På resande fot

Möttes av regn och kyla när jag klev upp igår. Inte helt okej, men den dåliga starten löstes genom musik på högsta volym och dans vardagsrummet. Älskar att vara ensam hemma. Dessutom är det lite mysigt att äta fruktsallad till frukost och höra regnet smattra mot rutan. Anstränger man sig lite kan man hitta något fint i det mesta.

Blev sen hämtad av min väldigt snälla pappa som skjutsade mig till tåget, samtidigt som jag var oerhört tacksam över regnet inte rår på min frisyr. Otroligt praktiskt må jag säga. En och en halv timma senare klav jag av i Norrköping. Norrköping är lika med kaffe, kisspaus och byte till buss. Och ännu mer regn, såklart.

Sammanlagt tar det lite drygt fem timmar att ta sig till Oskarshamn, som är slutdestinationen. Fast jag skulle inte påstå att det är jobbigt. Antar att man finner sig i det och faktiskt lär sig att uppskatta timmarna på vägen. Om man behöver tid till att bara tänka så får man det sannerligen då, och att få landa i armarna på världens finaste kille är värt allt resande hundra gånger om. Utan att överdriva.

Packning och nostalgi

Jag städar och slänger. Minns och sparar. Packar ner i kartonger och svarta sopsäckar. Mamma blir lite nostalgisk och skulle nog vilja spara ännu mer än jag redan gör. Hon hävdar att mina barn säkert kommer att vilja ha det där och det där. Vilka barn? Jag har inga barn. Jag har inte plats att spara en massa saker till barn som inte finns, då kan jag lika gärna sälja iväg dem billigt till barn som skulle kunna ha roligt med dem nu. Och dessutom så tror jag att det kommer att finnas leksaker om några år också. Så vi kompromissar. Och det går faktiskt framåt. Hittar bland annat såhär söta kisseungar i gömmorna:

Nu är det dock snart dags för middag och sen ska jag ägna mig åt en annan typ av packning, en lite roligare sådan. Imorgon åker jag nämligen till Småland och terroriserar darling. Fast ni behöver inte sakna mig speciellt mycket (om någon mot förmodan skulle göra det) för jag blir bara borta i knappt en vecka den här gången, och både datorn och kameran är med så jag ska försöka hålla uppe aktiviteten här. Men imorgon är jag på resande fot och håller tummarna för att jag inte blåser bort.

Lights will guide you home

Fick fotosällskap av Aleeks idag, uppskattat såklart. Även om det var himla kallt. Har hört att det ska bli den kallaste vintern på tusen år, och jag går redan i vinterjacka med varma tröjor under. Hur ska detta sluta? Kommer jag att överleva? Ska jag gå i ide? Frågorna är många, och jag antar att vi inte får några svar innan vintern är över. De säger dock att den starkaste överlever, så jag försöker att inte hoppas för mycket. Skogen var åtminstone mysig, och det kan jag leva på för stunden.

Hoppas att ni också tar tillvara på hösten nu när den faktiskt är ganska trevlig, den har en tendens att vara över så fort.

Världens bästa Håkan

Jag kan bara inte hjälpa att han ger mig lite fjärilar i magen. Han är ju så fin, det är ju så fint. När det kommer till musik tror jag på föralltid. Det finns kärlek som aldrig dör. Om nio dagar släpps nya albumet och det känns nästan som julafton.

Dreads (del två)

Lite saker som kan vara bra att tänka på innan man skaffar dreads.
  
Om man ångrar sig:
Att det är svårt att bli av med dreadsen när de väl är färdiga vet väl de flesta, så därför är det såklart en fördel att tänka igenom sitt beslut både en och två gånger innan man bestämmer sig. Om man nu mot förmodan skulle ångra sig måste man inte nödvändigtvis raka av alltihop som många tror. Är man tillräckligt envis och beredd att punga ut lite pengar på extra balsam så brukar det gå ganska bra att kamma ur dem. Resultatet är såklart beroende av hur länge du haft dem, och att håret blir ordentligt slitet är att räkna med. 

Låt det ta tid:
Sen bör man vara medveten om att dreadsen måste få en chans att mogna och att det tar tid, så en stor dos tålamod är inte fel. Vet inte hur många gånger min mamma frågade om jag verkligen tyckte att de var snygga de första månaderna, och jag kan medge att de inte var särskilt vackra. Det är egentligen inte förrän nu, efter tio månader och mycket jobb senare, som jag börjar bli riktigt nöjd. Och de blir fortfarande finare och finare.

Mer jobb än man kan tro:
Och ja, visst är det skönt att kunna gå upp på morgonen och inte behöva ägna mer än några sekunder åt håret, men vill man hålla dem välformade och fina är det mer jobb med dreads än man först kan tro. Själv lägger jag normalt sett ner ganska många timmar på en vecka till att rulla, virka och tvätta dem. Visserligen för att jag tycker att det är roligt och för att det är ett bra tidsfördriv, men det kan vara bra att ha det i åtanke.
 

