Hade kunnat haft en roligare fredag

Är så himla sjuk. Usch och fy. Ont i kroppen och febrig och snörvlig och hemskt ynklig. Har sovit i över ett halvt dygn och tycker väl att det borde räcka? Så kul är det faktiskt inte. Hoppas på att snart kunna få i mig lite näring utan att magen riskerar att vända sig ut och in, men tills dess får det duga med pepparmintsté ur finaste kaninmuggen.

Tacos, hultsfred och feber

När man är upp över öronen förälskad i världens finaste människa är varje dag hjärtats dag, hur klyschigt det än må låta. För det gör det. Men så är det. Han sätter guldkant på min tillvaro bara genom att finnas till och vara den han är. Genom att älska och låta mig älska tillbaka. Och just därför är vareviga dag tillsammans med honom värd sitt firande. Men visst, har de officiellt satt ett datum för det så ska väl inte jag vara den som är den, så lite extra blev det dagen till ära. Tacos, hultsfredsbiljetter och febrig man. Världens bästa febriga man.

Och nu undrar jag såklart, vilka träffar man på?

.

När det bara faller på plats

Det rullar på fint just nu. Idag har jag bland annat promenerat till affären med solen i ögonen och varit varm inpå skinnet. Lagat ypperligt god mat. Pratat med någon som skulle kunna bli min framtida chef. Bestämt tid och datum för en anställningsintervju. Planerat hemresa för att träffa saknade familjen. Och bara haft det bra, såklart. Imorgon är det ju dessutom kärlekens dag, och den blir med all sannolikhet lika fin som alla andra dagar tillsammans med honom, mitt hjärta.

Pastellfärger och regnbågar

Triggar min längtan efter varmare väder och fortsätter samtidigt fylla på garderoben. Det gäller ju att vara redo liksom? Pastell är dessutom mitt hjärtas färg och jag tänker bara på fluffiga moln, spunnet socker och allt annat som är sött. Från topshop, om någon är nyfiken.

Plugg från sängplats

Såhär ser min morgon ut och så även resten av dagen. Ordbajsning på universitetsnivå och som vanligt är jag ute i sista minuten. Men det tar sig. Till slut. Är ju dessutom inte helt fel att kunna spendera hela dagen i sängen, halvt påklädd och allmänt sunkig utan några som helst skuldkänslor. Siktar på att vara färdig innan midnatt, heja heja!

She is complex in all her complexions

Min kära lilla bloggbebis, du ska veta att mitt hjärta ömmar för dig även om jag inte på långa vägar ger dig den uppmärksamhet du förtjänar. Man skulle kunna dra slutsatsen att jag är en upptagen människa. Och det är jag. Eller borde vara. För istället för att ägna mig åt sådant som är viktigt tenderar jag att fastna i något slags ingenting. Som att studera vädrets växlingar mellan sol och vår och snö och vinter och kanske kanske kan jag känna hur det pirrar lite i själen. Hur det tänds en liten gnista. För samtidigt som det varit så väldigt kallt så droppar det från taken och småfåglarna kvittrar optimistiskt.

Sen shoppar jag (kanske) lite för mycket också. Fast mest second hand och då känns det ändå helt okej. Älskar att inte veta historian bakom plagget och att kunna bygga upp vilka föreställningar som helst utan att någon kan ha några invändningar för ingen vet egentligen. Tänk vilka äventyr de kan ha varit med om och nu har jag möjligheten att få ta dem med på nya. Hur fint är inte det? Favoriten just nu är dock en blus från h&m. Rund krage och kaniner. Fantastisk kombination.

Annars drömmer jag. Dygnet runt och hela tiden. Längtar, trånar och vågar hoppas igen. Det är bra för drömmer jag så lever jag och lever jag så finns jag. Och jag vill finnas. Mer än allt.

En av alla de där dagarna

Är så trött på att det ska vara så svårt. Så trött och frustrerad på denna ständiga kamp och på att känna att det är en vinst att ha klarat av ännu en dag. Trött på att behöva dalta med mitt eget psyke. Frustrerad för att det finns så himla himla mycket jag vill göra och det enda som hindrar mig är jag. Och jag är trött på att vara trött för det är ju väldigt tröttsamt och trist och tråkigt och åh, allt jag vill är ju bara att må lite bra.

Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss

Jaa, här står jag och skakar rumpa som att det vore rena rama vardagssysslan. Inget konstigt alls, jag lovar. Tycker att det här med gif:ar är ganska roligt förresten (note to self, skaffa en hobby) och om det är någon mer som tycker det så hittar ni mig här. Puss!

