Förlåt mig själv

Jag borde egentligen veta bättre, men jag antar att man inte alltid lever som man lär (och att man överlever mer än man tror). Överväger att skicka kroppen och hjärnan på parterapi, de skulle behöva lära sig att komma överens.

Att jag sen inte somnar innan gryningen och att det gör ont mest överallt är inte heller någon höjdare, men förutom detta är livet typ asfint.

Borttappad bildkälla.

Fröken Hurricane lagar mat

Mamma jobbar kväll och lillebror har packat väskan och dragit till skåneland, så pappa och jag beslöt oss för att äta middag tillsammans då det inte händer allt för ofta i det här huset. Det blev fint även om vi inte hade så mycket hemma. När det kommer till att koka soppa på en spik är jag självutnämnd mästare. Såhär kan man göra:

Leta runt i kylskåpet efter saker du tycker om (det är en fördel om de passar ihop, men inget måste). I mitt fall blev det champinjoner, purjolök, paprika, majs och jalapeños. Ett plus är om du hittar något som går att riva, det blir en så bra gryta då. Till min stora lycka hade vi både morötter och zucchini.

Blanda sen ner alltihopa i en wokpanna, här tillsammans med några sojabitar som jag stekt på innan. När röran blivit genomvarm och fått gosat ihop sig lite häller man på kokosmjölk (sojamjölk fungerar också väldigt bra har jag märkt) och soja efter tycke och smak. Jag vet, det blir ofta mycket soja i olika former när jag lagar mat.

Själv föredrar jag någon sorts pasta eller nudlar till, men kan tänka mig att ris är väldigt gott också. Den här gången blev det färskpasta med spenat, som enligt mig både är och ser god ut. Man äter ju med ögonen också, och färg är alltid roligt.

När det är färdigt kan man lägga upp det lite snyggt och ta en aptitlig bild, men det konststycket lyckades jag inte direkt med. Skyller på att jag var hungrig.

Ännu ett projekt

Efter en seg söndag följer en produktiv måndag (det var i alla fall min tanke när jag steg upp idag). Först och främst måste jag pyssla om dreadsen som behöver virkas i hårbotten, tvättas och lagas lite på sina ställen. Inte alltför jobbigt. Sen tänkte jag ta tag i att sortera kläder. Det slog mig nämligen att jag inte gjort det på flera år och att högarna bara växer sig större trots att det nästan bara är en tredjedel som används. Kanske inte ens det. Och ja, jag använder tvättstugan (plus en del av mitt golv) som garderob. Mycket smidigt. Hur det går med sorteringen återstår att se, det där med att avsluta något jag påbörjat är inte min starka sida.

Är smått stressad över veckan och det känns så typiskt mig. Har inga måsten men mycket jag vill hinna med. Planerar, planerar och planerar och vill egentligen bara lägga ner. I slutändan blir det ju som det blir ändå.

Ibland vill man bara stanna under täcket

Please teach me gently how to breathe

Ni som redan är trogna fans kan gott lyssna några hundra gånger till och ni som aldrig hört det innan har verkligen gått miste om något. Detta ger mig gåshud på gåshuden och får alla byggstenar i min kropp att vilja implodera. Bättre album får man leta efter och ni med spotify hittar det här.

Så väldigt fint

Idag har jag svurit åt barn och haft frukt- och morotsfrossa tillsammans med Aleeks. Åh, heaven. Vi kollade på Alice i underlandet också, då ingen av oss sett den tidigare. Nu är jag väl inte direkt opartisk då alla filmer som innehåller någon form av gnagare, gärna animerade, får tummen upp av mig. Men den var åtminstone sevärd. Mer gulliga gnagare åt folket! (Och om några häxor, spöken, pumpor eller dylikt skulle läsa min blogg så vill jag bara hälsa och tacka så mycket för att ni kladdade ner vårat dörrhandtag med en odefinierbar mintdoftande sörja som jag glatt satte handen i, det var oerhört underhållande. Men nästa år kan ni väl åtminstone låta bli att slösa så mycket toapapper och tänka på att vi tillsammans måste sträva efter ett hållbart samhälle. Var rädda om träden.)

Funderar förresten på att skippa det här med vintertid, för mörker blir väl ingen gladare av? Ett väldigt onödigt påfund om ni frågar mig.

Snyggingar från gårdagen

vampyrsebbe

sötellen

och sist men inte minst (eller?), värdinnan med det klassiska fyllefacet

Kängor på låtsas

Här hörrni, har ni de bästa kängorna i världen. Inte nog med att de är billiga kopior, storlek trettiofem och från skopunktens barnavdelning. De har även skyddat mina fossingar från kyla, väta och andra dansande festivalfötter. Nu har jag återigen dammat av dem och tänkte att de ska få ta en sväng på stan. Aleeks och jag ska nämligen ner och äta för att sedan ta oss till Sofias boning, för där är det ju alltid fest. Hoppar dock över krogen ikväll, är inte alls i form för sådana roligheter.

Och såhär fina blommor är det på:

Nu måste jag verkligen skynda mig för att hinna byta om och hinna med bussen, tjoho!

Mina bästa morgonvänner

Kaffebryggaren. Åh, vad skulle jag vara utan dig? Ständigt hjärndöd, antagligen.

Dagens sudoku. Sysselsätter mina hjärnspöken och låter mig äta min gurkmacka med extra gurka ifred (som också är en bästa morgonvän).

Vad är era bästa morgonvänner?

Saknar till och med myggbetten lite

Lyssnar på kate nash och har åldersnoja för första gången i mitt liv. När är man egentligen för gammal för att sparka i lövhögar och använda valpögonen för att få åka gratis på tåget? Och hur länge kan man skylla på att man är ung och dum? Åh, vill inte riktigt.

För att säga en självklarhet

Den här dagen innebär för mig två saker. För det första så är det idag tjugo månader sedan det blev filip och jag, och att vara upp över öronen förälskad i så många månader är för mig en ganska lång tid. Fy katten så fint. Och för det andra så är det ju idag man ska bära något lila för att säga en självklarhet. Lila är inte riktigt min färg, men jag ska göra mitt bästa för att hitta något dugligt, speciellt som jag själv inte tillhör heteronormen. Men nog om detta, jag ska försöka väcka aleeks och sen springa några ärenden. Hoppas att alla får en fin lila dag!

Tatueringar och tjafs

Börjar komma tillbaka nu, eller mitt medvetande börjar komma tillbaka. Är nämligen lite uppe och svävar i det blå i perioder. Nu ska jag väl inte säga för mycket, men för tillfället står jag ganska stadigt med i alla fall en fot på jorden. Pappa hittade förresten en Ipod häromdagen som han lämnade in till polisen, och om ingen hämtar ut den så går den till upphittaren. Om så är fallet skulle han ge den till mig, för det var så pundig musik på den. Tack papi. Nog med tjat, här kommer de utlovade bilderna på tatueringarna.

Första och den som kanske ligger mig varmast om hjärtat. En ständig påminnelse till mig själv.

Den andra, som gjordes tätt efter första.

Och den senaste, som förhoppningsvis ska slippa känna sig så ensam snart.

We painted our walls bright yellow

Idag har jag druckit pressbyråkaffe i solen med mig själv som enda sällskap. I brist på annat duger det med.

Och till dig som ville se mina tatueringar, ska försöka fixa lite vettiga bilder imorgon!

Oh wow, lovely

Har snart plöjt igenom hela första säsongen skins, bra söndag. Pausar en stund för att promenera i regnet.