En aprildag för tjugo år sedan

Lite drabbel och svar på kommentar

För det första, idag fyller finaste mannen tjugoett vilket inte alls är särskilt illa. Grattis raring! För det andra så har jag fixat sommarjobbet och beställt nytt schampo, plus en fet mössa som mitt numera ganska långa trassel till hår bör få plats i. Mmm, skönt. Detta medför dock i sin tur en diet på soppa och gröna äpplen, åtminstone den här veckan. Studentbudgeten tillåter inte precis några större utsvävningar. Klagar dock inte då soppa är lite utav det bästa jag vet (langar nog några tips inom en snar framtid, avlider nästan så gott). Och sist men inte minst, det är så himla roligt att läsa era fina små avtryck här! Värmer verkligen ett stormigt hjärta, åh.

Anonym sa...

vart haru köpt brillsen? Sjukt snygga! c:

Svar:
Om jag inte minns fel så är de köpta på HM, sommaren 2010 skulle jag tro.
Riktigt värda faktiskt!
.

Tillbaka med dunder, brak och en hel del bilder

Sådär, nu är den oavsiktliga bloggpausen över och här kommer som sig bör en liten sammanfattning av vad jag haft för mig under dessa dagar. I bilder, såklart.

Mest tid har jag alltså tillbringat med den här mannen. Kollat på film, ätit sjukt god mat och bara haft det allmänt fint och bra.

I fredags var vi dock över till Emelie, som nyss flyttat från korridor till en lägenhet (vi kommer att vara grannar om ett par månader, himla bra faktiskt) och det var ju tvunget att firas. 

Filip drack öl som smakade för mycket öl för mig, men flaskan var tjusig och det ju är alltid något.

Lördagen började med att det var dags att vinka av karln och ta en tidig runda på systemet (får ju liksom göra sådant nu), för att sedan möta upp vännerna och äta en minst sagt värd brunch. Efter det var det bara på'et igen och ladda för officiell overallinvigning och vinbrännboll.

Taggade klasskamrater. Guld!

Otroligt varmt var det och hur resultatet blev i brännbollen vet jag faktiskt inte. Grymt bra dag hur som helst och det var ungefär det veckoslutet.

Jag är inte död, bara lite frånvarande

Hej mina små kattungar, ville bara säga att ni inte ska tro att jag glömt bort er alldeles. Är bara väldigt upptagen med att pussas, pussas, krisa lite och så pussas lite till. Och sova halva dagarna. Är snart tillbaka och tills dess får ni ha en fin helg med allt vad det nu kan innebära. Stort hjärta.

For the promise of light

Kanske är det tack vare vår otroligt trista föreläsare, eller kanske på grund av att det emellanåt varit mer eller mindre snöstorm utanför fönstret eller kanske helt enkelt för att han som ger mig fjärilar i magen (och vars närhet ungefär kan likställas med känslan av att dansa) kommer hit imorgon. Hur eller hur så lämnade jag klassrummet en timma tidigare än vad som egentligen stod på schemat och har sedan dess hunnit tvätta sex maskiner, dammsugit, skurat golven och sorterat nästan hela berget av sopor. Har till och med kollat det där jävla postfacket. Håller ihop så länge jag håller igång. Åh, energi.

Heaven go easy on me

Hela spiralen tycks börja gå neråt nu igen och egentligen är det väl inte ett dugg oväntat. Trampat på samma stig så många gånger att det börjar kännas som hemma. Lugnt och tryggt. Ingen panik. Jag kan ju det här nu. Vet vad som kommer hända och det känns inte ens konstigt när jag inte orkar ta mig ur sängen eller ens kolla postfacket trots att det gått en vecka och trots att det kan innehålla mer eller mindre viktiga och vuxna saker. Är bara lycklig när jag får dansa och folk frågar vad min diagnos är men jag har ju ingen sådan för det är för läskigt och jag vet att de ändå ger upp mig (för klok och vettig och bra men snälla se igenom mig då) och kanske är det ändå världen som snurrar åt fel håll. Vågar inte riskera att bli någon annan för just nu är det här precis allt jag vet och jag är så van vid att vara jag att jag inte vet vad som skulle hända om man tog bort det där som bubblar och sprudlar och knastrar och river. Vågar inte riskera att bli stabil. Behöver mer mera och mest. Kicken, vart tog den vägen?

En liten del av valborg

Valborg var på det stora hela väldigt fint (som det blir när man är omringad av ett gäng grymt härliga människor) och bestod mest av grillade quornfiléer, fantastiskt väder, diverse alkoholhaltiga drycker, en vinglig kundvagnstur och så lite studsande såklart. Fint, som sagt. Nu väntar två korta skoldagar och sen en himlans massa fritid.

Because tonight's the kind of night

.
Vin, check. Nässpray, check. Raggsockor, check. Nu kör vi valborg!

.

