Att göra i november

eller åtminstone innan året är slut, jag är lite slö. I alla fall:

1. Töja färdigt öronen.
Har haft en svart och en vit töjspiral i öronen hela det här året typ, och det var verkligen inte meningen från början. Får bara inte tummen ur.

2. Köpa nya piercingar.
Har fortfarande läkstavarna kvar i brösten, hehe. Också gått ett år. De har dessutom största kulorna som gör att jag fastnar överallt. Sa jag att jag var slö?

3. Färga håret.
Var faktiskt ganska mörkhårig när jag gjorde dreadsen, men det har blekts något så in i bomben. Nu vet jag inte riktigt om jag ska göra det ljusare eller gå tillbaka till det mörka, hmm. Något måste göras i vilket fall som helst. Jobbigt.

4. Boka tatueringstid.
Har lite pengar som jag sparat för just det här ändamålet, och vet egentligen vad jag ska göra. Behöver bara leta upp lite bra bilder.

5. Hålla tummarna för att jag blir antagen till utbildningen jag sökt.
Vill, vill, vill och vill. Det behöver liksom hända något.

.

Damm i näsan och anonym pojkvän

Det händer inte ofta, men det händer. Att vi är produktiva alltså, och inte bara ligger i en hög och pratar om viktigt, oviktigt och allt annat som skulle kunna falla in däremellan. Vi har nämligen städat tvättstugan. Dammat väggar och skurat golv, ganska duktigt ändå. Mina tappra försök att fånga mannen på bild verkade tyvärr inte uppskattas, vet ej riktigt varför, så det blev inte bättre än såhär. Puss!

Dreads (del fyra)

Jag tänkte att eftersom alla envisas med att klaga på vädret (okej, har hört att det är snöstorm på vissa platser så det kanske är befogat, men ändå) så skulle det sitta fint med något helt annat, typ ett nytt dreadsinlägg. Den här gången handlar det om material, dock bara det jag själv använder och har erfarenhet av.

Virknål:
Det mest grundläggande för den dreadsburne måste helt klart vara virknålen. Den går att köpa på de flesta affärer som har med garn och liknande att göra, jag köpte min på åhléns till exempel. Vilken storlek man ska ha beror på hur dreadsen ser ut och vad man själv trivs med. Jag kör med 0.75 mm och tycker att det är väldigt lagom.

Schampo: 
Kan du läsa om här.

Balsamspray:
Detta kan vara en bra grej om dreadsen är torra och sköra. Jag använder det emellanåt men då bara på längderna och i liten mängd, och det verkar fylla sin funktion. Håret blir mjukare mer hållbart utan att det för den skull känns att man haft något i det. Sprayen jag använder ska dessutom lukta kokos men jag är inte helt säker på att den faktiskt gör det. I själva verket luktar den till och med ganska äckligt precis när man applicerar, men det är inget som sitter i någon längre tid. Tummen upp i alla fall.

Vax:
Personligen säger jag nej, nej och åter nej. Dålig idé. Detta trots att jag faktiskt äger en burk med vax. Den införskaffades nämligen i hopp om att få lite kontroll över mina toppar som var ganska slitna och allmänt ostyriga, men det var uppriktigt sagt som att kasta pengarna i sjön. Resultatet blev bara äckligt och det hjälpte inte alls som förväntat. Risken med att fixa dreadsen med vax är att de dels upplevs dra åt sig smuts på ett annat sätt och att de kan börja mögla och lukta äckligt. Inte att rekommendera med andra ord, och det man vill åstadkomma (t.ex. att dreadsen ska bli tighta) görs lika bra med endast virknål. Det tar tid för dreads att mogna och enligt mig är vax en genväg som man kommer att få ångra senare.

Pärlor/dekorationer:
Kostar inte mycket, finns i alla möjliga utföranden och är först och främst ett sätt att pryda dreadsen, men de fyller faktiskt en annan funktion också. Jag brukar trä på en pärla om det på något ställe blivit lite tuffsigt eller när jag någon gång virkat ihop två dreads, för att på så sätt hjälpa till med dreadsprocessen och göra dem tightare.
 

Kom ihåg att om ni har frågor eller åsikter så är det bara att lämna en kommentar, var inte blyga!

