Men dagen efter idag kan vara en bättre dag

Idag var en sån där dag då allt bara var fel och fult från första stund. Jag var fel och ful. Vädret var fel och fult och till och med himlen hade helt fel och hemskt fula färger. Vaknar och önskar att dagen vore över innan den ens börjat. Önskar att den helst av allt aldrig hade funnits. Fast nu gör den ju det vare sig jag vill det eller inte så det är bara att bita ihop. Knyta sidenrosett i håret och tänka att det viktigaste är att överleva. För efter idag kommer imorgon och med imorgon kommer nya chanser till nya dagar med andra färger och rätt färger och kanske till och med ett rätt jag.

Tidsfördriv när motivationen tryter

Är som sagt tillbaka i småland nu och hade faktiskt flera planer för idag men ingenting blev av. Brist på planering och motivation är boven, så istället stannade jag inne och pysslade med helt andra saker.

Rotade bland annat fram alla mina finaste nagellack (det rosa och gröna är samma som i föregående inlägg). De ser lite ut som bubbelgum allihopa och sådant blir i alla fall jag glad i magen av.

För vad som är mina favoritfärger vet vi ju vid det här laget, svårt att undgå liksom. Finns det ens en bättre kombination än detta? Tvivlar på det. Obs, kolla armbandet. Fått det av filip och tycker att det är så himla fint!

Sen rensade jag i skafferiet, kändes som att det behövdes då jag bland annat hittade en halvdrucken flaska glögg och en tom pepparkaksburk. Som att gå på skattjakt!
.
Imorgon börjar jag hemskt överdrivet tidigt med nätverkssamtal som dessutom ska spelas in?! Sen ska vi titta på pinsamheterna och analysera oss själva. Ser inte fram emot. Ska kolla på film och kramas med min favoritkille nu istället.

.

Ps. Ber om ursäkt för att bloggen blivit lite väl "idag har jag bla bla bla" och ointressant och sådär ni vet. Går ju så väldigt upp och ner med vad som känns roligt att blogga om, och just nu är jag så mosig i hjärnan att det här ytliga känns skönt och befriande. Och det är okej ibland. Puss! Ds.

Sista eskilstunadagen för den här gången

Befinner mig fortfarande i eskilstuna trots att det är måndag och ny vecka. Anställningsintervju stod nämligen på schemat och jag laddade upp med fruktsallad och sojayoghurt till frukost. Kändes som en mycket bra grej.

Efter intervjun belönade jag mig själv med en sväng på stan innan det var dags att möta upp Aleeks för lunchkaffe. Fyndade en blus med fin krage och kunde inte låta bli dessa nagellack. Marzipan och milkshake, oemotståndligt.

Sen åkte jag hem och åt kokt majskolv och grillspett vilket man definitivt borde göra oftare. Så himla enkelt och gott att jag typ smäller av!.
.

Imorgon tar jag mig tillbaka till växjö vilket känns lite ledsamt men ändå skönt. Dels för att jag får blåmärken av min bäddmadrass men främst för att filip äntligen har landat på svensk mark igen. Den lyckan alltså, ih.

Precis som en helg ska vara

Igår var det lördag och helt fantastiskt vårväder, alldeles varmt och skönt!

Jag njöt av att andas lantluft och ha solen i ögonen. Fick en massa nya fräknar också = säkraste vårtecknet.

På eftermiddagen var det dags för kalas. Min käre fader fyller nämligen år på måndag och min stora lillebror blir myndig på tisdag. Vi skulle vara lite spexiga men jag ser mest arg ut vilket jag inte alls var. Mycket förbryllande. Love (ja, han heter så) är däremot bara gullig.

När det var avklarat besökte jag godisland för andra gången på lika många dagar. Om jag lyckats få någon att tro att jag inte tycker om godis så ber jag om ursäkt. Det är nämligen inte sant. Jag älskar godis, hade bara glömt bort det själv.

