Uppsnärjd i det blå

Man vet att helgen varit bra när måndagen kommer och man fortfarande bara vill dra täcket över huvudet och stanna där i mörkret tills kroppen har kommit ifatt. Det är åtminstone vad jag försöker intala mig själv, för det är då inte nådigt hur sliten jag är. Fast sen var faktiskt lördagen ganska så fantastisk. Studsig, smågalen och allmänt fylld med kärlek. Kramades med fler folk än vad jag kan komma ihåg och dansade mig till träningsvärk. Förmodligen snudd på oanständig, men ibland behöver man få vara sådan också tänker jag. För den lilla själens skull. Festligheterna slutade i alla fall framåt morgontimmarna i armarna på raringen min, precis sådär som det ska vara. Slutet gott, allting gott liksom.

Mot nya äventyr

Svidar om till klänning och snörar på dansskorna, för nu bär det iväg på inflyttningsfest och efterföljande äventyr. Så himla fint och så himla peppad! Ta hand om er fina, puss.
.

Sju stycken idag har jag

Idag har jag alltså:

• studsat upp ur sängen och gått en lång promenad innan frukost medan höstsolen fortfarande var framme och vädret var allmänt underbart. Kanske för att lätta lite på det dåliga samvetet som infunnit sig sedan jag försov mig igår. Till klockan tolv. Missade en halv skoldag. Vem gör ens så?
• kommit hem från promenaden och upptäckt att varken varmvattnet, internet eller tv:n fungerar. Agerade som en handelskraftig kvinna och värmde vatten på spisen för att kunna 'duscha', läste tidningen istället för att hänga på facebook osv. Kändes som att förflyttas ut på landet tio år tillbaka i tiden. Ändå fint.
• betalat tv-licensen. Kände mig ruinerad men duktig. Vill ju vara en god medborgare och public service är bra.
• ringt försäkringskassan och pratat med en kvinna med så kraftig brytning att jag nära på inte förstod någonting. Blev om möjligt ännu mer förvirrad än innan samtalet.
• ringt världens bästa pappa som fick lotsa sin tillfälligt väldigt trögtänkta dotter genom blanketter och bidragsbestämmelser. Allt löste sig.
• varit på ett tämligen intressant seminarium och äntligen börjat koppla saker och ting. Mycket bra.
• trotsat dödens träningsvärk i benen och gått i decimeterhöga klackar. Livin' on the edge liksom. Obs, prova inte detta hemma. Aj.

.

Och så var det med det. Borde egentligen tvätta men efter denna produktiva dag tar jag nog helg istället. Har vin och ett bra liv. Mmmm.
.

Dimmiga dagar och morgonförvirring

Man vet att man är förvirrad när man glömt bort hur dags man brukar gå upp på morgonen och därför ställer klockan en timma tidigare än vanligt, masar sig upp och sen inte förstår ett dugg när ingenting riktigt stämmer. Lätt hänt när man är tankspridd och haft självstudier i två veckor.
 

Kallt var det i alla fall. Och dimmigt. Ändå ganska mysigt att ha en extra timma till att filosofera och piggna till i lugn och ro samtidigt som solen sakta men säkert värmer upp världen där utanför fönstret.

Kokade brun gröt gjorde jag också. Eller gröt med en massa kakao kanske låter lite godare. Sådant som fungerar när man är alldeles för lat (snål?) för att handla. En deciliter rågflingor/havregryn/andra gryn, en och en halv deciliter vatten, en deciliter sojamjölk för sötma och konsistens, en nypa salt och så kakao efter smak. Duger en dimmig måndagsmorgon om inte annat!

Den där eviga längtan

Jag är en obotlig drömmare och romantiker, och att jag lever i någon slags hittepåvärld är ingen hemlighet (fast varför skulle egentligen min verklighet vara mindre verklig än någon annans?). Detta dagdrömmeri och fantiserande medför även så himmelens mycket längtan. Jag längtar ständigt och alltid. Längtar tillbaka och bort och hem och efter framtiden. Efter filip, min ponny, mina vänner och familjen. Efter snö och värme och våryra småfåglar. Efter spänning och äventyr och allt fint som livet kan tänkas bjuda på. Men det är en härlig sorts längtan. En sån där som pirrar lite i magen ni vet. Och jag tror att det är mycket tack vare detta som jag gång på gång orkar ta mig upp ur sängen och igenom vardagen med hopp om att imorgon kan vara den där dagen då allt händer. Den där dagen då jag slipper befinna mig här ensam. I min del av verkligheten. Och tills dess tänker jag fortsätta drömma. Och längta.