Med det sagt så kan jag tillägga att jag aldrig ångrat mig och det kan vara en av de bästa sakerna jag gjort, och då är jag ändå en sådan som tidigare ändrat frisyr och hårfärg stup i kvarten. Och det är ingen myt att de blir en del av dig, jag drömmer till och med mardrömmar om att de går av och liknande, och att klippa av dem vore som att kapa min högra tumme. De är ovärderliga helt enkelt.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om bra vs. dåligt med att ha dreads, visserligen med en liten släng av sarkasm men det ligger ändå en del allvar bakom det. Läs det här.

Nu saknas det bara en lägenhet

Har köpt en kaffebryggare idag. Fast nä, nu ljög jag, mamma har köpt en kaffebryggare idag. Till mig. En riktigt fin och bra dessutom, kvalitetsgrej ni vet. Fick den billigt, då en tjej vars häst jag hjälpt till med en del jobbar som försäljare på något av de där stora företagen. När de sen byter ut sina visningsexemplar så säljs de för under halva priset. Tack säger jag, billigt är bra och den här kaffebryggaren lär bli min käraste ägodel. Efter det var jag i alla fall såhär nöjd och belåten.

Har nog förresten inte berättat att jag återigen sökt till högskolan. Blev antagen till en utbildning i Örebro den här hösten, som några kanske vet, men beslutade mig för att inte ha så bråttom och istället vänta ett halvår. Det ångrar jag inte en sekund, och nu är jag mer sugen att plugga än jag varit på många år. Den här gången är det dock Växjö vi ska hålla tummarna för, tror jag.

Söndagsfrukost

Gjorde sylt på torkade aprikoser, lite socker, apelsin och äkta vaniljstång häromdagen, hur enkelt som helst och perfekt tillsammans med varma frukostscones. Speciellt när det är första söndagen i oktober.

Saker man sysslar med i brist på annat

Den här kvällen har jag sagt tack men nej tack till ett fint erbjudande om att förtära alkohol och inviga klubb med vänner. Har jag legat raklång och lyssnat på min mage. Har jag blivit vimmelkantig av nikotin och höstluft. Har jag saknat min pojkvän så att det gjort ont i hjärtat. Har jag även lyssnat på Lasse Lindh och varit sjutton år igen fast ändå inte. Har jag ätit nästan ett halvt kilo morötter och funderat på om det var lättare att vara svart och svår när man var liten. Sen kollade jag på gamla bilder och insåg att minus åtta faktiskt gör ganska mycket. Jag hoppas i alla fall innerligt på det och kanske minus åtta till. Fast det sa jag aldrig.

När det lilla är gott nog

Ibland är en varm mule det enda som behövs för att komma i balans igen. Fina fina häst. De var och tävlade idag igen, fast den här gången var det hoppning. Tjejen är egentligen livrädd för att hoppa, men efter att ha vågat sig på ett par hinder hemma bestämde hon sig för att utmana sig själv. Rahmona klarar ju det där i sömnen, hon är trots allt hopponny från början. Att hon inte gör mer än hon behöver är en annan femma, och att de bara kom till hinder nummer fyra är helt oviktigt. Det viktiga var att hon vågade och hade hon varit något kaxigare hade de säkerligen klarat av ett par hinder till. Tindra var nog dessutom ensam om att vägra ut sig och ändå rida ut från banan med ett stort leende på läpparna. Min ponny är allt en riktig pärla.

Bild från i maj, men ändå lite charmig (att pussas är nog det hon är bäst på). Just nu väger jag mellan att gå en sväng och att sova. Är nog för rastlös för det sistnämnda dock, även om det skulle behövas. Tre timmars sömn är för mig inte hållbart i längden. Vi får se vad det blir. Mår i alla fall bra i själen.

nolltre och trettiosex

Hatar sömnlösheten. Speciellt när jag inte förstår den. Det är väl så vi fungerar. Läser kärlekshistorier på Le Love och snyftar lite istället.

Dreads (del ett)

Jag insåg ganska snart att jag behöver mer utrymme än bara ett inlägg, så detta ämne kommer att bli som en mindre följetong där jag tar upp några frågor i taget. Och kom ihåg, allt jag skriver är mina åsikter och erfarenheter, det behöver inte vara rätt och det finns nog lika många sätt att göra dreads på som det finns människor med det. Därför tycker jag också att det passar bra att börja från början och så tar vi oss framåt.