Milla och Sofia tycker inte heller så illa om godis. Ej heller melodifestivalen som vi samlades för att beskåda. Vad är grejen när alla inklusive jag själv plötsligt börjar nynna på sean banans låt?! Känner mig antastad i hjärnan. Kunde inte ens släppa den när jag slutligen begav mig hem för att sova. Jobbigt.

Och efter lördag följer ju söndag och jag tog sovmorgon och åt sedan en riktig söndagsfrukost framför slutspurten av vasaloppet. Inte för att jag är intresserad egentligen men min pappa sitter bänkad varje år och det är onekligen en ganska trivsam tradition.

En ordentlig frukost är ju dessutom a och o om man ska ut och långvandra i skogen tillsammans med en sjukt hurtig mamma och en yster ponny. Det var onekligen mycket fint, även om jag höll på att frysa ihjäl trots sex lager kläder. Älskar skogen, hatar kyla.
.

Och så var det med min fantastiska helg. Bäst bäst bäst.

Ett litet ljus

Läkaren var snäll. En äldre herre med gråsprängt hår, kulmage och stora kunskaper om just mitt problemområde. Och det kändes tryggt och bra och när jag gick därifrån så kvittrade fåglarna trots att det var disigt och molnen låg tunga. Finns det liv finns det hopp.

Om lite mindre än fyra timmar kliver jag på tåget och om ytterligare fyra timmar är jag hemma på kära gamla ekgatan igen. Hemma hos världens bästa familjen lagom i den röda villan med ljusa knutar. Hemma på flickrummet med stjärnhimmel och rosa matta. Så himla bra.

Tre år av kärlek och en himlans massa längtan

Igår: efter tre år är jag mer förälskad än någonsin och jag saknar saknar saknar och kan inte låta bli att snyfta lite för att han är så fin.

Idag: en vecka kvar tills jag återigen får borra in näsan i hans nacke så jag äter hallon och matchar pasteller för att stå ut.

Imorgon: besöker jag tant/farbror hjärndoktor och ber om mirakel eller åtminstone lite hopp om ett sådant.

Torsdag: packar, fixar, vattnar blommor och packar lite till.

Fredag: sätter mig på ett tåg hem till mamma och pappa för att skämmas bort och kramas med alla de som står mig närmast. går sönder lite av längtan.

.

I mitten av en hurricane

Våren är så himla mycket av allt. Både i positiv och negativ bemärkelse. Fast mest bra, såklart. Som exempelvis sol, värme, fågelkvitter och nya fräknar. Torra asfaltsvägar och stjärnklara nätter. Vindar som blåser så hårt att man nästan lyfter och virvlar med. Sådant som är fint, helt enkelt.

I lurarna sjunger håkan om att vara nere men uppe på fem och jag är nog inte ens det. Trots att jag försöker. Om och om igen. Men så, under ett flyktigt ögonblick gör det plötsligt inte lika ont längre. Plötsligt kan jag stå på mina ben utan att det känns som att knäna ska ge vika. Plötsligt kan jag andas och till och med skratta från hjärtat. Och det är de där få timmarna, minutrarna eller sekundrarna som gör att man fortsätter. Att man står ut.

Den här helgen har jag bara varit. Kollat på melodifestivalen med fina vänner och förälskat mig i popkillen som lät som en ung hellström (vilket är bland det vackraste jag vet och oj vad sverige behöver sådant). Promenerat och sett hur isen på vattnet sakta smälter. Postat vykort, filat på kärleksbrev och saknat. Ätit choklad i sängen och spelat bort timma efter timma. Njutit av hur varm min lägenhet blir när solen ligger på och hur blåsten tar tag och nästan sliter med allt som kommer i dess väg. Man är ju inte en hurricane för intet, liksom.

Lite ur telefonen

Min telefonkamera är under all kritik, men i brist på annat får den då och då dokumentera såna där småsaker som kan vara trevliga på sitt sätt (och om inte annat hålla bloggen vid lite liv). Här kommer ett litet smakprov på hur det sett ut den här veckan.