Pluggångest och lasagnerecept

Jag liksom känner hur den kommer krypande längs med ryggraden. Sticker och kliar och skapar ett allt mer påträngande obehag. Klibbig och hemsk är den. Den där tentaångesten som tar allt större proportioner. Herrejösses, någon som har lite självdisciplin som ligger och skräpar i ett hörn? Jag skulle betala dyrt, för med några hundra sidor av sociallagar att plöja igenom krävs det en hel del sådan. Mmm, ljuva studentliv.

Men över till något helt annat då. Två fina flickor frågade efter receptet på lasagnen som gjordes häromdagen, och även om jag mycket sällan går efter sådana kan jag ju åtminstone avslöja vad den innehöll och hur utförandet gick till. Just den här är med färs men det fina med lasagne är ju att man kan göra precis hur man vill, principen är ungefär densamma oavsett vad man har i. Våga experimentera, gott folk.

Vegansk lasagne med sojafärs

- Sojafärs (jag använder mig av goodsoy's grova)
- Gul lök
- Färska champinjoner
- Krossade tomater
- Lasagneplattor (gärna fullkorn)
- Sojamjölk + grädde
- Olja att steka i/smörja formen med
- Diverse kryddor

Fräs lök och champinjoner i en stekpanna. Häll på färsen när löken blivit mjuk och lite genomskinlig. Krydda efter behag. Ha sedan i tomatkrossen och låt puttra en stund. Smörj under tiden en ugnsfast form och varva sedan lasagneplattorna med färsen. Se till att avsluta med ett lager färs. Häll på en lagom mängd mjölk. Alltså inte för mycket för då blir lasagnen alldeles blöt och tråkig men inte heller för lite. Då blir den torr och plattorna förblir hårda. Gå på känsla och häll hellre på mer vätska under tiden den tillagas om ni märker att så är fallet. På med sojagrädde på toppen och ställ in i mitten av ugnen. 225° i ungefär 30 minuter kan nog vara lagom. Lasagnen är färdig när plattorna är mjuka. Servera med en god sallad och låt smaka!

En liten kärleksförklaring

Jag älskar dig. Allt med dig och allt som är du och jag kan liksom inte säga det för många gånger för ofta är det så gott som allt jag tänker på. Jag älskar att gömma min hand i din och hur varm din hud är mellan mina ljusa lakan. Jag älskar när du talar engagerat om sådant som jag egentligen inte alltid förstår även om jag försöker och gör mitt bästa för att det ska framstå som så och jag älskar hur du ser mig som ingen annan och ändå tycker att jag är fin. Jag älskar hur du doftar precis där nyckelbenet blir till hals och sättet du kisar på när du skrattar och när jag får krypa innanför din jacka för att jag ständigt är så väldigt frusen. Jag älskar dig. Dig, dig och dig. Min fina och mitt hjärta. Älskar dig så mycket att det ibland känns som att hela jag liksom ska gå sönder. Alla timmar på dygnet vareviga vecka oavsett om det blåser storm eller är strålande solsken och jag hoppas så innerligt att jag alltid får göra det. Alltid och hela tiden.

Vardag är inte så dumt ändå

Skön sovmorgon och regnet som smattrar mot rutan. En rask promenad ensam i spåret och en lång, nästan för varm dusch. Mer lasagne än man orkar äta men man gör det ändå bara för att det blev så gott. Raggsockor, tända ljus och måndag känns inte alltför dumt trots allt.

.

En tidig lördag i några bilder

Halleluja vilken helg! Full rulle från morgon till kväll och nu är jag helt slut, precis som det ska vara. Igår förmiddag fick även kameran följa med på lite äventyr och då såg det bland annat ut såhär:

Älskade gubbskorna.
Nu letar jag bara efter de perfekt pumpsen och sen är skosamlingen komplett.
För tillfället, åtminstone.

För övrigt har jag nog inte varit uppe så tidigt på en lördag på hur länge som helst.
Anledningen var dessa glada flickor, och det gör det ju liksom värt.

Skulle tro att vi cyklade runt halva växjö, åtminstone kändes det så.
Första stoppet var Ö&B där man till exempel kan köpa billig festis.

Staden visade sig från sin bästa sida med höstkyla och strålande solsken.
(Där fick jag för att jag gnällde på vädret, hah.)
Så himla härligt och ingen ville hem.

Fast hem måste man ju förr eller senare, vilket egentligen inte gjorde så mycket.
På mitt schema stod nämligen både parmiddag och andra festligheter,
men då var det tyvärr sängdags för kameran så den fick stanna hemma

.
Sen måste jag återigen bara säga att ni är så himla fina att jag smäller av lite, och att det är grymt kul när ni lämnar så härliga kommentarer och galna komplimanger. Får ju nästan hybris här bakom skärmen! Bäst är ni hur som helst, puss i mängder.

