2011-07-31

Febertårar och verklighetsflykt

Om jag vore en karaktär i en bok så skulle jag bara säga att himlen har fel färg idag och det skulle förklara allt och ingenting men de som betyder något skulle förstå. Fast det är jag ju inte, och jag har ingen (tillräckligt nära precis just nu i alla fall) som kommer hem till mig i mitt kaos, drar upp mig ur min apati och kysser mig på kinden med körsbärsläppar och delar min fantasiverklighet och väntar med mig tills allt är bra igen. Istället gråter jag tysta febertårar och intalar mig själv att det snart går över (det går över, det går över, det går aldrig över).



Och så måste jag passa på att säga att ni är så himla himla fina. Ååh. Som små lyckofjärilar i min lilla låda. Och att jag skäms för att jag är så fruktansvärt dålig på att svara på era kommentarer. Det är faktiskt en av mina största brister, att inte svara folk. Jag svarar inte när det ringer och jag svarar inte på meddelanden. Tänker att jag måste fundera ut ett riktigt bra svar och så går dagarna och dagar blir till veckor och tiden bara försvinner utan att något vidare begrepp. Och jag tänker fortfarande att jag minsann ska svara och jag är liksom fullt medveten om att någon antagligen väntar. Medveten till den grad att det bränner i mig. Fast då har det redan gått så lång tid att den som väntar kanske till och med glömt bort att den någonsin skrivit och då blir det ju så himla dumt för hur ska man då svara utan att det blir alltför invecklat och konstigt? Och så här är det. Hela tiden. Men jag jobbar på det och kanske blir det bättre och bättre. Tills dess glädjer det mig att ni fortfarande orkar lämna vackra små tassavtryck. Ett litet bevis på att ni faktiskt finns. Fina fina ni.

9 kommentarer:

  1. Du är så otroligt vacker att det är sinnessjukt!
    Jag hade räddat dig, ifall jag hade kunnat,
    när trycket är för hårt!

    Och du är förlåten, fina du.
    I alla fall från min sida!

    SvaraRadera
  2. Du är hur fin som helst, åh.
    Jag förlåter dig, hihi, finaste du.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Jag brukar inte kommentera. jag vet inte om jag har gjort det hittills, faktiskt. Men jag har följt dig ett tag, Och ja. Du är bra.

    SvaraRadera
  4. Svar: Ja, visst har hon förändrats?! Många har tyckt att utvecklingen gått trögt och långsamt i början för oss och det har kanske inte varit så konstigt med tanke på hur hon var då, men vilken pärla hon har blivit! Jag tror också att vila gör en hel del, jag brukar känna på henne när hon blir frustrerad över vissa moment eller när hon börjar bli lite matt, hon kan utan problem vila 2 veckor utan att bli jobbig att sätta igång och skillnaden är helt otrolig när hon väl börjar gå igen!

    Har varit lite försiktig med henne eftersom hon var så förbannat liten och omusklad när hon kom, men vilken hållbar häst jag har! Inte en galla trots att hon hoppade 3 gånger i veckan under en period..

    Sen är det ju ston vi talar om, eller hur ;)

    SvaraRadera
  5. Hej jeg kan virkelig godt lide din blog! Vil helt klart følge med. Jeg er fra Danmark forresten, og har set dig på weheartit.com engang :)
    - http://regnbuefisken.blogspot.com/

    google translate: (svensk)
    Hej Jag gillar verkligen din blogg! Kommer definitivt att hänga med. Jag är från Danmark i alla fall, och har sett dig på weheartit.com igen:)
    - Http: / / regnbuefisken.blogspot.com /

    SvaraRadera
  6. Matilda, If you have a time, come to make a touron my blog, I have just made an article on my blogroll and kept silent in fact left. By hoping that that pleases you. Kisses ♥

    Sorry for my bad english (i use reverso).

    SvaraRadera
  7. Du är så himla söt! Trillade in här då jag sett dina bilder på We♥it ett tag. Nu ska jag läsa vidare :D

    SvaraRadera
  8. Du skriver så sjukt bra. Älskar dina texter, de känns så genuina och man känner igen sig i dem. Både de ledsna och de glada.

    SvaraRadera