Det går inte fort men det går framåt

Och mellan paniken kan jag faktiskt andas. Går inte längre sönder i varje steg. Gråter inte på bussen. Håller samman. Ihop och fungerar, åtminstone så gott som. 

Det händer ju fina grejer och jag vågar. Tänker att går det åt helvete så är det ändå världens bästa resa. Dör jag imorgon hann jag ändå leva lite. 

Och de säger ju att jag måste prioritera. Ta bort och skala av för att kunna hålla mig över ytan. Lägga energi på det som ger energi tillbaka. Så jag vistas ute i skogen i timmar. Promenerar i snön, snubblar över rötter och fastnar med håret i torra barrträd. Jag dricker lite för mycket sprit. Fnissar, pratar om känslor och somnar på toalettgolv. Och jag planerar för en framtid. Med honom. Som älskar mig när vi vaknar imorgon och som vill vara med mig, på riktigt. 

Och mellan paniken kan jag andas. Byta ut tårar mot lycka. Kallsvett mot fjärilar i magen. Det går inte fort men det går framåt.