Nu måste det väl snart vara nog

Alltså, vädret. Jag tycker inte om när det regnar. Inte heller när det formligen vräker ner och särskilt inte när det blåser halv storm samtidigt. Det är bara blött och kallt och trist och tråkigt. Inget man utsätter sig för frivilligt med andra ord. Istället har jag vistats inomhus så mycket som möjligt. Blekt mitt stackars hår (vilket är svårt att undgå såhär dagarna efter), spelat brädspel med fina vänner, ätit fruktsallad, målat naglarna (de blev röda), kollat på serier och andra mer eller mindre stillsamma aktiviteter. Fast ja, förr eller senare tröttnar man ju på det med, så idag trängde jag och my love ihop oss under ett paraply och for in till staden. Slutade med ett par skor och en flaska rödvin. Det ska vara gott att leva, liksom.

Lite roar småbarnen och de gamla tanterna

Jag har världens bästa fönsterplats. Inte bara för att eftermiddagssolen är fantastisk och för att jag kan följa den hela vägen ner bakom husen, utan framförallt för att man ser så himla mycket människor. Nog för att jag känner mig som en liten tant där jag sitter, men att kolla på folk är kanske mitt mest givande tidsfördriv. Det blir liksom aldrig trist, inte sant? I och med att jag bor på andra våningen kan jag dessutom ägna mig åt denna milda form av spioneri utan risk för att bli upptäckt. Fenomenalt, med andra ord! (Även om det med allra största sannolikhet finns fler som roas av detta och att jag då är precis lika utsatt som alla andra. What comes around goes around, typ.) Mvh, eder främsta stalker.

Du sätter höstsolen i eld

Igår var det första oktober och således även vegetariska världsdagen, vilket såklart är värt att uppmärksammas. Lägligt nog hade mannen och jag bestämt oss för att gå ut och äta på favoritstället som vi vanligtvis hänger på under de lite senare timmarna. Samla några vuxenpoäng och så.

Filip valde en höstburgare med svamp och pumpaketchup och jag en ljummen sallad som förmodligen är den godaste jag någonsin ätit, gjord på närodlade råvaror efter säsong. Tillsammans med varsitt glas vitt var det så fint att vi nästan storknade båda två. Minst sagt.

Och där satt vi tills det blev mörkt och så en stund till. Kedjerökte, drack vin och njöt av att inte frysa trots tunna kläder. Må vintern aldrig komma.

Livets ytterst små dilemman

Mitt största bekymmer just nu är att jag inte alls kan bestämma mig för vilken färg på naglarna jag vill ha. Rött eller godis. Godis eller rött. Eller varför inte kattungegult? Eller miamiblått? Åh, dessa valmöjligheter! Annars ter sig tillvaron tämligen angenäm, och mer därtill om jag ska vara helt ärlig. Hoppas att ni har en fantastisk helg ni fina. Med allt vad det innebär. Puss!

Raggsockor och skins

Hade faktiskt tänkt att vara produktiv idag. Det vill säga, ta mig in till stan för att spendera pengar på ytterst livsnödvändiga saker. Typ skor och dylikt. Och saft till kvällens kalas, såklart. Dessa planer gick dock i stöpet i samma stund som jag vaknade. Kallt, blåsigt och allmänt grått och jag är inte den som frivilligt lämnar min hemtrevliga boning under sådana omständigheter. Fy sjutton. Då känns raggsockor och skins (andra generationen för kanske femhundrade gången) som ett mycket trevligare alternativ. Bra liv.

Svar på kommentarer och lite veganism

Fick bland annat en kommentar angående huruvida jag är vegetarian eller vegan, och då det är en hyfsat frekvent fråga tänkte jag att jag lika gärna kunde svara på bloggen. Reda ut det en gång för alla, råda bot på förvirringen och sådär.


a sa...
tack för recept! bara en fråga: är du vegan eller vegetarian? tyckte du postade bilder på ost och sånt innan så undrade bara :)

Svar:
Tack själv! Och ja, jag är alltså vegetarian i grunden. Lakto-ovo till och med, för att vara exakt. Försöker dock utesluta alla animaliska produkter i så lång utsträckning som möjligt (hobbyvegan, brukar det även kunna låta) då det tar emot att bidra till att djur far illa på grund av oss som konsumenter. Så även om jag inte skulle köpa hem exempelvis quorn (som innehåller ägg) så kan jag äta det om jag blir bjuden. Det handlar helt enkelt om kompromisser och prioriteringar. Och att göra sitt bästa efter egen förmåga.

Min nuvarande favorityoghurt. Vareviga morgon.

Alexandra sa...
Kan inte du lägga ut lite favoritrecept på soppor? Vegetariska eller veganska! Det skulle vara väldigt kul.

Svar:
Absolut! Det dyker med all säkerhet upp så snart jag börjat komma igång ordentligt med kokandet, håll utkik vetja.