Färdigpackad och pirr i magen

Nu är det bara datorn kvar att packa ner, sen tar jag mina fjärilar och sätter mig på tåget. Framme strax efter sju ikväll, åååh. Blir alltid så exalterad när jag ska iväg och måste verkligen kolla allting hundra gånger extra för att inte glömma något. Så himla virrig. Kallt är det också.

En välkommen sovmorgon

Ibland orkar jag hålla igång så mycket att jag till och med förvånar mig själv. Som igår till exempel. Gick upp klockan åtta, traskade med ponnyn hela förmiddagen, promenerade när jag kom hem, tränade på eftermiddagen, handlade på kvällen och cyklade till Aleeks mitt i natten. Detta trots att jag bara fått tre timmars sömn. Kan dock erkänna att jag var mer död än levande när jag kom hem igen.

Att jag ens åkte till Aleeks berodde på att jag var oerhört rastlös och hon ville till kyrkogården. Kunde ju vara mysigt tänkte vi, men tyvärr gick det inte riktigt som tänkt. Bilar som först kör sakta förbi, vänder, kör efter och parkerar några meter ifrån är verkligen inte okej. Särskilt inte när kyrkogården är kolsvart sånär som på alla gravljus. Vi skyndade ganska fort därifrån och intog en säker position där vi kunde se dem men de kunde inte se oss. Efter ett tag åkte de igen och vi slog oss ner under en gatulampa, kedjerökte och diskuterade vilka kläder man borde ha på sig om man dog. Mycket passande.

Nu har jag sovit länge och ätit min frukost som egentligen är väldigt ointressant och alltid består av samma saker. Svart kaffe, yoghurt med antingen frukt eller müsli och gurkmacka med extra gurka. Jag är vild. Funderar på att inte alls göra något av värde förutom att packa, men skulle behöva en ny halsduk. Tuna park stänger dock vid fem och jag tvivlar på att jag orkar skynda mig.

Tröja på tröja mot midnattsgatorna

Skriver, raderar, skriver, raderar och skriver igen. Ingenting blir bra och allting känns obekvämt. Luften gör ont att andas men jag lever och ibland undrar jag om det är allt som betyder något.

Finaste ponnybus

Ponnytävling idag då, det blir ju sådant ibland. Mina stjärnor startade två klasser varav de precis som förra gången vann den ena, på exakt samma poäng som senast till på köpet. Domaren var överväldigad och jag lika stolt som vanligt. Det enda negativa var att jag frös hemskt mycket, trots ungefär femtio lager kläder och en sol som värmde ganska skönt. Dessutom tycker jag att folk som måste slå och sparka fram sina hästar kan stanna hemma, eller i alla fall sluta bråka med domaren när de blir tillsagda. Historian bakom kvittar, det är vad du gör där och då som gäller och på en tävlingsplats (utanför också visserligen, men då är det ingen som ser dig) gäller vissa regler. Idioter. Hoppas att ni skäms för det gjorde jag, å era vägnar. Här har ni i alla fall en häst som är nöjd med livet, och har jättelånga öron.

Vill även passa på att förvarna mina vänner; om ni får oförståeliga sms eller skumma telefonsamtal så är det antagligen bara jag som håller på att lära mig hur det här med touchscreen fungerar. Ingen fara på taket alltså. Filip kan intyga.

Livet är fult, du är fager

På måndag flyr jag verkligheten och försvinner iväg till the love of my life. Eller försvinner och försvinner, kommer finnas här nästan som vanligt, på hedersord. Men i vilket fall som helst så behöver jag nog inte ens påpeka att jag typ längtar ihjäl mig. Fy bubblan så fin han är.

Dagens inaktivitet beror på att jag äntligen släppt taget om min gamla skruttmobil och skaffat mig en lite häftigare sådan. Det där med telefoner kan uppenbarligen vara ganska fascinerande, och jag råkade fastna lite. Förresten, apropå föregående inlägg om mitt brännskadade ben, syndromet heter tydligen toasted skin eller något liknande. Ganska coolt.

