2013-04-16

Första halva veckan som tjugotvå

Okej. I onsdags fyllde jag alltså tjugotvå. En riktig ålder, som min lillebror säger. Och jag vet inte det men nog har det varit min bästa halva vecka som tjugotvå någonsin. Lite såhär såg det ut:

Onsdag: Yr av glädje i huvudstaden med fantastisk sällskap för att uppleva sisådär en och halv timma av ren eufori. Mumford & Sons på scen och således en revansch för den där sommarbesvikelsen som tog evigheter att komma över. Och oj. Vilken revansch sedan. Så. Himla. Bra. Ord är överflödiga.

Torsdag: Vaknar upp i den röda villan med grå knutar och får krama om hela lilla familjen plus ponny och det var kanske bästa starten på alltihopa. Ett tåg tillbaka för att snart snart snart få komma igång med helgen på riktigt.

Fredag: Hem till den andra av alla mina familjer dvs finaste kajsa och robin för att stöka runt inför stundande 66årskalas. 23+22+21 nämligen och alla i april. Klart det blir festligheter.

Lördag: Ballonger, tårta och familjemiddag med alla föräldrar plus några syskon på förmiddagen och alla de andra som en också vill fira med på kvällen. Ändlöst med vin i box, fuldans och ett enda stort töcken av lycka. Älskade människor och knepiga somliga. Ett oj nu är klockan snart morgon och ut i natten som aldrig blev kall och resten är ju historia.

Söndag: Gårdagens utstyrsel och solen i ögonen, på väg mot hotellet och mor och far för att (bak)fyllekäka bufféfrukost halv nio på morgonen. Den där känslan av att dygnet aldrig slutat riktigt och efter att ha uträttat alla små ärenden som en kan göra när det finns någon som kör bar det av tillbaka till gårdagens stökiga lägenhet. Lite plock och pyssel men mest framstupa sidoläge och grundligare genomgång av alla eventuella äventyr. Sedan uppryckning, en källarteater och långkramar för att till slut studsa hela vägen hem från nästan sista bussen utan att bry sig om något eller någon men med en orkan i hälarna.

Och så var det med det. Världens bästa och första halva vecka som tjugotvå. Nu är det mest allting på samma gång. Drivs mer eller mindre enbart av koffein och för mycket av sådant jag inte riktigt kan definiera. Vågar definiera. Vild i hjärnan och popcorn i knäna, med vårvindar under ännu lite för sköra vingar. Det kan ju bli precis hur som helst. Det där lilla livet.

Kajsa, yours truly, Tina, Elin & Emma
fröken olsson bakom kameran
(tack för bilden jag stal)

2 kommentarer:

  1. Ååh, du skriver ju så himla fint! <3

    SvaraRadera
  2. hon den där bakom kameran!17 april 2013 20:08

    PUSS! Min käkälskade favvis! ;)

    SvaraRadera