Your body is a wonderland

Kanske snubblade jag till lite där vid soluppgången trots allt, för just nu känns det onekligen fint i min lilla låda.
.

Tacka vet jag nyponsoppa

Huvudet består av ett endaste vakuum, halsen är svullen, näsan rinner och ögonen är blodsprängda. Kort sagt, jag är krasslig igen. Hasar omkring som en zombie och sörplar nyponsoppa för glatta livet. Pest och pina men jag får nog egentligen skylla mig själv.  Att ligga hemma och dega hinns dock inte med i min umgängeskrets. Igår hängde vi på gaycafé (hur fint liksom?) och imorgon är det "ny-kursstarts-fest". På fredag är det första april vilket är tänkt att välkomnas med grillning och på lördag ska det skålas för födelsedagsbarn. Finns inget som inte går att fira helt enkelt. Fuck förkylning.

Lovely sunday

Baby she's a wild thing

Är så fruktansvärt rädd för att inte kunna känna igen. Sådär på riktigt. Aldrig någonsin. Rädd till den grad att jag inte släpper någon nära. Till den grad att jag om och om väljer ensamheten trots att det någonstans finns ett sug i magen efter något helt annat. Krossar förhoppningar och känner mig lite som en skurk. En hjärteskurk. Vill helst av allt bara släppa alla förvirrade funderingar. Bara vara och våga. För egentligen så vet jag ju att det som händer det händer och det finns en mening med det med.

(Och kanske kommer jag alltid att ha lite ont i hjärtat den här dagen i månaden. Du är fortfarande det finaste.)

Soluppgång och fågelkvitter

Jag och min overall har just avnjutit vad man skulle kunna kalla morgoncigaretten i gediget sällskap av soluppgången och småfåglar som utövade våryster körsång. Galet fint alltså. Annars har jag varit igång sedan klockan fem igår eftermiddag och bland annat dansat till tralala lilla molntuss, blivit omkringburen och runtsnurrad, ätit findus falafel, trott att partyt varit över, blivit uppringd och inte riktigt kunnat tacka nej till efterfest, druckit smålandsöl och fallit offer för raggningstekniker jag tidigare trodde var utdöda. Imorgon (läs: idag) har jag egentligen för många saker inbokade och det kan med andra ord bli ungefär hursomhelst. Har dessutom ont i både hals och öron så det ska bli spännande att se om jag ens tar mig upp ur sängen när det väl är dags för det. För oavsett hur mycket det tar emot nu när världen badar i solsken så är det minst sagt på tiden att krypa ner under täcket. Så ja, god morgon!

Overallpyssel och materiell kärlek

Sedan igår är jag stolt ägare till en hysteriskt röd overall, och jag skojar inte när jag säger att man lätt skulle kunna trycka ner två matildusar i den. Riktigt gott faktiskt. Nu ska den bara pimpas färdigt för att vara redo att invigas ordentligt imorgon. Overallsittning och hela köret. Helt galet. För den läskunnige som möjligtvis undrar så är smisk vår utbildningsförening och helt klart bäst.

Och så vill jag bara tacka så himla mycket för responsen på förra inlägget, ni är så fina som engagerar er. Puss ska ni ha, allesammans.

Att vara eller inte vara blond, det är frågan

Okej, först och främst måste ni lyssna in noah and the whale's nya album. Mmm, hjärta. Annars då? Glider som vanligt mest omkring med en boll på huvudet och njuter av att det, åtminstone för idag, har varit tio plusgrader. I skuggan. Kanske vågar jag snart börja tjata om att det är vår igen.

Ett ynka problem har jag dock, och det är vad jag ska göra med mitt älskade trassel. I och med att solen numera behagar värma ganska fint på nästippen så dyker fräknarna upp en efter en, och jag står varje dag framför spegeln och funderar på huruvida det skär sig med min nuvarande hårfärg eller inte. Vinterblek och sönderblonderad fungerade liksom bättre, så för tillfället lutar det åt att jag slänger i en ljusbrun nyans. Å andra sidan känns det ruskigt surt efter allt slit för att få det någorlunda blont (och ja, blondiner har roligare). Åh, dilemmat. Hursomhelst, synpunkter mottages gärna. Puss!
.

Visst går det bra nu

 .

Efter lite strulande med hemsidor som inte ville fungera och folk som inte svarat i sina telefoner när de kanske borde har jag nu fixat eget boende. Kontraktet skrevs på idag och det känns så himla fint i magen. Den nya lyan är ljus och fräsch med fransk balkong och inte längre bort än att jag kan se den från min nuvarande soffplats. Hur härligt liksom? Nu ska jag koka jättemycket jättestarkt kaffe och läsa på inför morgondagens redovisning. Tisdag är för övrigt enda riktiga skoldagen den här veckan. Bra liv.

Skulle vilja säga att det är en aktuell bild, men det vore ju att ljuga.
Man tar vad man hittar.

.

.