Ett par fina pyjamasbyxor och inte så mycket mer

Läget är ungefär detsamma som igår. Har nästan inte klivit ur mina pyjamasbyxor (som jag själv tycker är ganska så fina) och dricker absurda mängder jordgubbssaft. Kissar ut typ lika mycket. Höll för övrigt på att krocka med en fladdermus för en liten stund sedan. Spännande liv.

Ljuv musik för snuviga kvällar

Hur mycket jag än försöker neka det så har jag återigen dragit på mig en retlig förkylning. En sån där jobbig en som bara ligger och trycker. Som liksom skaver lite i halsen och inte riktigt går att snyta ut. Bedrövligt. Så nu håller jag alla tummar och tår för fint väder och en kry fröken hurricane lagom till helgen. Valborgsfirande i massor väntar nämligen och då accepteras ingen sjukdom. Tills dess lyssnar jag mest på manligt men inte mindre fint och drömmer om kyssar i nacken. Åh.

Vardagsbubbel

Idag har jag promenerat i spöregn, andats in alla de dofter som skvallrar om att sommaren inte är allt för långt borta, konstaterat att stjärnorna fortfarande finns över oss och inte kunnat låta bli att virvla lite trots att vem som helst skulle kunna se och undra hur allt egentligen står till. Har även suttit i gräset bland fina vänner med ett fånigt leende på läpparna, jagat fastighetsskötare på grund av vitvaror som inte fungerat godtyckligt och som vanligt snyftat lite till scrubs. Har dessutom blivit löjligt glad över att ha kommit över ett par nötta trästolar i vitt med blommig sits och tillhörande bord för bara tre hundralappar. Men mest av allt har jag förmodligen suttit uppkrupen i mitt fönster, druckit kaffe och blivit varm i magen av era fina kommentarer. Så himla mycket tack.

Jag går inte isär när jag går med dig

Finaste finaste fina. Med ett beundransvärt tålamod, viljan att laga och förmågan att älska villkorslöst. Han skulle så himla enkelt och med all rätt kunna klippa mina små sparvvingar utan större ansträngning, men istället kupar han bara handen och låter mig vila. Blir min kontakt med jorden, håller lite lätt i byxbenet när jag är på väg för högt upp i atmosfären där syret inte riktigt räcker till. Pusslar ihop när jag flugit in i fönsterrutan med full kraft och är allt det där jag själv saknar. Och det är så stort. Större än vad till och med jag kunnat drömma om. Och jag blir lite rädd. Är kanske mer skadad än jag anat men det ytliga livet har definitivt satt sina spår. Närhet är skrämmande på sitt eget vis. Att ge allting av sig själv. Men jag har kunnat och jag är villig att lära mig igen, hur lång och krokig vägen tillbaka än må vara.

Tentaslask och pirr i magen

Mmmm, godkänd på denna tenta också. Så himla härligt. Ungefär lika härligt som det var att fira resultatet med de få klasskompisar som var kvar. Vi startade i alla fall ute för att sedan avsluta på studentpuben bland förvånansvärt mycket folk. Blev bland annat bjuden på jäger och skar mig i fingret även denna gång, slår verkligen aldrig fel. Farliga grejer det där. Fint var det hur som helst och idag har jag bara njutit av att inte ens behöva kliva ur sängen. Ibland behöver man sådana dagar också.

Imorgon väntar däremot ett par timmars busstur för att ta mig till någon som är ungefär lika ensam som jag denna helg, för att vara ensamma tillsammans är ju trots allt mindre ensamt. Att det pirrar lite i magen kan jag inte rå för. Men ja, ha en trevlig påsk ni fina!

När det svåra blir lite mindre svårt

Kanske behövs det lite kaos utanför mitt eget huvud, för plötsligt faller alla de där annars så självklara bitarna på plats. Den största lättnaden är antagligen att jag börjat sova, att jag inte längre ligger vaken till gryningen mot min vilja. Och när sömnen fungerar så blir det mesta lite mindre svårt. Himla skönt faktiskt.

Dagens frukost:
Gröt på rågflingor, krossade linfrön, en äggvita och keso.
Toppat med hallon, blåbär och kanel.

Nu är det hur eller hur dags att ta tag i pluggandet en gång för alla. Med mindre än ett dygn kvar till tentan börjar paniken göra sig hörd. Taggar mest för efterföljande tentaslask.

And no one's gonna hurt me now

Jag lever verkligen i en egen liten låtsasvärld. En värld där allt är fluffigt, rosenskimrande och romantiskt. Där det finns något fint med att vilja dö, att dansa ensam under en stjärnklar himmel mitt i vintern eller att ligga vaken en hel natt och lyssna på måsarnas skrik intill någon du knappt känner. En värld där molnen går att röra vid om man bara sträcker på sig tillräckligt mycket och där avgrunden är en språngbräda mot nya äventyr. Det må vara en gnutta skevt och orealistiskt, och ibland undrar jag om det till och med kanske är lite galet. Om det är något jag skapat som ett skydd mot det som gör så ont. Men åh, vad jag älskar det. Så innerligt och genuint. Min vackra verklighet.