om någon undrar. Pellefant.

Och såhär ser det ut på mitt golv för tillfället. Har sorterat MinHäst- och Bamsetidningar från mitten på nittiotalet. Underbart!

Men nu släpper jag det här för ett tag, det ryktas nämligen om utgång ikväll och det vill man ju inte missa.