Mina dreads:
Mina egna dreads gjordes i december 2009 efter ett års funderande, och är alltså runt tio månader gamla nu. Jag hade tur, Emma i min dåvarande gymnasieklass hade haft dreads och erbjöd sig att göra mina gratis. Det tog visserligen väldigt lång tid, mest för att vi var sega och bara gjorde lite i taget, så det slutade med att jag gjorde färdigt dom själv.
Och ja, jag har löshår i ungefär halva dreadsen och det är för att min frisyr var ganska asymmetrisk och jag hade inte tålamod att vänta tills håret växt till sig. Många har frågat hur det är gjort, men då det är svårt att förklara i text så bestämde jag mig till slut för att göra en video och visa. Det känns ungefär som att blotta sig för hela världen, väldigt hemskt. Men vad gör man inte? De ser dessutom ganska stela ut, vilket de också är, men det är för att de är nytvättade. Tar nämligen någon dag innan de gosar till sig och blir mjuka igen. Här är den i alla fall (akta den tomma blicken och fjortisbrytningen bara, farliga grejer) och jag hoppas att ni blir något klokare

Och som sagt, det krävs alltså mer hår för att virka fast löshåret än jag visar, annars finns det inget att fästa i. Dessutom så glömde jag att tala om att man självklart klipper bort den änden där löshåret sitter ihop, den är bara bra att ha kvar den när det ska igenom, men det kanske ni förstod. 
Nästa gång tänkte jag bland annat ta upp lite saker som kan vara bra att tänka på innan man skaffar dreads, håll utkik!

Höstmys och sådant

Kalla kvällar, tända ljus, varmt té och det här.

Spänning i vardagen

När jag skakade hand med den trevliga barnmorskan jag varit hos så många gånger tidigare hade hon lika gärna kunnat peka en pistol mot min tinning. Jag var livrädd. Det spelade ingen roll att så många innan mig gått igenom samma sak, och flera gånger dessutom, jag föreställde mig ändå det värsta och räknade med att min sista stund var kommen. När hon talade om att det var ett enkelt ingrepp och att det skulle gå snabbt och smidigt (men att de trots detta behövde vara två, huh?) lugnade jag dock ned mig en aning.
Och ja, fort gick det, så mycket kan jag väl säga. Ont gjorde det också, men med tanke på att jag förberett mig för döden så var det överkomligt. Som en stark och plötslig mensvärk ungefär. Med tanke på deras glada utrop, nöjda miner och allt beröm jag fick när det var över hade man kunnat tro att jag klämt ut en unge eller åtminstone sprungit maraton. Men å andra sidan, jag varken grät eller svimmade (vilket inte verkar allt för ovanligt), så det gick nog ganska bra. Och här slänger vi in en bild på mig + sladdar och min älskade vetekudde, för att undvika att det bara blir massa text. Ni får själva lista ut vem som är vem!

Efter detta lyckades jag möta upp Aleeks i väntrummet (tack bebis!), ta mig ut i friska luften och sen traska för att möta mamma som skulle ta mig hem. Ungefär där slutade jag också fungera som en ordentlig människa. Blev ruskigt trött, fick svårt att formulera mig och var sjukt fumlig. Slog omkull allt jag rörde vid, inklusive min kamera som dock klarade sig bra, tog fram tandtråd istället för Ipren och liknande normala ting. Det blev att inta sängläge, som bara avbröts för ett besök i affären (fast det visste ni ju). Det kändes ungefär som att någon höll på att stycka min livmoder. Härlig känsla. Men som sagt, jag överlevde och nu sitter den där den sitter. För er som inte hänger med i vad jag pratar om eller vill läsa mer om själva spiralen, klicka här.
Idag mår jag dock oförskämt bra, har till och med varit ute och promenerat i det helt underbara höstvädret och kameran fick följa med.

Nu ska jag knåpa ihop en spellista med lite mysig musik på spotify, och även börja skriva på det utlovade dreadsinlägget. Hoppas att ni har det fint!

Mest ynklig tjej

Minns ni det här inlägget? Fint. Då kan jag informera er om att jag fortfarande lever (uppenbarligen), men att det är knappt. Ska i alla fall försöka ta mig till affären, som vanligt med stöd av Aleeks, för att inhandla godsaker. Choklad, kesella och hallon närmare bestämt. Tycka-synd-om-sig-själv-kväll står på schemat och en lite utförligare uppdatering kommer imorgon.

Varmt kaffe och kall höst

Idag lunchfikade jag med Carro (det var i alla fall lunchdags för henne), en av mina allra finaste vänner från högstadietiden. Det var alldeles för länge sedan vi sågs senast, och vi avhandlade alla möjliga ämnen mellan himmel och jord på två timmar. Det var fint och vi lovade varandra att det inte fick gå lika lång tid innan nästa möte. Riktigt höstväder var det också. Sol, blåst och kyla. Dags att plocka fram vantarna med andra ord, om man inte vill bli blå om händerna efter en cykeltur på tio minuter, förstås.

När vi fikat färdigt var det bara för mig att hoppa på cykeln igen och bege mig till affären. Familjen hade beställt tacos/nachotallrik och att handla föll på min lott. Måste dock medge att det hade varit fint med körkort nu, för att frakta hem två överfulla påsar med varor i så gott som stormvindar var inte det allra lättaste. Såg för mitt inre hur allt gått i kras. Hur de stackars tomaterna simmade omkring i tacosåsen och hur chipsen gått i tusen bitar. Min oro var lyckligtvis obefogad och nu är jag ruskigt mätt och nöjd.