Besatthet och lite naket

Kära dagboken, idag insåg jag att mitt morotsberoende gått till överdrift. När jag skulle laga mat upptäckte jag nämligen till min fasa att någon ätit upp de sista morötterna, som jag efter moget övervägande sparat till idag just för att slippa uppleva detta. Min första reaktion var något i stil med "det kan inte vara sant". Men det var det. I panik ropade jag på mamma, och när jag skulle förklara min olycka var tårarna inte långt borta. Min hjärna började febrilt arbeta för att hitta en lösning samtidigt som jag kände pulsen stiga. Nu gällde det liv eller död, det visste jag. Att bara strunta i morötterna var otänkbart och att vänta i flera timmar hade jag inte tid med. Skulle jag svälta? Hungerstrejka för att någon varit så fräck och tagit dem utan att förvarna mig? Nä, min stackars kropp skulle inte tolerera detta. Istället slängde jag på mig jackan och for med skakiga ben iväg till mataffären, grep tag i första bästa påse, betalade och skyndade hem igen. Som kompensation fyllde jag halva tallriken med omsorgsfullt skurna morotsbitar och nu är de nästan slut igen. Ack, livet är hårt.

Och som att det inte vore nog med hemskeheter så får ni här en bild på mitt brännskadade ben. Nej, det kanske inte ser så mycket ut för världen, men fan vad det gör ont ibland. Allt tack vare min laptop. (Det är alltså mitt lår, om någon inte skulle se det.) Hihihih hud.

Torsdagshöst

Så himla sleten

Haha alltså, ser ut som ett lik. Orkar inteee. Har en spricka i läppen som gör att jag knappt kan öppna käften också. Så illa säger jag bara.

Förlåt mig själv

Jag borde egentligen veta bättre, men jag antar att man inte alltid lever som man lär (och att man överlever mer än man tror). Överväger att skicka kroppen och hjärnan på parterapi, de skulle behöva lära sig att komma överens.

Att jag sen inte somnar innan gryningen och att det gör ont mest överallt är inte heller någon höjdare, men förutom detta är livet typ asfint.

Borttappad bildkälla.

Fröken Hurricane lagar mat

Mamma jobbar kväll och lillebror har packat väskan och dragit till skåneland, så pappa och jag beslöt oss för att äta middag tillsammans då det inte händer allt för ofta i det här huset. Det blev fint även om vi inte hade så mycket hemma. När det kommer till att koka soppa på en spik är jag självutnämnd mästare. Såhär kan man göra:

Leta runt i kylskåpet efter saker du tycker om (det är en fördel om de passar ihop, men inget måste). I mitt fall blev det champinjoner, purjolök, paprika, majs och jalapeños. Ett plus är om du hittar något som går att riva, det blir en så bra gryta då. Till min stora lycka hade vi både morötter och zucchini.

Blanda sen ner alltihopa i en wokpanna, här tillsammans med några sojabitar som jag stekt på innan. När röran blivit genomvarm och fått gosat ihop sig lite häller man på kokosmjölk (sojamjölk fungerar också väldigt bra har jag märkt) och soja efter tycke och smak. Jag vet, det blir ofta mycket soja i olika former när jag lagar mat.

Själv föredrar jag någon sorts pasta eller nudlar till, men kan tänka mig att ris är väldigt gott också. Den här gången blev det färskpasta med spenat, som enligt mig både är och ser god ut. Man äter ju med ögonen också, och färg är alltid roligt.

När det är färdigt kan man lägga upp det lite snyggt och ta en aptitlig bild, men det konststycket lyckades jag inte direkt med. Skyller på att jag var hungrig.

Ännu ett projekt

Efter en seg söndag följer en produktiv måndag (det var i alla fall min tanke när jag steg upp idag). Först och främst måste jag pyssla om dreadsen som behöver virkas i hårbotten, tvättas och lagas lite på sina ställen. Inte alltför jobbigt. Sen tänkte jag ta tag i att sortera kläder. Det slog mig nämligen att jag inte gjort det på flera år och att högarna bara växer sig större trots att det nästan bara är en tredjedel som används. Kanske inte ens det. Och ja, jag använder tvättstugan (plus en del av mitt golv) som garderob. Mycket smidigt. Hur det går med sorteringen återstår att se, det där med att avsluta något jag påbörjat är inte min starka sida.

Är smått stressad över veckan och det känns så typiskt mig. Har inga måsten men mycket jag vill hinna med. Planerar, planerar och planerar och vill egentligen bara lägga ner. I slutändan blir det ju som det blir ändå.