När det lilla är gott nog

Ibland är en varm mule det enda som behövs för att komma i balans igen. Fina fina häst. De var och tävlade idag igen, fast den här gången var det hoppning. Tjejen är egentligen livrädd för att hoppa, men efter att ha vågat sig på ett par hinder hemma bestämde hon sig för att utmana sig själv. Rahmona klarar ju det där i sömnen, hon är trots allt hopponny från början. Att hon inte gör mer än hon behöver är en annan femma, och att de bara kom till hinder nummer fyra är helt oviktigt. Det viktiga var att hon vågade och hade hon varit något kaxigare hade de säkerligen klarat av ett par hinder till. Tindra var nog dessutom ensam om att vägra ut sig och ändå rida ut från banan med ett stort leende på läpparna. Min ponny är allt en riktig pärla.

Bild från i maj, men ändå lite charmig (att pussas är nog det hon är bäst på). Just nu väger jag mellan att gå en sväng och att sova. Är nog för rastlös för det sistnämnda dock, även om det skulle behövas. Tre timmars sömn är för mig inte hållbart i längden. Vi får se vad det blir. Mår i alla fall bra i själen.