Den där lilla fyrbeningen

Men den där lilla då, hur går det med henne? Ja, om någon skulle undra så mår hon bara bra. Är i full färd med att tappa alla sina mjölktänder och beter sig ungefär som en treåring med adhd. På uppåttjack.

Och så är hon alldeles alldeles underbar, såklart. Det finaste i hela min värld. Jag har nog aldrig skrattat så ofta och hjärtligt som jag gör tillsammans med henne, och jag tror att hon fnissar ganska gott hon med.

Men mest av allt kan jag inte förstå vad jag gjorde innan. Utan henne. Under täcket, i knäet eller farandes runt benen. När jag inte behövde ha ögon i nacken eller passa hela tiden dygnet runt. Så ensamt, trist och långtråkigt det måste ha varit. Mitt lilla hjärta. Min kärlek och mitt allt.