Hade en ytterst förvirrad föreläsare och kladdade hästar istället för att anteckna.

Var seriös/arg/stenhård på skoltoaletten.

Idag vaknade vi av att det var vår och jag vågade mig ut på skakiga ben. Det var värt för jag frös inte ens. Att frysa är ju bara så hemskt, och det var väl ungefär det. Imorgon flyr Filip landet i tio dagar och jag har haft separationsångest hela veckan, även om jag såklart är glad för hans skull för de lär ha det så himla fint. Åh, mitt hjärta.

Alltså åh,

ni är fantastiska. Ville bara titta in och säga det. Så peppande och hjärtliga och fina som tar er tid och bryr er. Jag läser varenda liten kommentar och blir varm i själen. Tack och tack, vill bara krama om er allihopa.

Är det inte kroppen så är det själen

Känner mig lite som en atombomb. Redo att implodera vid minsta snedsteg. Implodera explodera och gå upp i rök. Så snälla gör mig inte illa, ta det varligt för annars finns jag nog inte mer. Håller inte ihop mer. Febern är försvunnen men den där ständiga värken i bröstet/hjärttrakten/armarna som gör det så svårt att andas och leva tycks ha flyttat in permanent. Flyttat in, gjort sig hemmastadd och börjat äta upp mig inifrån medan jag desperat famlar efter potentiella livlinor. Famlar för att finna något slags hopp om en potentiell framtid. Ett potentiellt ljus. Ett potentiellt något. Men fan, ibland är det bara så jävla svårt.

/behöver färga håret.

Hade kunnat haft en roligare fredag

Är så himla sjuk. Usch och fy. Ont i kroppen och febrig och snörvlig och hemskt ynklig. Har sovit i över ett halvt dygn och tycker väl att det borde räcka? Så kul är det faktiskt inte. Hoppas på att snart kunna få i mig lite näring utan att magen riskerar att vända sig ut och in, men tills dess får det duga med pepparmintsté ur finaste kaninmuggen.

Tacos, hultsfred och feber

När man är upp över öronen förälskad i världens finaste människa är varje dag hjärtats dag, hur klyschigt det än må låta. För det gör det. Men så är det. Han sätter guldkant på min tillvaro bara genom att finnas till och vara den han är. Genom att älska och låta mig älska tillbaka. Och just därför är vareviga dag tillsammans med honom värd sitt firande. Men visst, har de officiellt satt ett datum för det så ska väl inte jag vara den som är den, så lite extra blev det dagen till ära. Tacos, hultsfredsbiljetter och febrig man. Världens bästa febriga man.

Och nu undrar jag såklart, vilka träffar man på?

.

När det bara faller på plats

Det rullar på fint just nu. Idag har jag bland annat promenerat till affären med solen i ögonen och varit varm inpå skinnet. Lagat ypperligt god mat. Pratat med någon som skulle kunna bli min framtida chef. Bestämt tid och datum för en anställningsintervju. Planerat hemresa för att träffa saknade familjen. Och bara haft det bra, såklart. Imorgon är det ju dessutom kärlekens dag, och den blir med all sannolikhet lika fin som alla andra dagar tillsammans med honom, mitt hjärta.

Pastellfärger och regnbågar

Triggar min längtan efter varmare väder och fortsätter samtidigt fylla på garderoben. Det gäller ju att vara redo liksom? Pastell är dessutom mitt hjärtas färg och jag tänker bara på fluffiga moln, spunnet socker och allt annat som är sött. Från topshop, om någon är nyfiken.

Plugg från sängplats

Såhär ser min morgon ut och så även resten av dagen. Ordbajsning på universitetsnivå och som vanligt är jag ute i sista minuten. Men det tar sig. Till slut. Är ju dessutom inte helt fel att kunna spendera hela dagen i sängen, halvt påklädd och allmänt sunkig utan några som helst skuldkänslor. Siktar på att vara färdig innan midnatt, heja heja!