Hello deer

Den här fina hittade hem till mig nu i veckan. En liten namnsdagspresent till mig själv skulle man nog kunna säga. Tack tack. Det var nämligen kärlek vid första ögonkastet (från min sida i alla fall) och jag slog till utan tvekan. Var dessutom i desperat behov av en tygpåse, så varför låta bli? Men som sagt, den är så fin, rymlig och bekväm att kånka runt på och jag kunde nog inte vara mer nöjd.

Skaparen till denna återfinns på prick.blogg.se, grymt kreativ tjej.

Slask och lycka

Ni som härdar ut och hänger kvar här har antagligen förstått att tentan nu är inlämnad, och som sig bör följde sedan ett välbehövligt tentaslask. Det var en minst sagt sprudlande hurricane som snudd på euforiskt studsade runt på dansgolvet i nästan tre timmar (vaknade upp med skavsår, mina ingångna converse till trots). Trillade efter det vidare på efterfest där det utövades falsksång till broder daniel och kokades makaroner till trötta vänner. Vissa kvällar tar energin aldrig slut och igår var definitivt en sådan. Så. Himla. Bra.

Morgondagar är väl aldrig särskilt trevliga, men vädret här i växjö var desto härligare. Nu snöar det däremot och jag ser inte riktigt fram emot att behöva pallra mig ut igen. Det vankas dock hemlagad pizza och sofistikerad förtäring av vuxendricka, så det är med all säkerhet värt ändå. Man skulle nog kunna säga att jag är tillbaka på banan igen.

On my knees in a faceless crowd

En odefinierbar smärta har tagit plats i min kropp och regnmolnen bakom mina ögonlock är tunga. Orden är så gott som slut. (Kanske försvann de med dig.) För första gången i min egen världshistoria ringde jag någon mitt i natten. Någon vars lugnande och välbekanta röst bäddar in huvudet i bomull och tar bort den förvirrade känslan jag går och bär på, om så bara för en liten stund. En liten stund som är bättre än ingen alls. En liten stund som räcker för att kanske få vila några timmar. Liten och ynklig. Är jag ensam nu?

Konsten att överleva en hemtenta

Det här behöver du:

1. Koffein
2. Nikotin
3. Morötter och gröna äpplen

Är inne på femte dagen nu, på tisdag ska det vara färdigt. Borde ha panik men på något sätt löser det sig alltid. Imorgon blir det bibblan från åtta på morgonen till tio på kvällen och mitt öga rycker av bara tanken på det.

Snabb tomatgryta med ravioli

Min tillvaro består mestadels av känslosamma dagar och sena nätter, så nu tänkte jag istället bjuda er på något helt annat. För tro det eller ej, men det händer faktiskt att jag äter annat än linssoppa, även om de gångerna kanske är lite för lätträknade. Här kommer alltså ett tips på en snabb och god gryta (om man kan kalla det gryta?) som i alla fall gör mina smaklökar glada.

Fräs sådant du tycker är gott i en stekpanna. Själv tycker jag att lök, champinjoner, sojakorv, vita bönor och spenat är fina grejer. När löken och champinjonerna har fått svettats ut lite vätska och korven fått stekyta har du i krossade tomater och kryddar sedan efter behag. Salt, peppar och oregano gifter sig till exempel fint med tomat. Låt grytan puttra ihop på svag värme en stund.

Pasta är givet att ha till och allra godast är det med färska ravioli. Det står visserligen lagom för två, men är man lite snål så räcker det gott och väl till tre. Koka ett par minuter och vänd sedan ner det i grytan och låt dra någon minut till. Servera och njut!

Och som vanligt får ni bortse från att matbilder inte är min starka sida och lita på mig när jag säger att det är gott (vilket det sannerligen bör vara så många gånger som jag använt ordet 'gott' i det här förhållandevis korta inlägget).

Plugghäst och svar på kommentar

Som sagt, sömnlöshet. Frustrationen är enorm och jag begraver mig i studentlitteratur för att slippa tänka. I en egen liten värld av normer, klienter och självreflektion känns brist på sömn som en struntsak. Imorgon lämnas dessutom första hemtentan ut, nervigt värre. En vecka utav isolering och prestationsångest. Är det konstigt att jag faktiskt ser fram emot det?

Och mina vänner, idag är det ju faktiskt både internationella kvinnodagen och fettisdagen, någon som har firat? Själv skulle jag inte tackat nej till varken en kvinna eller semla, men båda delarna tycks lysa med sin frånvaro. Surt, sa räven.

Anonym sa...

Vad exakt är det du ska bli, om man får fråga? :) Och inte för att det här har med inlägget att göra, men hur mycket kostade dina tatueringar?

Svar:
Läser till socionom vilket innebär att jag, när jag är färdig, kommer att kunna jobba med i stort sett vad som helst som har koppling till socialt arbete. Min tanke är dock att jag ska inrikta mig på ungdomar, typ skolkurator eller liknande.
Hjorten kostade 1.800 och sparvarna 2.800. Fötterna tror jag gick på en tusenlapp och underarmarna minns jag ärligt talat inte.


(Glöm inte min formspring, vilket är det lättaste sättet att som anonym få svar på en fråga.)