2012-11-14

Älskade lilla blogg

Har du saknat mig liksom jag saknat dig? Har du känt dig ensam, tom och övergiven, precis som jag haft en gnagande känsla av att något ständigt fattats i livet? Kanske? Möjligtvis? Jag vågar faktiskt nästan tro det. Nu är jag i alla fall återigen här (efter exakt en månad och det var inte ens medvetet). Med ytterligare lite ny energi och förhoppningsvis är det åtminstone några trogna stackare som hänger kvar, vad vet jag? En hel del fina kommentarer har det i vilket fall som helst trillat in under tiden, vissa så fina att jag till och med torkat några tårar. Det tackar vi såklart för, bloggen och jag. Ni är då för bra.



Så ja, vad hände egentligen? Befogad fråga antar jag. Man kan väl inte bara försvinna sådär utan förvarning liksom. Egentligen är det så enkelt som att jag var tvungen att skala av allt. Lägga ned allt det där som inte är livsviktigt. Fokusera på att klara av vardagen utan att gå under. Och det gick. Bättre än någonsin tidigare till och med. Huvudet över ytan och kraft nog att simma på, och i och med detta fixade jag för första gången att undvika en av de där ordentliga svackorna som annars ofta följer mina fantastiska toppar. Jag lär mig och jag blir bättre. Gör om och gör rätt. Hela tiden och jämt och ständigt. Att vara sjuk är sannerligen ett heltidsarbete utan möjlighet att säga upp sig.


Nu då? Jag pluggar och pluggar och skriver och skriver. Helt hysteriskt emellanåt, även om det går väldigt bra. Mellan detta hinner jag dock med en del annat, för man måste ju ändå prioritera. Och göra det rätt. Pannkaksmys hemma i soffan, tentafest hos nyinflyttade klasskompisar, ett stillsamt glas vin med finaste vännerna ena lördagen, shotta tequila och virvla på dansgolvet nästa, göra glädjeskutt i snöslask och pussa på någon i bra skor. För att nämna några saker. Om två dagar får jag dessutom träffa min lilla mor och far igen, för första gången sedan i somras. Det är fint, mina vänner. Flyktigt, fint och bubbligt. Och nu är jag dessutom förhoppningsvis tillbaka i bloggosfären igen. Puss!

5 kommentarer:

  1. åh, jag har saknat det! välkommen tillbaka.

    SvaraRadera
  2. Skönt att höra att du lever!:) saknat dina fina inlägg och fina bilder.

    SvaraRadera
  3. Kul att du ä tillbaks! Och jag håller med om det där med att vara sjuk, det är verkligen ett heltidsjobb. Jag håller själv på att landa efter en manisk episod, inte så kul. Man får bara försöka att inte kraschlanda.
    Kram på dig <3

    SvaraRadera