Måndag med hallontopping

För bloggare med brist på inspiration fungerar det ju så gott som alltid att fota sin fina och kreativa och mysiga och allmänt superbra frukost. Synd för mig då att min frukost inte är något av det jag nyss nämnde och att ni trots detta redan sett den ett antal gånger. Så himla tjatig alltså. Just idag var jag dock ovanligt äventyrlig och toppade min trogna yoghurt med en näve frysta hallon. Väldigt gott. Hallon är faktiskt mitt bästa bär. Nu ska jag ta mig en promenad i kylan för att mitt bleka lilla tryne ska få möta lite solsken. Helt okej start på veckan.

En annan typ av lördagsäventyr

Igår var det ju lördag vilket betyder helg vilket på studentspråk betyder ännu en anledning till att samlas och skåla i allehanda drycker. Åtminstone brukar det vara så. Vi var dock ett tappert litet gäng som bestämde oss för att revoltera mot detta och istället ta oss in till stan för lite bowling.

Jag är förmodligen sämst i världen på att bowla men tycker att det är en ganska trevlig sysselsättning ändå. Främst för att man får ha så fräsiga skor och sen är det så himla roligt att kolla på människor som faktiskt kan. Förstår inte hur de får sådan fart på kloten?! *hon som på riktigt lyckas få det att rulla bakåt*

Sen kilade vi till condeco som alldeles precis öppnat här i växjö. Alltså, sjukt mysigt ställe och nu vet jag vart alla svåra tonåringar med långt okammat hår och svart läppstift hänger. Hur som helst så har de veganskt på menyn vilket man inte är bortskämd med häromkring. Blev lite till mig och firade med en sojalatte. Lyx!

Fin alkoholfri helg måste jag säga, och på bussen hem fick jag dessutom sällskap av ett pratglatt gäng som skulle till campus för att hemmafesta. Ett par pojkar i sotarmössor och kängor berömde min fina Armand Mirpour-tygpåse och sen var popdiskussionen igång. Kände att jag för en gångs skull passade in. Kul när man inser att de knappt är äldre än ens egen lillebror. Äsch, orka växa upp.

Som tuggummi utan smak

Går liksom på sparlåga. Är kreativ på insidan men det hittar inte riktigt ut. Fantastiska bilder och vackra texter som inte existerar någon annanstans än på min egen näthinna. Men ja. Visst är det väl svårt när man helst bara vill sova sig igenom livet. Tack för att ni är så fina.

Våra fötter är en meter över marken

Ni vet det här med att fixa det men ändå bara knappt och nästan. När man liksom är alldeles ensam och fast i något slags ingenmansland där allt är dimmigt och går i ultrarapid och det går inte. Går inte. Kan inte stiga av, inte komma ikapp eller sakta ner. Och det gör så ont. I varenda liten cell i varenda del av kroppen. Ont i märgen och hjärtat och fingerspetsarna. Och man tänker att fan varför lägger jag inte bara av. Lägger av och ner och slutar här och nu. För visst vore det så himla mycket lättare och jag vill ju bara vila lite. Bara inte känna för en stund. Bara inte vara. (Fast så orkar man ändå. Alltid lite till.)

Så fint att man rodnar lite

Fick förresten den här fina skickad till mig igår. Känner mig alldeles hedrad och blev till och med lite röd om kinderna. Det är duktiga Hickan som gjort den och hennes blogg hittar ni här. Tack så hemskt mycket!

En onsdag med guldkant

Igår var så himla bra. Halvdag i skolan där samtalsövningar stod på schemat, vilket faktiskt kändes grymt roligt trots att jag fick kliva upp i ottan. Det här med att leka kurator är min grej alltså. Blir peppad och vill typ jobba nu nu nu. Sedan hem för att återigen krypa ner hos en varm pojkvän som ännu inte vaknat till, innan det var dags att korka upp vinet och välkomna de nya studenterna. Full fart men ack så härligt. Folk var taggade och jag har blåmärken på diverse olika ställen. Så ja, bra igår. Sängläge idag. Puss!

Ett evigt trassel men fint ändå

Försöker liksom mest komma i fas. Med livet i allmänhet och mig själv i synnerhet. Går väl sisådär. Behöver struktur och rutiner och en fungerande vardag och gärna lite lagom med äventyr. Typ. Stressen över att inte ha kontroll gör att jag istället blir helt handlingsförlamad och ingenting blir ju ett dugg lättare. Ett jävla nystan det där, minst sagt.

Fast det är ju såklart en hel del silkestrådar inblandat i det hela. Idag firar vi exempelvis ett år på socionomprogrammet och imorgon nalkas nollning för nya studenter. Känns fint och bra och himla roligt. Inatt får jag dessutom sno åt mig lite kroppsvärme från den bästa jag vet. Så ja, när jag tänker efter så är jag nog ganska bortskämd ändå. Åh.