Upp och ner men okej ändå

Är så trött. Så fruktansvärt trött på mig själv och mitt sjuka beteende. Trött på att jag är så medveten om det och ändå låter mitt skeva psyke styra. Åh, denna skam. Vill gå upp i rök, försvinna som ett litet moln. Samtidigt har det gått över förväntan och jag har haft en fin julafton, alltså är det inte helt illa. Träffat kusiner och folk man inte sett sedan i somras. Skrattat, pratat och tittat på kalle anka. Att jag sedan slirade lite var det ju ingen som såg, och då finns det väl inte? Bra, tänkte väl det. (Att jag sen har en oerhört tålmodig pojkvän som står ut, lyssnar och finns där gör självklart sitt. Han liksom sticker ner ett sugrör så att jag kan andas även under ytan.) Imorgon blir det mer julfirande, bevare mig väl, och sen krogen med min fina ellen. Har dessvärre inga skor, för att dansa i kängor känns ganska uteslutet. Converse med raggsockor?! Ah, kanske.

I brist på bilder (känner att det behövs bilder) så har ni här en andra del av dagens julklappar. Som inte var mycket mer spännande än så. Nu råkar ju dock kokböcker i alla dess former vara en av de bästa sakerna jag vet. Glad tjej.

.